Direktlänk till inlägg 20 augusti 2010
härrom dan fick jag ett återfall.
Efter att ha vart "fri" i ett par månader känns de så jäkla trist att åter igen trilla ner i skiten.
Men jag får se de possetiva de är ju månader mellan gångerna istället för timmar som de va förr.
Får verkligen kämpa nu för att försöka hålla mej i från självskadorna.
De blir svårt. Jag mår dåligt över utredningen som börjar snart.
De är väl pga den jag har så mycket ångest nu som gjorde att jag tappade kontrollen och skadade mej.
Fy va hemskt de känns med misslyckanden.
Men jag måste säga att läkaren och sjuksköterskan jag fick på akuten va väldigt trevliga.
De va första gången jag kännde mej trygg där.
Dom va väldigt förstående istället för dömmande som de vanligt vis är.
Dom verkade vara lite insatta i psykiatrin och va väldigt snälla .. så de va skönt.
Va livrädd när ja åkte dit för att dom skulle vara tjuriga och oförståeende.
och de va andra eller tredje gången läkaren som sydde mej skämtade om att "jag tar upp hela tråd lagret"
(olika läkare varje gång)
Undra om de e ett standard skämt :P
iallafall så har jag sovit i 36 timmar i sträck så nu har jag sovit ut :P
och ikväll blir de myskväll med älskling..
åh just de jag.. Jag har ett jättestort blåmärke efter bedövningssprutan.. kanske lägger upp bild på de sen om jag orkar..
Kopierat från min gamla blogg
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se