Just så känner jag mig. Ensam , Övergiven och Ersatt.

Jag sitter hemma helt ensam hela dagarna. När Jakob kommer hem är det direkt till affären och handla mat så han kan laga kvällsmat. Det känns som om den ända tiden vi har tillsammans är den lilla stunden när vi sitter och äter. För efter att man ätit somnar han. Jag är så trött på att hela tiden vara ensam. Så jag såg verkligen fram emot denna veckan som vart eftersom Jakob var ledig nu i 4 dagar. Men jag känner mig helt ensam ändå. Han är aldrig riktigt närvarande. Halvsover han inte så sitter han med ansiktet ner i mobilen. Jag hatar verkligen att vi skaffade den där. För den har ersatt mig helt. Jag är så trött på att aldrig bli hörd. Jag är så sårad över att han verkligen inte lyssnar på mig när jag pratar för att mobilen så så mycket viktigare än vad jag är.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Är så ledsen över hur dessa dagarna blev. Hur fan ska jag klara att vara ensam hela sommaren?

Bara sitta här inne i min varma , stökiga och äckliga lägenhet.

Inte nog med det. Katterna har också övergivit mig. Fluffis sover inte hos mig längre. Nu är det bara "pappa" som gäller. Varför var han tvungen att lämna mig nu. Fluffis var ju den ända jag hade kvar! Alla bara hatar mig.

Jag kämpar verkligen allt jag kan. Men det duger ju tydligen inte.

Har en sådan rastlöshet att det gör ont i kroppen. Vill bara springa ut i skogen och skrika

. Men sånt vågar inte jag göra så jag sitter tyst och snäll i ett mörkt hörn i min lägenhet. Kom och rädda mig någon?

Vad gör man åt rastlöshet klockan två på natten? Vill göra något men vet inte vad. Nu har det ju blivit kall ute igen så är ju inte kul att vara ute . Men det är inte kul att vara inne heller.