En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Alla inlägg under mars 2013

Av Sara Modigh - 8 mars 2013 16:14

"Gå och skär dig ditt äckliga emo"
En kommentar jag fått många gånger. Även om det inte händer så ofta längre nu när mina ärr är nästan helt bort blekta så får jag faktiskt kommentarer i den stilen. Kommentarer som säger att jag skall skälvskada, Brukar folk säga till nyktra alkoholister att dem ska gå och supa ihjäl sig? Säga till någon som haft ett drog missbruk att den ska börja knarka igen? Säger till någon som haft anorexi att den borde banta igen? Fast ja det händer säkert så som vårat samhälle ser ut i dag. Folk pratar alltid om hur respektlöst det är att föredetta självskadare har kortärmat på sig, Men hur respektlöst är det inte att försöka få någon att få återfall i sitt missbruk? Om ni inte vill se ärr, varför försöker ni då få mig att självskada och där med också få fler ärr?

Alla tjatar också så himla mycket om att "självskadorna är ju nått du själv valt så du får skylla dig själv" Då kan inte jag mer än tänka, om din mamma, pappa,syster,bror ger sig ut på en cykel tur i skogen och trillar och bryter benet. Tycker du samma sak då? Det var ju ändå den persons val att ge sig ut och cykla trots riskerna med att cykla.
Som jag skrev i ett tidigare i ett inlägg om att om man ser någon med ett amputerat ben är det okej att säga elaka saker till honom då, bara för att han amputerat benet? Då fick jag höra att det är mitt fel att jag skär mig och då är det rätt åt mig att jag blir kränkt varje dag, medans den som är amputerad aldrig någonsin kan rå för det.
Ännu en sak jag inte håller med om. När jag skrev om den amputerade så visualiserade jag en man med extrem övervikt som ledde till att han fick diabetes. Redan där hade det kunnat stoppas med hjälp av bra mat. Sedan av någon anledning så missköter mannen sin medicin, vilket leder till dålig blodcirkulation och till sist vävnadsdöd i en fot. När han väl söker vård är det försent att rädda foten/benet och han tvingas till amputation.
Det blir alltså en hel rad med saker mannen kunde gjort för att hindra detta.
1.gå ner i vikt med hjälp av en dietist
2. ta sin medicin enligt ordnation
och
3.Han kunde sökt hjälp i ett tidigare stadie.

Skulle det vara okej att mobba någon som har en hjärnskada på grund av att den trillat av sin moped som han/hon körde utan hjälm?

Ska det vara okej att gå och kalla honom "stumpen" och "enben" bara för att han själv försatte sig i situationen?
Skulle det vara okej att skrika, Jävla cp till personen som fick en hjärnskada för att den var oförsiktig?
Jag skulle aldrig i hela mitt liv gå och säga något elakt till någon för att den har en sjukdom eller ett handikapp vare sig det är ett fysiskt, psykiskt eller självförvärvat.

Nu blev det ännu ett inlägg om självskador fast jag tänkte skriva om annat så det inte blir så tjatigt. Men det har varit mycket diskussioner om självskador just nu.

Mat

Av Sara Modigh - 7 mars 2013 23:20

Jag är just nu ganska rädd för att gå upp i vikt av min nya medicin. Så har räknat kalorier med hjälp av shapeup och måltidsmått köpta på apoteket som gör att man inte tar förstora portioner och har ändå lyckats gå upp ett kilo. Dumheter.    

Har försökt att äta mer än en gång om dagen, men det är svårt. Men äter i alla fall "frukost" och middag nu. 

Har egentligen inte ändrat något i kosten mer än att jag lagt till frukost.

Så såhär har en vecka sett ut i intag av kalorier. Bara en dag åt jag över 1500 kalorier. Ris och biffstroganoff var det väldigt mycket kalorier i. Sen borde jag verkligen sluta dricka 300 kalorier om dagen. Men bättre sodastrem dricka än coca cola i alla fall. 


 

Jaja, borde inte lägga allt för mycket vikt på vikten just nu. Måste fokusera på min psykiska hälsa i första hand. Men jag ska vara försiktig med medicinen denna gången så jag inte går upp 50 kilo igen. Det vore inte det minsta bra. 


Av Sara Modigh - 7 mars 2013 16:46

     


Varsågod Jakob   

Av Sara Modigh - 7 mars 2013 05:12

Jag blir så himla frustrerad när jag inte kan somna. Nu har jag legat i ett par timmar utan att lyckas somna. Är nervös inför idag för min arbetsterapeut kommer. Jag har ont i knäna , är rastlös och är jättevarm för det ligger två nakenkissar i min säng. Jag vill sova nu. Men börjar inse att jag måste gå upp och göra något en stund för att bli av med den värsta rastlösheten.

