Direktlänk till inlägg 25 april 2013
Jag saknar mamma så att det gör ont. Det känns dom om mitt hjärta håller på att splittras i tusen bitar. Vissa dagar går det bra och andra så är de ett helvete. Just nu är det jobbigt. Ju mer jag tänker på att jag aldrig mer kommer få se henne igen desto värre känns det. Att tänka på att aldrig någonsin kunna höra mammas röst säga något till mig, att aldrig mer kunna känna hennes doft, att aldrig mer det är det värsta. Får panik när jag tänker så. Får försöka ta en dag i taget.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se