Många säger att dem tycker att psykiskt sjuka människor är parasiter som lever på samhället. Att dem inte vill betala skatt till att "små emos ska få sina armar ihop sydda eftersom dem får skylla sig själva som skurit sig"

Hur är det då med andra självförvållade sjukdomar eller skador, till exempel hjärt-/kärlsjukdomar och övervikt på grund av felaktig kost, sportskador, sexuellt överförbara sjukdomar, olyckor med mera?

Ska du om du har sex med en tjej och får HIV inte ha rätt till vård på samma sätt som andra i Sverige har? Du får ju skylla dig själv som hade sex!

Om du kör motocross i skogen och trillar av och bryter benet riktigt illa, Ska du då själv behöva stå för sjukhuskostnaderna? Skyll dig själv som kör motocross

Om du är överviktig, rökare eller dricker alkohol ska man då stå för allt själv? Skyll dig själv för dina dåliga val.

Om du tränar och sliter av en sena , ska du då behöva betala allt själv? Skyll dig själv som tränar.

Om du går ut och går och snubblar, halkar , blir på körd av nått ska du då betala för det själv? Skyll dig själv för att du gick ut.

Hur många av Sveriges befolkning skulle då platsa i att få det betalt från det vi betalar i skatt? Jag gissar på INGEN.

När man drabbas av en panikångest-attack kan det ibland kännas som om man håller på att dö. Panikångesten uppkommer oftast utan förvarning och kännetecknas av:
Hjärtklappning, Svettningar, Skakningar, Andnöd, Kvävningskänslor, Bröstsmärtor, Sväljsvårigheter, Kväljningar, problem med mag-tarmkanalen, diarre, Yrsel eller kittlande känslor, Känsla av kyla, rodnad eller värmevågor.

Det finns tre olika slags panikångest-attacker:
1. En attack som dyker upp från ingenstans och utan någon som helst synbar anledning.
2. En “situationsattack”. Den dyker alltid upp i speciella situationer – t ex om man kör in i en tunnel eller utsätts för andras blickar.
3. En attack, som kommer ibland i vissa situationer, men inte alltid.

När man drabbas av en panikångestattack eller generell ångest finns det vissa knep som sägs hjälpa.

*Det första är att ta sig ur situationen man befinner sig i. Detta är (i min mening) dock bara en tillfällig lösning och kan skapa problem längre fram om man inte lär sig att hantera situationer som skapar ångest.

*Ett annat vanligt tips som många säger funkar är att "Andas i en fyrkant". Det innebär att man i sin fantasi föreställer sig en fyrkant (man kan också kolla på ett fönster, en dörr eller vad som nu finns i din närhet som är fyrkantigt.). Man följer fyrkantens sidor med blicken och andas in på ena sidan och ut på den andra. Detta hjälper att lugna ner andningen.

*Många säger att i ångestfyllda situationer mår dem bra av att göra något dem tycker om. Det kan vara allt ifrån att ringa en vän och prata, pyssla, läsa till att gå och träna. Detta är då meningen att bryta ångesten genom en positiv handling.

*Det finns människor som med hjälp av fantasin börjat visualisera sin ångest dom ett ting, tex en varg. Dem har då kunnat prata med vargen (ångesten) och säga åt den att inte komma nära. Om man verkligen tror på denna metoden så tror jag absolut att det kan hjälpa.

* Ett tips som finns är "omgivningsbeskrivning" . Det betyder att när ångesten är svår så distraherar man sig själv med att beskriva så noggrant som möjligt hur omgivningen ser ut.

*Det bästa tipset i min mening är att bara lägga sig eller sätta sig ner och andas lugnt. Låt ångesten komma, känna ångesten och också känna hur den efter en stund minskas. För att detta ska funka krävs det att man inte skrämmer upp sig själv med tankar om vad som kan hända eller brukar hända när man har ångest. Fokusera på nuet så att säga. Har man svårt för detta får man försöka tänka att jag kommer inte dö, svimma spy eller vad man nu är rädd för ska hända.

som läkaren Claire Weeks beskriver i boken Torgskräck:
-Möt-fly inte
-Acceptera-spjärna inte emot
-Flyt med -spänn dig inte
-Låt tiden gå-var inte otålig

Censur, Tabu, Fördomar och okunskap är vad jag lever med varje dag. I många ögon är det fel att prata om sin psykiska ohälsa.

"Sen behöver man ju faktiskt inte ladda upp bilder på sina sönderskurna armar eller sin medicin. Det verkar vara någon grej bland de som äter depp-medicin, att visa upp det för hela världen. När jag hade anal fissur så tog jag inte bilder på mitt anus."

