Efter mitt återfall i julas har jag inte haft några större problem med självskadetankar. De poppar upp lite då och då när jag har det extra svårt. Men de blir lättare och lättare att mota bort.
Idag känner jag mig trygg utan självskador och det tog lång tid innan jag gjorde det.
För mig var ju alltid självskadandet en trygghet, ett sätt att fly undan alla jobbiga känslor och tankar. Jag har lärt mig att inte fly och att vara okej med det.

Ibland lockas jag av tanken på att distrahera mig själv med smärta. Men jag vet att det inte leder till något bra i längden. Jag vet att jag bara mår sämre efter att ha självskadat och jag vet ju också att den svåra ångesten alltid lägger sig igen förr eller senare.

I framtiden ska jag enbart distrahera mig själv med glada och positiva saker.

Nyvakna katter som luktar varm Sphynx.
Fluffiga täcken och massor med kuddar.
En rolig, mysig eller nostalgisk film.
Ett långt varmt skumbad.
Skriva, rita eller fotografera.. Vara kreativ

Mycket bättre än att självskada!

Idag har vi haft ett möte med bröllopskoordinatorn. Mycket tankar har framkommit. Blir att fundera ordentligt på allt. 

Hon var i alla fall väldigt trevlig och gav några väldigt bra synpunkter. 

Det är riktigt jobbigt med allt tjat om morsdag. Internet översvämmas av reklam om saker man ska köpa till sin mamma, man får mail om att fira sin mamma på morsdag och Facebook spamas av "gilla den här om du har den bästa mamman i världen"

Varje gång min blick möter någon av dessa saker så skär det något otroligt hemskt i mitt hjärta. 

Jag saknar Mamma så otroligt mycket och önskar verkligen att hon fanns här, Men det gör hon inte.

På morsdag är det bara en dag ifrån att vara 10 månader sedan hon dog. 

Kan inte fatta att det snart gått ett år. 

Jag Älskar dig mamma   

Jag vill ta och försöka förklara några saker som människor valt att missuppfatta.

För det första, jag förespråkar verkligen INTE att folk ska vara överviktiga. Jag försöker inte uppmuntra folk till övervikt och fetma. Det jag försöker är att uppmuntra alla oavsett kropp, att tycka om sig själva som de är!

Ställ dig framför en spegel, kolla på din kropp, Vad är det första du tänker?
Din första tanke borde vara, " jag är vacker" men i dag är det tyvärr ofta så att det första människor ser i spegeln är det de inte gillar. De ser alla negativa saker.
Jag vill uppmuntra att ta steget att våga älska sig själv!

För det andra, Jag säger verkligen inte att alla smala är fula, Jag är tjock och jag tycker att jag själv är vacker. Det innebär inte att jag utesluter alla smala människor från begreppet vacker.

Jag lever efter tron att alla människor är vackra. Det gäller bara att hitta det man tycker är vackrast på sig själv och framhäva det.

För det tredje, Jag har aldrig påstått att det är hälsosamt att ha en övervikt (Det vill säga ett BMI över 25 ,BMI borde dessutom förkastas för att det är så dåligt mått ), men tycker att det är fel att anta att alla med övervikt är jätteohälsosamma.
Att vara överviktig är en riskfaktor för vissa sjukdomar, bland annat hjärt- och kärlsjukdomar. Några andra riskfaktorer för sådana sjukdomar är hög ålder, att vara man och att ha asiatiskt eller afrikanskt påbrå.
Jag har aldrig hört någon påstå att det är ohälsosamt att vara man, bli gammal eller ha asiatiskt påbrå. Jag har aldrig hört någon säga att personer som tillhör någon av de grupperna omöjligt kan vara hälsosam. Jag har aldrig hört någon säga att de egenskaperna leder till sjukdomar. Det finns ungefär lika mycket belägg för de påståendena som det finns för samma påståenden kring överviktiga personer.
Riskfaktorer visar vilka grupper som statistiskt sett löper extra hög risk att drabbas av sjukdomar. Men det betyder inte att alla personer som tillhör en riskgrupp kommer få sjukdomen eller att alla som inte gör det kommer klara sig undan.

