En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Alla inlägg under augusti 2013

Av Sara Modigh - 10 augusti 2013 02:14

Hälsade på hemma hos pappa och pratade med alla mina bröder, och filmade två av dem. 

(jag hatar min röst haha) Finns det något värre än att höra sin egen röst på film?



Vi hade det trevligt i alla fall. Stannade inte så länge för jag och Jakob skulle vidare till mormor och hämta lite av mammas saker. 

Så har spenderat kvällen med at gå igenom en hel låda med blandade gamla bilder. 



Av Sara Modigh - 9 augusti 2013 14:00

Min syster skickade denna bild till mig för ett par dagar sedan och jag tyckte att texten och innebörden var fin.

  


"Min mamma sa: Visualisera att din kropp är ett litet barn, och sen frågade hon om jag skulle göra likadant mot ett litet barn som jag gjort mot mig själv?"


Ja, skulle man skada sitt eget barn? svaret är nej! Genom att tänka så kanske man kan inse att det är lika fel att skada sig själv. För du är det lilla barnet! 


Man kan använda många tekniker och detta kan vara en av dem. Du är ett litet barn, du är någons barn, någon älskar dig och vill inte se dig skadad. Främst av allt försök älska dig själv!


Skydda dig själv från skada på samma sätt som en nybliven mamma skyddar sitt barn.

Du är värdefull och du förtjänar att bli fri från självskadornas grepp.


Ta hand om dig själv!


Titta på din kropp och tänk dig ett misshandlat barn där du är förövaren och endast DU kan få ett stopp på det!


Av Sara Modigh - 8 augusti 2013 19:05

Fluffis biter mig hårt i armbågarna tills jag lägger mig ner så han får ligga i min "benkrok"


Så det är bara att lägga sig och pilla på mobilen en stund. Haha. Dumt att han hittat min svaga punkt. Kattbett i armbågarna är inte kul :p Inte när det är mig han biter i alla fall.

Att bita mig i armbågarna är något Fluffis gjort länge. Det började med att han gjorde det på morgonen när han ville ha mat ( när vi ignorerat honom ett tag för att han inte skulle vänja sig vid att få frukost klockan 3-4 på morgonen)
Han märkte att det hjälpte att få som man vill när man bits. Så nu gör han det när han vill ha mat, när man håller i något spännande som han vill att man ska ge honom och när jag sitter i soffan och han vill att jag ska lägga mig ner.

Det är ju tur att han är söt <3


 

Är det någon av er läsare som har katter som hittar på såna där dumheter? 

Av Sara Modigh - 8 augusti 2013 15:49

Ett, Två, Tre..  Jag tvingar fram mina andetag. 

Fyra, Fem, Sex...Jag måste fokusera,

Sju, åtta, Nio, Tio...Andas djupa och långsama andetag. 


 De flesta säger ju att fyrkant är bäst, Andas in , håll andan, andas ut , håll andan , andas in....

Jag andas i en trekant Jag tar ett djupt andetag och andas in så länge jag kan, sedan andas jag ut så länge jag kan och håller andan i några sekunder. Det fungerar bäst för mig. Det är lungnande för de är så jag andas när jag sover. 

 

Jag tror att det är viktigt för alla med ångest problematik att hitta en andningsteknik som fungerar. Så haka inte upp er och känn er dåliga om "andas i en fyrkant inte fungerar för er, hitta ett annat sätt. 

 

Det viktiga med andningen är att man ska få stopp på hyperventilering och andas djupt så man får mycket syre till både kroppen och hjärnan.  Försök att andas djupt ner i magen. 

 

Ångest och stress påverkar andningen och andningen påverkar ångest och stress. När du andas långa ,djupa andetag minskar mängden av de stressrelaterade hormonerna kortisol, adrenalin och noradrenalin. Så det är ett bra tips om du är stressad. Andas långsamt. Och gör gärna utandningen dubbelt så lång som inandningen. Utandningen stimulerar det parasympatiska nervsystemet, vilket gör att hjärtat slår långsammare, blodtrycket sjunker, stresshormonerna minskar och i stället ökar ”må-bra”-hormoner som oxytocin och serotonin. Dessutom befriar utandningen kroppen från slaggprodukter och koldioxid.

 

 

Av Sara Modigh - 8 augusti 2013 01:26

Jag saknar mamma så otroligt mycket. Vissa dagar känns nästan omöjliga, hur orkar man fortsätta kämpa när inte mamma finns kvar? 

Hur vänjer man sig vid ett liv där en stor del saknas?


    


Vissa stunder bara slås man av tanken "Mamma är död"

Även fast det gått ett år kan jag ändå inte förstå att hon är borta. Jag blir fortfarande chockad när tanken "mamma är död" ekar i mitt huvud. 


Jag slogs just av en sådan tanke och jag blir helt iskall i magen.


