Som jag skrev i mitt föregående inlägg 

"att visa eller inte visa sina ärr

Ja de är ju en ständig diskussion om hur vida man ska ha rätt att gå i kortärmat eller inte..

Va tycker ni? 

är de rätt att tvinga vissa människor att alltid gå iförd långärmat, hur varmt de än är?

är de rätt att visa ärr från en sjukdom?

Ingen klagar väl på en tjej som visar magen trots ett ärr från en blindtarmsoperation tex?
Men bara för att ärren kommer från en psykisk sjukdom så ska man dömas eller gömmas.

Jag kan förstå om vissa människor kan tycka att de e obehagligt att se ärr, speciellt när dom är självförvållade. Och många människor hyser en rädsla för psykiskt sjuka människor."



Jag är lite splittrad i hur vida man ska visa eller inte..

de finns ju både för och nackdelar.

å ena sidan mår man bättre när man kan släppa taget och inte behöver gömma sig, men å andra sidan får man höra taskiga kommentarer om sina ärr.

De finns många för å nackdelar som antagligen ser olika ut för alla.

För mej var de så att jag verkligen inte orkade bry mej om mina ärr längre..

Jag tyckte det var för jobbigt att hela tiden gå å dölja mina armar. 

Jag ville tänka på annat än mina ärr och jag ville lägga min energi på att bli frisk istället för att dölja att jag va sjuk..


De finns självklart situationer då jag inte visar mina ärr. ja går inte i kortärmat på sjukhus eller på psyket tex.
inte heller i skolor.
däremot går jag i kortärmat på stranden eller en varm sommardag när jag är ute med kompisar.
Jag går alltid i kortärmat när jag är hemma.


De e svårt att veta hur man ska göra. 

egentligen borde man inte behöva skämmas å gömma sig bara för att man drabbats av en sjukdom.

de är fruktansvärt orättvist att man först ska bli sjuk och sen behöva skämmas för de..

speciellt när den skammen ofta står i vägen för ett tillfrisknande.


Jag är trött på alla idioter som tror att de e okej att lägga sig i andras liv bara för att dom visar  att dom har ärr..

trött på att man ska tvingas stå ut med elaka kommentarer och dömande blickar.

Har man inte haft de nog jobbigt om man har ärr på armarna tror ni?



På nått sätt har avslöjandet eller va man ska kalla de både blivit en befrielse och en förbannelse..

de e jätte skönt att kunna gå i kortärmat men de är ändå jobbigt när folk lägger sig i..


alla fördomar om att man bara vill ha uppmärksamhet fast de jag egentligen vill är att få ett normalt liv. 

att kunna ha på mej dom kläderna jag vill och slippa dö av värmeslag på somrarna.



Jag har vart öppen med att jag har haft ett självskademissbruk. men jag trodde verkligen inte att de skulle göra att jag fick så mycket hemska kommentarer.

och på nått vis känns de som att jag inte kan låta dom vinna med sina idiotiska kommentarer. så jag vill bara visa mer för att bevisa att dom inte ska komma å trycka ner mej till mitt gömställe igen..

Jag tänker inte gömma mej och dölja att jag vart sjuk bara för att ni vill att jag ska göra det.


Folk verkar inte fatta att de e svårt att våga stå för sina misstag. folk fattar inte att man inte vill ha deras uppmärksamhet. 
inte uppmärksamhet pga ärr iallafall. för jag låssas som om jag inte har några..


Poängen är iallafall att ingen mår bra över att behöva gömma sig och man blir inte friskare av de heller.
man måste acceptera sin sjukdom för att kunna gå vidare.. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...