Direktlänk till inlägg 10 juli 2010
Ångest är som att simma i ett stormigt hav.
Ju mer man kämpar desto längre ut dras man.
Varje sekund av livet kämpar man för att hålla huvudet ovanför ytan.
Man kämpar efter syre, Man kämpar för att överleva.
Instinkten säger sprattla allt du kan för att hålla huvudet ovanför vatten ytan.
Egentligen måste man slappna av,
Låta sig dras ner i de svarta djupet.
Lita på att man kommer flyta upp i lugnare vatten.
De är svårt att inte följa sin överlevnadsinstinkt.
Att låta vattnet dra ner än till djupet är otäckt och otroligt svårt.
De är mycket lättare att simma och kämpa mot vågorna.
Att simma till den där livbojen. Man är säker för stunden, Men när man sedan ska börja simma mot stranden upptäcker man att livbojen låg i farligare vatten och de blir svårt att släppa taget.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se