För ett år sedan hade hon precis dött. För ett år sedan satt vi hos mormor och planerade min mammas begravning.  Vad vi skulle skriva i tidningen, vilken bild vi skulle ha över texten. vilken gravplats, vilken kyrka, Vilka blommor vi ville ha, viken kista ska det vara. vilken ingångsmusik, vilken utgångsmusik.  vilken präst och vilka psalmer. Ville vi ha bild på mamma vid kistan och vilken bild det skulle vara. 


Såhär i efterhand är det svårt att förstå hur vi lyckades få ihop något alls i den chocken som vi befann oss i. 



Vi fick i alla fall ihop en fin begravning tillslut.


Ungefär en månad efter att hon gick bort hade vi begravningsgudstjänsten och dagen efter att hon skulle fyllt 44 år så urnsattes hon på Huskvarna kyrkogård. På en fin liten stenhög sitter en liten skylt med min mammas namn för att visa att nu har hon äntligen fått komma till den sista vilans plats. 




Av Sara Modigh - 7 augusti 2013 22:02

Idag hade Jakob sin sista semesterdag denna sommaren. Så vi bestämde oss för att åka och ta ett kvällsdopp så det känns att det vart sommarsemester. Vi svängde förbi pappa och tog med oss en Ludvig och en Matilda till Uddebo där vi badade ett tag.


På vägen till Uddebo lyssnade vi på våran favorit lokalradio kanal. ;)


  Haha    Låt mig få vila vid rastplatsen, Återhämta andan ett tag.  



Det var enligt internätet 23 grader i vattnet i förrgår så antar att det var något liknande idag. Skönt. Men kallt :P haha. Vi tävlade baklängsessim och vem som kunde skjuta iväg sig längst :P 

Sen gick vi upp och tog kort på oss själva :) 

     

     


Vi hade riktigt roligt. 


Efter badet åkte vi halvt dyngsura till ICA för att handla middag :P

Nu känner jag mig sådär härligt sval som man gör efter att ha badat ute :)


Av Sara Modigh - 7 augusti 2013 13:00

Depression är ett negativt mentalt tillstånd som tar över logiska tankar, gör saker oklara, får dig att bli nertryckt och osäker på dig själv. Depression kan vara svår att bryta - man behöver omprogrammera dina depressiva tankar till nya glada, positiva tankar - som kan öppna för nya möjligheter och positiva upplevelser i vardagen.

 

För att lära sig att omprogrammera hjärnan kan man ta till hjälp som till exempel hypnos. Det är en behandling som jag skulle kunna tänka mig att prova men egentligen inte vet så mycket om. 

 

När man är deprimerad har man ofta svårt att se positiva saker. Det är jätteviktigt att försöka hitta små saker som man kan fokusera på som är bra. Det kan till exempel vara att de är fint väder, att du ser något bra på tv, att du kunde gå ut en liten stund och så vidare. Det är jättesvårt att lära sin hjärna att hitta dessa saker i början och man får verkligen tvinga sig själv att nästan lossas som att saker är bra. Men faktum är att om man gör det under tillräckligt lång tid så kommer man att bli positivare  Det gäller att försöka skaffa en motpol till alla negativa tankar och hopplöshets känslor. 

 

När man tagit steget att försöka lära sig att ha positivitet i sitt liv är det viktigt att försöka få in en balans och rutin i livet.

 

Det är viktigt att försöka sova och gå upp vid samma tider varje dag för att kroppen i största möjliga utsträckning ska anpassa sig. När man är deprimerad kan man ibland ha svårt att somna. Genom att ligga i sängen mellan 23.00-07.00 varje natt lär man sig kropp att under den tiden så är det vila. Många upplever att det blir lättare och lättare att somna när man håller sig till rutinen. 

 

Något annat som jag anser vara viktigt är att försöka äta så bra som möjligt, se till att äta mycket frukt och grönsaker, 6 portioner frukt och grönt är den dagliga rekommenderade dosen för att få i sig de näringsämnen man behöver från den gruppen. Brister i dessa ämnen ger väldigt ofta depression.  

Glukos är det som ger mest energi till vår hjärna (därför vi människor ofta kan känna starka sötsug)

Så byt ut godis, läsk och saft mot frukt som ger dig näring och energi till hjärnan.


Motion är även viktigt och har hjälpt många att må bättre. Att gå ut och gå, få frisk luft och solljus frisätter ämnen i kroppen som är bra för oss. Vi får exempelvis D-vitamin från dagsljus.


Sedan kan man göra allt från att simma, dansa, yoga till styrketräning och fotboll för att få in motion i sitt liv. Det viktiga är egentligen inte vad du gör, utan att du gör det. Så välj något som du gillar och som funkar för dig.


Den fysiska träningens antidepressiva och ångestdämpande effekt:

 Signalsubstanserna serotonin och noradrenalin ökar i hjärnan när hjärtat pumpar hårdare. Det är

samma ämnen som ökar vid behandling med antidepressiv medicin, SSRI-

preparaten.