Detta är en kommentar jag fick för ett tag sedan när jag skrev ett inlägg om att bli dömd för sina ärr.
Mina ärr är tydligen samma sak som analfissurer. Mina armar är alltså samma sak som en anal? Hade mina ärr suttit i rumpan hade jag ju inte haft problem för då skulle det inte finnas minsta chans att dem råkade hamna på bild.
Sen att det enbart skulle vara inom den psykiska ohälsan som man bloggar om/tar kort på sin sjukdom är ju verkligen inte sant. Det finns väldigt många cancer bloggar till exempel.
Skriver man ordet "bloggar om" på google kommer ju cancer bloggar upp automatiskt.

 

Som vanligt så blir man nedtryckt när man vågar visa eller prata om psykisk ohälsa. Jag har ärr på armarna, jag orkar inte sminka mig eller borsta håret . Ibland set syns att jag inte är helt frisk. Jag skriver om min problematik på internet i hopp om att nå ut till människor med liknande problem. Kanske det kan hjälpa dem att känna sig mindre ensamma om sina problem eller också är det någon som gått igenom det jag går igenom nu som kan ge hopp till mig om att det kommer bli bättre. Att skriva på min blogg har varit den bästa terapin för mig.

Det jag egentligen ville komma fram till i detta blogg inlägget är hur många kommentarer jag fått om att jag ska redigera bort mina ärr från alla bilder på mig. Varför säger man så till någon? Mina ärr är en del av mig precis som mina fräknar är. Hur kan det vara så att det är så självklart för vissa människor att man får säga så till någon som haft ett självskadebeteende? Mina ärr är 2 år gamla och bort-blekta, som dem ser ut så ser dem ut. Ska jag tvingas gömma mig resten av mitt liv? Aldrig få gå klädd som jag vill? Eller kanske inte få gå ut överhuvudtaget?

Det är rätt kränkande när folk kommenterar hur jag ser ut och skriver att jag måste redigera bort en del i mitt utseende för att "bli godkänd".

Tänk dig själv att du har gula tänder, bröst som du skäms för, en hårfärg du inte gillar eller att du avskyr din längd, och om och om igen får du höra att du måste redigera bort just det som du skäms och mår dåligt över i ditt utseende. Hur bra mår man efter ett tag?

Jag kämpar dagligen med att försöka må bättre i mig själv och med att försöka acceptera mina ärr. Jag skäms inte lika mycket idag som jag har gjort. Men i perioder när det vart mycket kommentarer om hur fula mina ärr är, hur äckliga mina ärr är och att jag borde redigera bort ärren för alla andras skull så läcker en del av kommentarerna in i mitt huvud och klistrar sig fast som blodiglar på min hjärna. Där dem suger ut min självsäkerhet och allt det jag jobbat på under dem senaste åren.

Jag vill inte tillbaka till den perioden va mitt liv då jag gömde mig och skämdes dygnet runt!

Jag vill inte känna mig tvingad att redigera alla mina bilder för att slippa skämmas över hur jag ser ut. 

Ligger i sängen och meningen är att jag ska sova. Men som vanligt är jag helt klarvaken. Hela dagarna går jag och är jättetrött och riktigt längtar efter att få gå till min varma mjuka säng och sova. Men vad händer när jag lägger mig? Jag blir jättepigg och kan inte varva ner för att somna. Så nu ligger jag och skriver här för att försöka få bort lite rastlöshet. Funderar på att ladda ner något mobilspel att spela, men hittar ju oftast inget kul. Någon som har några tips? Just nu spelar jag candy chrush ( stavning?) och det tycker jag är roligt. Men banorna börjar bli svåra och liven tar slut så fort.

Jag får väl kela lite med Ghost det tjatar han om just nu. Går på mitt huvud och försöker sätta sig på mobilen och mig samtidigt.

Ja, hur mår jag just nu. För att vara helt ärligt så mår jag inte särskilt bra. Jag har det jättejobbigt med intryck. Min hjärna känns helt överfull och nära att explodera. Jag blir väldigt lätt arg eller irriterad, Jag kan inte koncentrera mig på två saker samtidigt och jag tappar fokus helatiden. Samtidigt har jag en tomhetskänsla. Jag känner mig helt ambivalent mot nästan allt.
Min energi är nere på nästan noll. Jag har ångest dagligen vilket tar mycket krafter från mig. Jag tänker mycket på mamma och jag saknar henne jättemycket.
Har ätit min nya medicin i en vecka nu och kan inte påstå att jag känt av någon effekt än. Men det är kanske inte så konstigt. Där emot har jag blivit väldigt yr och har en irriterande känsla i ögonen. Känns som om det blåser på mina ögon typ, Väldigt irriterande.
Jag har självskadetankar det har jag. Men dem är inte så kraftiga som dem har varit, så det är lättare att stå emot tankarna nu.
Jag försöker bäst jag kan att distrahera mig själv från min ångest. Jag spelar min roll som jag oftast gör och låtsas att allt är bra.
Jag fortsätter att kämpa.

