Direktlänk till inlägg 27 maj 2010
Jag är så trött på denna skit tabu runt alla psykiska sjukdomar!
Jag vill ha rättigheten att gå ut ur min lägenhet i linne en varm sommardag utan att obildade människor ser det som ett försök att tigga uppmärksamhet..
Jag har sagt de förut och jag säger det igen, Jag vill inte ha eran uppmärksamhet om de gäller mina ärr.
Klart jag, precis som alla andra gillar att få uppmärksamhet. Men inte den uppmärksamheten som ärren ger.
Jag menar en miljon kommentarer om att jag är emo är liksom inte vad jag vill ha! De jag vill är att ha rättigheter i samhället trots att jag är/ har varit psykiskt sjuk.
Jag vill inte sitta å gömma mej bara för att ni inte klarar av att se sanningen!
Sanningen om att allt fler och fler blir sjuka.
All denna stress och press på barn och ungdomar får dom att utveckla ångestsjukdomar i allt tidigare åldrar, och pga tabun får inga av barnen lära sig nått om ångest problematik i skolan så dom vet inte va de är som händer med dom. Dom blir förmodligen jätterädda och bristen av erfarenhet och information i ämnet kommer förmodligen leda dom rakt in i den "enkla lösningen" Självskador.
Jag tänker iallafall inte gömma mej bara för att sveriges befolkning inte klarar av sanningen.. Jag tycker faktiskt att dom ska se hur illa de faktiskt är!
Om de ska hända något innom vården gäller de att stå upp för alla som år dåligt. Jag är så trött på hur dålig psykvården är och om alla som mår dåligt bara gömmer sig och sverigen friska låssas som att allt är bra så kommer ingen förbättring ske..
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se