Av Sara Modigh - 6 mars 2013 23:38

 

Denna bilden lade jag upp på en sida på internet häromdagen. Fick den klassiska ironiska kommentaren "Fina armar"
Varför skriver / säger man så till någon som har eller har haft ett självskadebeteende?
För mig känns den kommentaren väldigt hånfull.Tror personerna som säger sådär verkligen att man inte skäms nog som det är? Skulle dem säga "fin stump" folk som fått amputera bort ett ben på grund av sjukdom? Skulle dem säga "tjena flintis" till någon med alopecia? Troligtvis inte. Men när det gäller psykisk ohälsa och dem problem det kan medföra så brukar de flesta se det som att det är fritt fram att förtrycka, förnedra och fördöma.

Varför skulle det vara okej att säga något elakt till någon bara för att den är sjuk? Varför skulle det vara okej att trycka ner någon som kämpar för sitt liv? Varför skulle det vara okej att förödmjuka någon som ser annorlunda ut på grund av sjukdom?
Om man tänker på någon som har cancer skulle det vara okej att kalla den sjuka för "ditt jävla canceräckel" , säga att "alla cancersjuka parasiter som lever på samhället borde dö", Skulle det vara okej att prata om hur en cancerpatient som tvingats genom gå kemoterapi ser så ful ut utan hår? Nej, dessa meningar ser eller hör man aldrig. Men när det gäller psykiska sjukdomar eller funktionsnedsättningar är sådana här kommentarer en vardag sak. Man kan inte rå för att man drabbas av psykisk ohälsa. Det är ingenting man väljer.

 







Av Sara Modigh - 6 mars 2013 16:42

Videobloggen verkar ju ha gått bra. Ingen negativ kritik än så länge.
Har ju dragit mig för att göra ett video inlägg ganska länge för att det har känts svårt för mig på grund av min sociala fobi. Ganska sjukt att jag är nervös, rädd och ångestfylld av att prata in i en kamera och sen låta någon se det. Men men jag övervann rädslan en gång och kanske gör det någon mer gång om jag kommer på något att prata om. ( ni kan ju komma med tips eller förslag på vad ni vill att jag ska prata om ifall ni vill se fler videoinlägg)
En annan anledning till att jag dragit mig att göra en video blogg är att jag själv skapar en uppfattning om vem en bloggare är. Ofta när den lägger upp ett video klipp så låter inte personen som man tänkt, har en knäpp dialekt eller rör sig annorlunda och då känns det konstigt. Vill inte att mina läsare ska känna så om mig. Fast å andra sidan så är ju jag jag och den bilden dem skapat är ju felaktig om dem föreställt sig mig annorlunda.

I video inlägget, Visst är jag bra på att dölja min ångest? Var det någon som uppfattade att jag var nära en panikattack den första minuten av filmen? Har övat hela livet på att dölja när jag är ledsen eller rädd. Dock har det blivit lite till en förbannelse då jag har svårt att släppa ut mina känslor och ingen fattar när jag har det jobbigt.


(Videoklippet jag pratar om  http://youtu.be/pNDJQRoXeDw )

Av Sara Modigh - 5 mars 2013 18:26

Jag hade aldrig någonsin kunnat föreställa mig hur det var att förlora sin mamma. Vissa dagar går bra. Men andra, dagar som idag är saknaden så stor att man inte vet vart man skall vända sig.

Just nu känner jag mig skör. Det känns som om jag håller på att bryta ihop. Har fått stå ut med mycket påhopp på internet dem senaste dagarna. (sedan jag lade upp en bild på min viktminskning, där jag fortfarande hade röda ärr) 

Skulle verkligen behöva min mamma just nu. Min fina underbara mamma som alltid stöttade mig i mitt val att blogga för att minska tabun kring att prata om psykisk ohälsa. Ibland känns bara allt så jobbigt. Jag har så svårt för att kasta av mig allt negativt som nu finns runt omkring mig. Mamma sa flera gånger att min blogg var otroligt bra och att jag var så duktig på att skriva. Önskar att hon fans här och sa det till mig just nu. Behöver verkligen få höra något positivt just nu. Måste ta tag i mina känslor och försöka att inte låta mig påverkas av allt detta. Jag vet att jag är stark. Jag vet ju att mitt bloggande har hjälpt andra. 


Mamma, Jag saknar dig så mycket. 221 dagar är det sedan du försvann från oss för alltid. Tiden går på och det gör så ont att tänka på att jag aldrig kommer träffa dig igen. 

 

Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skapa flashcards