För att bygga upp sin självkänsla gäller det att lära sig tänka positivt om sig själv. Många ungdomar idag har väldigt svårt för det. Allt fler ungdomar mår dåligt och jag tror att väldigt mycket av det grundar sig i dåligt självförtroende och framför allt dålig självkänsla. Många ungdomar rent utsagt mobbar sig själva varje vaken minut. Vem skulle inte må dåligt av sådan psykisk tortyr?

Många fastnar i ett negativt tänkande," Jag är då dålig, jag är så ful och Jag klarar ingenting".

Då gäller det att försöka bryta dessa tankar. Man måste tänka "hjälper det mig att tänka såhär?" "är det verkligen sant att jag inte kan någonting?"
Man måste försöka analysera och reflektera om det negativa man tänker verkligen är rimligt och om det stämmer.

Många med dålig självkänsla försöker bygga upp den genom att få bekräftelse eller snälla kommentarer från andra människor. Man sätter ofta en väldigt hög press på sig själv och man vill gärna överprestera för att bli "bäst".
Men med detta kommer man ingen vart. För den dåliga självkänslan finns kvar i botten och hur mycket beröm och snälla kommentarer man än får så kommer den dåliga självkänslan förr eller senare göra sig påmind igen. Den enda vars snälla kommentarer och beröm som egentligen räknas är den som kommer från dig själv
.
För att må bra och vara trygga i sitt jag måste vi lära oss att inte mobba oss själva. Det krävs mycket övning och tålamod för att kunna bygga upp sin självkänsla. Men det går.

Först och främst måste man lära sig att känna igen och skriva ner de självkritiska tankarna och förstå i vilka situationer som dessa tankar uppkommer.
Nästa steg är att lära sig förstå varför dessa tankar inte stämmer och börja "försvara dig själv". När du till exempel får en tanke om att du är värdelös så måste man tvinga sig själv att tänka att det är en orimlig tanke. Att man faktiskt inte är värdelös utan man har faktiskt gjort många bra saker.
Sedan kommer vi till det allra viktigaste steget för att bygga upp sin självkänsla. Att berömma sig själv! Att lära sig tycka om sig själv, sätta värde på det man gör och att lära sig tycka om sig själv för precis den man är både inuti och utan på.

För att klara detta steget finns det små knep man kan ta till.

*Skriv upp fem saker du gillar hos dig själv varje kväll innan du ska sova på en lista. Det kan vara allt ifrån din ögonfärg till din förmåga att ta hand om djur. I början kan det vara svårt att komma på fem saker. Om du inte kommer upp i fem saker så gör det ingenting. kritisera inte dig själv om du inte når upp till målet direkt.

*Klanka inte ner på dig själv om du gör ett misstag. Alla människor gör fel i bland och det är på det viset vi lär oss. Ibland gör man fel men det gör inte att vi ÄR fel.

*Säg något snällt till dig själv varje gång du ser en bild av dig. Här kan du ta användning av din lista med positiva saker du skrivit.

*Börja varje morgon och avsluta varje kväll med att försöka se dina positiva sidor. till exempel att du är snäll, omtänksam, trevlig, artig, generös, och pålitlig.

*Försök att vara mer positiv överlag. Börja varje dag med att förvänta dig att bra saker kommer hända. Lägg märke till att som är bra. Till exempel att solen skiner, du ser ett sött djur, Det är din favoritmat i skolan eller att du får se ett avsnitt av en bra tv-serie. Ju mer du fokuserar på dessa bra saker desto bättre kommer du att må. Detta kan du också lägga till i din lista genom att skriva upp fem saker som varit bra med dagen.
Många gör misstaget att låta en negativ händelse förstöra en hel dag, så varför inte vända på det och låta en positiv sak göra dagen jättebra?

Slutligen

*Jämför dig inte med andra. Den enda du någonsin ska jämföra dig med är dig själv. Du kan inspireras av andra. Men du ska inte känna dig sämre än någon annan bara för att dem kan något bättre än vad du kan. Alla är vi olika bra på någonting och de flesta av oss är aldrig bäst i någonting. Det innebär inte att vi är sämre än andra.

Gör man dessa övningar varje dag så tränar man upp sitt självförtroende. Många tror att självkänsla är något man föds med. Men så är det inte. Självförtroende är något man måste träna upp och fortsätta att träna för att ha kvar. Efter ett tag går det på mer automatik. När man tränat sig länge nog tänker man positiva tankar istället för negativa.

1. Jag är väldigt rädd för att få smör eller olja på mina fingrar.
2. Jag drömmer ofta mardrömmar om att tappa mina tänder.
3. Mina katter betyder väldigt mycket för mig.
4. Jag vill kunna allt.
5. Jag har en navelpiercing