Sedan kan man väl gilla sig själv med eller utan ohälsa? eller är det olagligt för exempel vis Cancersjuka att ha självkänsla och tycka att de är vackra? Eller HIV smittade, Kan inte dem älska sig själva som de är? 

Har man en sjukdom , eller ohälsa av nått slag och gillar sig själv, är det då att förespråka den sjukdomen? 

Nej, Det anser inte jag!

Jag är också under den tron att mår man bra i sin egen kropp så mår man bra i psyket, och mår man bra i psyket tar men bättre hand om sig själv och sin kropp. Därför är det bra att älska sig själv i alla kroppar.

Har man en vänlig inställning mot sin kropp kommer man vilja ta hand om den, hatar man kroppen , ja då behandlar man den oftast där efter. 

Som jag skrev ovan. Anledningen till mitt första inlägg var att jag vill få människor att älska sig själva som dem är. 

Jag har sett oräkneliga ungdomar mobba sig själva för hur de ser ut. Jag vill visa att man kan älska sig själv om man bara försöker!

Sätt dig framför spegeln, titta noga! Vad är det som är vackert på just dig?

Hittar du inget? Ljug för dig själv, säg "Jävlar vilken het röv jag har"  ( eller vad du nu vill tycka är snyggt) 

Upprepa massor med komplimanger för dig själv dagligen. Framför allt när du tittar på dig själv i spegeln. Tillslut kommer du tänka. Ja, men min rumpa är nog inte så ful ändå. Den är faktiskt helt okej. 

Ta vara på de tankarna. Kom ihåg de tankarna och plocka fram dem varje gång du känner självkänslan rinna iväg. DU DUGER SOM DU ÄR!

Det har blivit många inlägg om just detta nu , då jag fått så många konstiga respenser på inläggen. 

Men tänkte att jag länkar till inläggen här om någon är intresserad av att läsa mer:

Första inlägget Tjock = Ful? Skrevs för att jag uppmärksammat att så många unga tjejer skriver att de är Tjocka, Fula och äckliga.

Andra inlägget Tjock är ful och äcklig  Skrevs efter att jag fått en kommentar på föregående inlägg om att alla tjocka vist är fula och äckliga.

Tredje inlägget Viktminskningsreklam Skrev jag efter en diskussion om hur vida media påverkar vår syn på kroppen eller ej. 

Fjärde inlägget Vill lyfta fram en kommentar är just som rubriken lyder. Att jag ville lyfta fram en kommentar jag fått på ett av inläggen. 

och det Femte och seaste inlägget Blir du provocerad? Skrev jag , ja just för att provocera de människor som inte tål att tjocka tjejer kan vara nöjda med sig själva. 

Jag citerar Lady Dahmer

"Det värsta är hur en del verkligen insisterar på att få säga vad de tycker, man riktigt anar hur touretten väller fram och visar folks inbillade rätt att få säga vad de tycker. Och folk är tamejfan helt jävla viktrabiata: "TITTA EN TJOCK TJEJ SOM INTE BER OM URSÄKT FÖR SIN VIKT! MUST. DESTROY. MUST. BREAK. DOWN." "

Ja, hur kommer det sig egentligen att så många anser sig ha rätten att säga precis vad de vill till vem de vill?

Varför är det så många som känner sig manade att skriva exakt hur fult , äckligt eller ohälsosamt det är att vara tjock så fort de ser någon med minsta lilla övervikt?

Är det så fel med människor som trivs och mår bra oavsett utseende? 

Det  verkar finnas få saker som provocerar lika mycket som en kvinna som är nöjd med sig själv, speciellt om denna kvinnan är mullig eller kanske rent av tjock. 

Så nu tänker jag provocera er lite mer!

85 kilo tjej bara     Rakt i ditt fejs!

Blir du provocerad? Gissa vems problem det är.  Jo det är ditt , och endast ditt problem!

Tyck att jag är ful, Tyck att jag är äcklig, Rent av förfasas över min färskräckliga övervikt.

Men vet du vad? Min kropp mina val! 

