Har en riktigt jobbig "ångest så att jag mår illa" period just nu. Mår mer eller mindre illa dygnet runt typ. Antar att det är pågrund av stressen inför tandläkartiden jag fått. Men kan inte skjuta upp att laga mina tänder. För jag vill ju gärna ha mina tänder kvar så länge som möjligt. 

Försöker distrahera mig med bröllopsplaner istället.

Vi har vart ute säkert varje dag de senaste dagarna och kollat kyrkor, lokaler, catering, kläder och ringar för att få lite hum om priserna. 

Har bestämt varifrån vi ska köpa ringarna så ett steg framåt :P

Det är lokalerna som är svårast. 

Det har fungerat rätt bra att distrahera mig , men jag är väldigt slut, har huvudvärk typ jämt och har ont i både rygg, nacke och knän. Antar att jag spänner mig mycket. 

Nu ska jag gå och skala potatis till middagen. 

Hur fungerar det egentligen med kärleken när man har ett självskadebeteende?
Hur gör man när man ska träffa en kille/tjej för första gången och armarna är fulla av skärsår?
Jag har fått frågor om detta flera gånger.

Jag tror att kärleken som uppstår mellan två människor inte har något att göra med eventuella sjukdomar och problem som man kan ha , vilket gör att själva kärleken är inte annorlunda. Men , ett självskadebeetende medför problem som kan påverka förhållandet negativt. När man ser sin partner skada sin egen kropp i ett desperat försök att lindra sin inre smärta så står man bara där, helt maktlös inför sin partners svåra lidande. Det måste vara svårt att stå bredvid och se den man älskar plågas.

Hur ska man göra när man ska träffa någon ny?
Jag hade berättat i förväg om min psykiska problematik, att jag haft ett självskadebeteende och så vidare.
När jag träffade Jakob visste han redan innan vi träffades att jag hade ett självskadebeteende. Så han var på ett litet vis beredd på att jag skulle ha ärr och sår. Men jag tror ändå att han blev lite chockad över det när han väl såg det i verkligheten.

Jag hade skurit mig från topp till tå, benen, armarna, magen , brösten och till och med ryggen var fulla med sår. Tror inte att han hade väntat sig det.
Men eftersom han visste om min problematik blev han inte ställd eller förskräckt. Vi hade redan diskuterat det, han visste varför och behövde inte undra om han skulle säga något eller inte.

Dag 4
Betraktar du dig själv som beroende?

Jag ser inte mig själv som beroende av självskador längre. Men jag har definitivt varit det. Under lång tid av mitt liv har jag känt mig tvungen att självskada för att kunna klara av att leva. Under många år självskadade jag dagligen. När jag gick i högstadiet kunde jag inte sova om jag inte skar mig först. Skärandet var det enda som kunde släppa all ångest och alla spänningar i min kropp och kunde få mig att bli så lugn att jag kunde somna.
Det hände också vid flertalet tillfällen att jag satt på en toalett på skolan och skar mig bara för att klara av dagen. Så ja, jag var beroende. Det blev ett otroligt sug efter lugnet och friden som jag kunde känna ibland. Jag jagade den där ångest lindringen som en slags "frid-narkoman".

Upptäckte precis att min blogg kommit med på en lista över Jönköpings 50 mest besökta bloggar skrivna av en privatperson. Det känns faktiskt rätt kul.

Låg på tjugofjärde plats just nu :)

Är faktiskt jätteglad över alla som kommer in och läser min blogg och lämnar fina kommentarer. Känns som att bloggandet faktiskt är en väldigt stor grej som jag lever för. Min blogg som jag hade för några år sedan var ju väldigt populär , men när bloggens domän började strula och jag tvingades byta så försvann många läsare, när den sidan också började strula så började jag om helt på nytt här på bloggplatsen.se. Har skrivit aktivt här i ungefär ett halvår nu och trivs väldigt bra här och hoppas verkligen på att detta kommer vara en fungerande blogg där folk faktiskt kan läsa det jag skriver. 

Jahapp där gick bilen sönder. Verkligen jättebra och så. Bara för att vi håller på och försöker spara pengar till vårat bröllop. :(

Vad har du för motivation för att bli fri?

Min motivation är helt klart mitt eget mående. Jag vill vara så frisk som möjligt och för att vara det så måste man ta sig ur sina missbruk. Idag vet jag ju hur mycket bättre jag mår när inte självskadorna är med i bilden på samma sätt som de har varit. Jag insåg aldrig hur mycket ångest självskadandet i sig faktiskt skapade, för allt jag tänkte på var den lilla stunden av lättnad jag kunde känna.

Jag får även motivation av Jakob. Jag vill vara duktig för hans skull. Jag vill vara fri och det är nog den viktigaste motivationen man kan ha. Att vilja vara fri. 

Så här gosig är Ghost

Dag 2:

Vilket ställe på din kropp är mest påverkat av självskadandet?

Mina armar är det stället jag har mest ärr på , för det är där mina självskador mest fokuserats de senare åren då mitt självskadebeteende var som värst. När jag var yngre skar jag min mer på benen, magen, bröstet och till och med ryggen. 

Jag har haft tur när det gäller nervskador. Jag har haft påverkningar i mina händer så att det har varit myrkrypningar och kraftlöshet i händerna. Men det har som tur är försvunnit helt. Det enda jag fortfarande har problem med är att jag får hemska ilningar i hela armen om jag håller i något som är kallt.