Direktlänk till inlägg 27 september 2012
Idag har det gått två månader sedan min mamma så hastigt lämnade oss.
Jag saknar henne så otroligt mycket och livet känns väldigt orättvist. Visst jag förstår att livet aldrig kommer bli rättvist. Men ibland känns det som att just jag drabbas av så mycket. Asperger, ADD, Depressioner, Gad och panikatacker. mobbning, Självskadebeteende och osäkerhet och nu har jag även förlorat min mamma. Hon han aldrig fylla 44. Hon levde inte till min 22 årsdag utan dog 3 dagar innan. Varför händer allt detta mig? Varför händer det vår familj?
Jag undrar så vad som hände. Hur kan man 43år gammal bara dö i sömnen helt plötsligt? Visst min mamma var trött. Men hon var glad. Tränade flera gånger i veckan. Hade hela livet fyllt av planer. Planer hon nu aldrig kommer få genomföra. Jag önskar så att jag fick min mamma tillbaka.
Någon månad innan hon dog ringde hon och bad mig skicka en önskelista över saker jag önskade mig i födelsedags present . Nu önskar jag mig bara att hon kommer tillbaka.
Men det kommer aldrig att ske.
Dagen innan vi skulle fira min födelsedag så dog min mamma. Hon hade köpt födelsedagspresenter och beställt mat från en restaurang Men istället för ett fint födelsedags kalas drabbades vi alla av chock. Mamma är död. Min födelsedag detta året var hemsk. Ingen mamma och alla helt förstörda av sorg.
Nu har 2 månader gått och begravningen och urnsättningen har varit. Vet inte hur jag tagit mig igenom allt. Har levt som i dvala inuti en bubbla. Har svårt att minnas detaljer från begravningan. Men vid urnsättningen hade jag nog landat lite mer i förståelse så den mins jag mer ifrån. Det var väldigt fin. Jag fick bära urnan och sätta ner den i marken. Pappa sa att det var fint eftersom mamma bar så mycket på mig när jag va liten. Det var så jobbigt att bära urnan och sedan släppa taget. Ville klamra mig fast vid mammas aska för alltid. Jag vill inte släppa taget än. Jag vill ju ha min mamma kvar. Men hon fins inte kvar på det sättet som vi vill. Hon lever inte längre på de sätt vi vill. Hon finns bara inom oss. Hon lever bara i våra minnen.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se