Direktlänk till inlägg 10 augusti 2013
Ledsen, trött, har ont i kroppen och känner mig nere.
Har mått rätt bra under sommaren , men nu börjar nedstämdheten göra sig påmind igen.
Kroppen känns blytung och jag har knappt någon ork, Det är svårt att gå upp ur sängen. Somnar på sängkanten när jag ska klä på mig. Viket är väldigt ovanligt då jag oftast blir klarvaken på en sekund.
Jag känner mig helt bedrövad. Men ändå inte deprimerad. Inte så som jag känt innan, kanske det är så att jag är på väg nedåt igen. Jag har ju haft depressiva episoder många gånger i mitt liv.
Min kropp värker mer än vanligt, har haft så ont i ryggen nu i två dagar att jag nästan gråtit när jag kommit innanför dörren. Har knappt kunnat stå på benen vissa stunder.
När jag var hemma hos pappa förut så satt jag på golvet och läste för Samuel och Elias , när vi läst en stund sa jag åt dem att lägga tillbaka böckerna (vilket de vägrade göra) Så jag började plocka upp alla hundra böcker som de dragit fram. Men efter att lyft böckerna tog de bara stopp, så fick ge dem till Jakob istället.
Jag pillade lite på en leksaksflodhäst, då blev ju Samuel väldigt intresserad så han tog den, inget jag direkt tänkte på. Jag lutade mig fram och lade händerna för ansiktet, för att försöka få mindre ont i ryggen. Då kom Samuel och sa, Sara lessen? tittade oroligt på mig och hämtade plastflodhästen han tog och gav den till mig. Samuel och Elias är himla söta. Småbarn överhuvudtaget är söta. Man blir glad av små barn. Så får väl tänka på sötkorvarna och försöka muntra upp mig själv när jag känner mig sådär nedslagen.
Här är en video från idag när Samuel och Elias "nattar" Ludvig :)
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se