Direktlänk till inlägg 13 januari 2011
Nu har jag vart och hälsat på Fluffis på sjukhuset.
Vi la in honom i går vid 9 på morgonen sedan vid 16.00 va vi där för att ta lite prover på Ghost
och då fick vi hälsa på honom.
Han hade ett stort dropp i benet och låg i sin lilla väska i en stor bur på infektions avdelningen.
När vi kom in började han jama jättemycket och sträckte fram huvudet mot våra händer. Han såg så ynklig ut.
De gjorde så ont i mig att se honom där helt ensam.
Sen när vi skulle åka började han skrika något så fruktansvärt. när vi stängde dörren till hans rum började han jama och tjuta som värsta brand alarmet. Han hördes hela vägen ut i dom andra rummen och de gjorde såå ont i mitt hjärta att behöva lämna honom.
Men iallafall. Vi åkte dit i dag igen men kunde bara stanna tio minuter efter som Jakob måste tillbaka till jobbet.
Idag fick vi ta ut honom ur buren och kela med honom.
Usch va jobbigt detta är.
Han har sovit i min säng varje natt i över två år.
Vart jag än varit har han vart. Det är så tomt här hemma utan honom.
Även fast jag vet att han inte är här kan jag inte hjälpa att kolla efter honom varje gång jag hör ett ljud
eller jag går in i ett rum.
Usch va jobbigt det var att lägga min i en "tom" säng i natt.
Sängen var ju inte så tom egentligen. Min älskade Jakob var ju där och Beauty som nästan aldrig sover i sängen sov på mig hela natten.
Tack gode gud att jag har henne och Ghost annars hade jag inte överlevt detta..
Men förhoppningsvis får han komma hem imorgon om febern håller sig nere.
Saknar dej Fluffis, Min älskade älskade lilla katt
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se