Direktlänk till inlägg 24 juli 2010
Hjärtat slår hårt och snabbt. Bröstet känns trångt och tungt. De är så svårt att få luft. Jag darrar i hela kroppen och varenda muskel i min kropp känns svag. Mina ben viker sig under mig och samtidigt känner jag mej rastlös i hela kroppen. Mitt bröst fylls mer och mer av obehag. Inget verkar vilja va bort ångesten. Jag vill verkligen inte ha ett återfall av självskadning nu!
Jag har så dåligt samvete över att jag jämnt mår dåligt. Jag känner mej så dum som gör allt så jobbigt för alla i min närhet. Jag önskar verkligen att jag hade vart normal så att folk inte behöver må dåligt över att jag mår dåligt. Jag hatar mej Själv när folk med gråten i halsen säger hur synd dom tycker om mej. Jag skäms och får dåligt samvete för att dom känner så.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se