Direktlänk till inlägg 1 april 2012
Jag mår så jäkla dåligt. Vet inte va jag ska ta mig till. Allt är ett helvete.
Orkar inte med all skit! Kommer det aldrig bli bättre, är det så här det ska vara resten av mitt liv? Vill jag i så fall fortsätta kämpa? Är det ens värt att försöka?
Gråter mig till sömns nästan varje natt. Sover skitdåligt om jag inte tar mina seroquel men dom hjälper bara när man inte tagit dom på några veckor så kan liksom bara få sova ut 2 gånger i månaden. Känner mig så grymmt nedstämd just nu. Ser verkligen inte att de finns några hopp.
Allt jag gör är bara fel. Jag är en ful, äcklig bitch. Borde fan dö så att alla slipper mig. Duger ju ändå inte till nått. Jag är bara ett problem. Ett stort jävla vidrigt problem.
Vad jag än gör så är det fel. Hur mycket jag än kämpar så duger det inte. Hur mycket jag än försöker så är det alltid fel.
FEL, FEL, FEL!
Jag är så nära det jag kämpat med så länge. 5 dagar kvar. Ska jag misslyckas ännu en gång? Det vore ju typiskt mig. Jag är ju totalt misslyckad hela jag!
Duger verkligen inte till nått! Det är tur att jag iallafall har min lilla fluffis. Utan honom hade jag inte orkat leva meer! Det är för Fulffis jag lever. Jag fasar verkligen för den dagen han försvinner från mig. Hur ska jag kunna leva utan min älskade katt. Min katt som finns där vid min sida när jag mår dåligt. Min katt som är den ända som som tröstar mig när jag mår dåligt. Min katt som kryper tätt intill när ångesten kommer Som slickar min kind när tårarna faller. han som spinnande sover på min arm hela nätterna. Jag älskar verkligen min lilla fluffis så otroligt mycket.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se