Självskade-tankarna härjar i min hjärna som en mörk demon. 
Tankarna om att skada mej är så starka, Jag orkar knappt stå imot längre. 

Jag har så ont och jag vill ha bort smärtan nu!

Jag vet så väl att de inte kommer hjälpa mej i längden om jag skadar mej.
Jag vet att de bara låser in smärtan och att de kommer att komma tillbaka med dubbelkraft om jag skadar mej. 

Men de känns så svårt att låta bli. Rösterna i huvudet skriker åt mej att jag ska göra de och min egna röst är så svag jämfört med deras.
Jag vill ju inte göra de egentligen ..
Jag vill inte ner i självskademissbruket.

Jag vill bara få lite befrielse från den inre smärtan.
Jag vet verkligen inte hur jag ska få de..
jag har tagit av alla lugnande mediciner jag har i huset.

Inget funkar. Jag hatar detta!


Demonerna i huvudet skriker att de är bäst att bara gå å dö så att jag slipper allt jobbigt och så att alla i min närhet ska slippa mej å mitt skadliga beteende..

Dom tycker ju bara att jag är jobbig ändå..

Jag förstör för alla som kommer i min väg..

Mina tankar svarta tankar smittar av sig. Alla som träffar mej kommer drabbas av något hemskt..

Varför ska jag leva om jag bara förstör?

Jag vet faktiskt inte hur mycket mer jag kommer orka..
 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...