Direktlänk till inlägg 26 oktober 2012
Känner ingen hunger, Känner ingen mättnad. Är trött hela tiden samtidigt som jag inte kan sova. Har en rastlöshet i min själ.
Varför känner jag såhär? Jag är frustrerad över mitt liv. Jag känner alla kraven att bli frisk, Men jag kan inte. Alla kraven gör att jag kvävs. Jag kväver mig själv med förakt.
Alla kommentarer av " Du mår mycket bättre om du går ut" , "börja på DBT" gör si gör så Bli frisk, nu nu nu!
Jaaa, ni kanske mår bra av att gå ut i friska luften , Men det gör inte jag. Just nu är det något som får mig att må fruktansvärt. Jag blir helt utbränd av att bara gå i en affär. Men jag kämpar allt jag kan och jag går ut för att exponera mig allt jag kan! JAG KÄMPAR! Att på börja DBT i detta stadiet vore bara idiotiskt. Hur skulle jag klara av det nu? Klarar inga misslyckanden just nu.
Jag måste ju kunna få fokusera på vad som är bäst för mig och inte vad ni vill? Ibland funderar jag på om jag ska säga upp kontakten med alla som får mig att må såhär. Helatiden allt klagande på att jag inte kämpar tillräckligt när jag faktiskt kämpar med alla det krafter jag har.
Kanske är det jag som är känslig. Dem menar väll kanske väl men det blir så fel. Varje gång ja hör kommentarer om behandlingar som jag borde börja på så tar jag det så otroligt hårt. För jag vill ju inget mer än att kunna börja på en behandling . Men jag kan inte.
Känner mig så jävla värdelös som inte kan vara den som ni vill att jag ska vara. Ligger vaken om nätterna och kan inte sova bara tänker på hur dålig jag är som inte är en frisk och fin liten kvinna med bra utbildning och jobb precis som alla andra vill att jag ska vara.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se