Direktlänk till inlägg 29 augusti 2013
Det var en varm sommardag. Vågorna skvalpade mot de stora stenarna vid strandkanten. Hanna och Maria satt tillsammans och lyssnade på havets brus.
Då och då skvätte ett par salta droppar upp på de unga flickorna som dystert tittade ut över horisonten. Långt i fjärran kunde de se en liten segelbåt, nästan osynlig bland alla solens strålar som reflekterades i vattnet.
Hanna sade: Tänk om man hade en båt, då hade vi kunnat fly ut på havet. Gömma oss från verkligheten och försvinna från allt kaos.
Maria tittade djupt in i Hannas ögon och viskade med trött röst: Jag önskar att det gick att fly.
Maria hoppade ner från den stora stenen och gick ner till vattnet en stillsam tår rullade ner för hennes kind för att slutligen falla ner och bli ett med havet.
Jag undrar om hela havet är tårar av mänsklighetens smärta sade Maria
Hanna kom gående mot den gråtande Maria. Flickan hon älskade.
Den förbjudna kärleken.
Hennes hjärta smärtade och hotade om att gå i bitar och hon visste att Maria kände likadant.
Deras kärlek var inte tillåten.
Hanna hade vuxit upp i en strikt kristen familj där homosexualitet ansågs vara en sjukdom som borde straffas.
Hanas föräldrar såg på homosexualitet precis som på pedofili. Det är en sjuklig sexuell läggning och man kommer hamna i helvetet om man ägnar sig åt sådant.
Marias föräldrar var vänner med Hannas föräldrar sedan många år innan flickorna föddes delade även dem dessa åsikter.
Hanna och Maria hade varit vänner ända sedan de föddes. De var nästan som systrar.
Men någon gång under alla årens lopp ändrades de vänskapliga banden till något annat, något mer.
Det var kärlek, Förbjuden kärlek.
Hanna och Maria gick längst strandkanten tittade på varandra. Hannas hår blåste i vinden. Maria skrattade och smekte undan håret från hennes ansikte och sade: Vinden får inte dölja dina fina ögon
___________________________________________________________________________________
Sådär ja, Jag har fortfarande lite svårt att skriva och hoppades på att en skrivövning kunde hjälpa mig. Kanske inte det roligaste att läsa.. Eller vad tycker ni?
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se