Direktlänk till inlägg 9 januari 2009
Jag har ingen kontroll över mitt liv, allt är så osäkert.känns som att gå på en fallfärdig bro och inte veta om nästa steg är de sista jag någonsin kommer ta.Jag står inte ut, jag kan inte ha de så här.måste få kontroll över nått. Den ända kontroll jag vet och känner till är mitt självdestruktiva beteende som jag nätt och jämnt klarat mej ur levande.Nu när jag kämpar för ett nytt liv utan självmisshandel känns de som om jag inte längre har någon kontroll.Ångesten är olidlig. Va ska jag göra, vart ska jag ta vägen.Jag är så frustrerad, jag vet inte vart jag ska göra av alla känslor.jag känner mej som en bomb redo att explodera.Va kommer då hända? Kommer jag falla tillbaka i gamla mönster, kommer jag förstöra allt de som jag kämpat med eller kommer jag rent av inte överleva explosionen?
Kan man förklara den sköna känslan som man får av att skära sej..Kan man få sådan frid på nått annat sätt..Nej.. Det är så skönt att dra ett rakblad mot armen känna smärtan dra en gång till känna hur blodet rinner längst med armen hur de kommer blod i vågor hur de rinner längs med armen ner mot handflatan för att sedan rinna längs med fingrarna å sen droppa från fingertopparna . Med varje droppe som faller från mina fingrar faller också en sten från mitt hjärta. Om man bara kunde för klara den lättnad man känner av de ..Det är som att en järnhand håller om ens hjärta men när man skadar sej så släpper den och hjärtat blir lätt för en stund ..Det är som en inre frid och jag får kontroll över mej själv.
Trassel, trassel allt är trassel. Det känns som om jag sitter fast i ett gigantiskt garnnystan, och varje steg jag tar gör så jag trasslar in mej ännu mer i detta garnet. Jag är så rädd för trasslet, de kväver mej!
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se