Jag är så trött på att helatiden vara rädd. Det suger ut varje liten gnutta av energi ur min kropp. Jag är rädd för allt som går att vara rädd för och lite till känns det som. Jag går ständigt på helspänn. Jag är rädd för att vara rädd. Jag orkar inte med all denna rädslan. Ibland önskar jag att jag bara kunde få bli sövd och slippa vakna igen. Jag vill inte dö, men jag vill inte heller leva. 

Jag kämpar allt jag kan mot mina rädslor, men jag har inte energin. Jag har viljan , men min kropp orkar inte med stressen, ångesten och rädslan. 

Jag blir bara tröttare och tröttare. 

Hur slutar man vara rädd för precis allting?

Skulle vilja lyfta fram en kommentar som jag fått i ett av inläggen om vikt och självkänsla.

(Suddar namnet här i bilden för att låta komenteraren vara anonym.)

Jag skulle vilja svara lite öppnare på denna kommentaren för att nå ut till fler som känner likadant.
Ni är inte ensamma!
Jag har verkligen varit i exakt samma situation som er. Jag gick upp 30 kilo av mediciner mot min psykiska ohälsa och efter det hade jag ingen självkänsla alls. Jag mådde otroligt dåligt över min kropp. Jag isolerade mig mer och mer , och min ohälsa blev värre. Jag slutade träna de sporter jag höll på med och gick upp ännu mer i vikt.
Jag kände mig tjockast och fulast i hela världen. Precis som många andra förknippade jag just tjock med ful.
Alla vackra kändisar var ju smala, alla modeller var ännu smalare och överallt fick man massor med reklam om att
gå ner i vikt upptryckt i ansiktet.
Jag kände mig värdelös. Jag dög ingenting till om jag inte blev lika smal som innan, helst ännu smalare.

Men jag har med hjälp av olika taktiker byggt upp min självkänsla. Jag har lärt mig att fokusera mera på det jag tycker är bra. Vilket i början inte var något egentligen. Men idag kan jag uppskatta flera saker i mitt utseende. Självkänsla är ingen man får eller har bara sådär. Det är något man måste träna upp och fortsätta träna för att ha kvar. Att försöka bryta alla negativa tankar man har är jättesvårt i början. Men det går. Försök att ersätta varje negativ tanke med en positiv.

http://saramodigh.bloggplatsen.se/2013/03/09/9573758-bygga-upp-sin-sjalvkansla/

Alltid denna Ångest , Har en jobbig vecka framför mig med möten av alla olika slag varje dag.
Börjar imorgon (idag) med tandläkaren. Usch och fy säger jag bara. Jag tycker det är jättehemskt att gå till tandläkaren. Är extremt rädd för att spy och får väldigt lätt kväljningar. Därav har tandläkare med sina fingrar och instrument i min mun blivit ett big no no.

Det är ju dessutom jobbigt nog att bara åka dit och sitta i ett väntrum med massa folk. Men måste verkligen gå till tandläkaren för jag har så extremt dåliga tänder. Har haft svår muntorrhet i 10 år, sedan rökning och coca cola på det under flera år. Säger bara en sak, Mina tänder ser inte bra ut. Jag hoppas bara på att jag inte har allt för många hål i tänderna.

Gjorde ju en undersökning för ett år sedan då jag var väldigt orolig över att jag skulle ha hål, då det ilade så i mina tänder och de hade blivit så missfärgade. Men då hade jag inga hål som tur var.

Jag är verkligen livrädd för att jag ska behöva borra eller liknande.
Så blir ingen rolig start på denna vecka.

Har dessutom en grymt svår huvudvärk som hängt med i några dagar nu. Antagligen för att det är så varmt. Har 25,6 grader inne i vardagsrummet.

Blir att starta AC:n snart. Men vill ju inte starta den för tidigt för då har man inget kvar att ta till när den riktiga sommaren kommer. Sover just nu med öppet fönster, en takfläkt och en bordsfläkt och får ändå typ värmeslag.

Får ta och åka och bada i en sjö för att svalka mig 

Eller kanske inte :P