 Naturlig drog. Koncentrationen av det kroppsegna morfinet, endorfinerna, ökar och det

gör oss gladare och lättare till sinnet.

• Hjärnan växer. Området hippocampus i hjärnan, som har en central roll för minnet och

tankeförmågan, blir mindre vid exempelvis kronisk depression. Men verkar

öka i volym när man tränar.

• Beteendet förändras på ett sätt som bryter passivitet och isolering.

• Självkänslan ökar, den är ofta låg vid depression.

• Ångest lindras i några timmar efter det man tränat.

 Källa: Fyss pch psykiatrikern Jill Taube


 

Ett annat alternativ som finns om man lider av nedstämdhet under vinterhalvåret är ljusterapi. 

Det går ut på att man sitter i ett starkt belyst rum som ska efterlikna de dagsljus vi har under det ljusa halvåret. Det flesta sjukhus har så kallade ljusrum.

 

Det kan kännas som en stor utmaning att lägga om hela sin livsstil när man är i en depression. Men med hjälp av en psykolog som delar din vision kan man nå långt. Det kan ofta kännas lockande att svälja en tablett och hoppas att det går över. Men min erfarenhet säger att den naturliga vägen är bäst så länge man kan ta den. Jag dömer ingen som väljer att äta psykofarmaka, jag har gjort ett val att inte ta mediciner då de bara gjort mig sjukare och alla får göra sitt eget val baserat på den fakta som finns. 

Tyvärr är det ju oftast så att medicinering ofta framstår som enda alternativ. Jag har aldrig blivit informerad om alternativa behandlingar hos farbror doktorn utan det har varit en ny medicin att prova en till två gånger om året sedan jag var 13 år gammal. 

 

 

 

Av Sara Modigh - 7 augusti 2013 02:17

Varje gång man pratar om att man måste arbeta mer på att stoppa mobbning så blir man så motarbetad. 

Varför anser ni att mobbning är något som man måste acceptera?


"visst tråkigt men vad för reaktioner förväntar sig folk egentligen ?
"åh vilka vackra ärr du har" eller "fan va modig du är som vågar skära dig i din hud" ? har man problem och man vill ha hjälp är det knappast på sociala medier man ska söka det, inte där normalt folk hänger som inte förstår sig på folk som gör "dumma saker"- då är det bris, friends eller socialen som gäller.

 

Spelar ingen roll vare sig du tycker mobbing är rätt eller fel, den kommer alltid att finnas där, det är en del av den mänskliga naturen att se ner på andra, vissa gör det medvetet andra omedvetet så det enda man egentligen kan göra mot det är att acceptera det och anpassa sig, vill man visa upp sina ärr och prata med folk som också mår dåligt då vänder man sig till stängda grupper och nät där rakblads-snittandet anses vara normalt och fullkomligt OK, annars får man skit från den normala värden för den normala världen förstår inte och saker människor inte förstår skrämmer dem därför är det lättare för vanligt folk att få stöd från andra och "mobba" onormala eftersom det är ett onormalt betende."

 

Du verkar tycka att nätmobbning är nått man ska förvänta sig att få och att man inte ska försöka göra nått åt det. 
Sociala medier kan vara jättebra för personer som mår dåligt genom att de kan hitta personer som förstår dem på sätt som ingen annan har kunnat göra. Dessutom så är det väldigt vanligt att ungdomar inte litar på vuxna utan vill prata med personer i sin egen ålder. Sociala medier är ännu en gång ett bra verktyg för det. 

Mobbning är inte okej någonstans och borde inte heller vara det på nätet. 

Man ska inte behöva acceptera att bli mobbad bara för att man är tjock, homosexuell, mörkhyad, psykiskt sjuk eller har ett handikapp

 

Undersökningar visar ju tydligt att i skolor där man aktivt jobbat för att förebygga mobbning och fördomar förekommer det också mindre mobbning. Så att använda "mobbning kommer alltid finnas" det som ett sätt för att slippa ta ansvar är bara fegt. Det går att upplysa och informera mera. Ja, mobbning kommer alltid att finnas men den kan minskas genom kunskap och förståelse.

Att mobbning finns och är svårt att få bort betyder inte att vi inte ska protestera, förebygga mobbning och kämpa allt vi kan för att minska mobbningen. 

Att du anser mobbning vara okej är ditt val och din syn. Ingen tvingar dig att hjälpa till i kampen mot mobbningen. Men jag ber dig då att ställa dig utanför kampen istället för att motverka de jobb som så många gör. 



 
... vem fan tar åt sig av ask? herregud

 

 

Uppenbarligen de fyra personer som redan tagit sitt liv på grund av mobbning på den sidan! Din attityd är skrämmande. Du lägger skulden på de mobbade istället på de människor som psykiskt torterar personer till döds via nätet. Förstår inte riktigt var du gör på denna sida (Emot Mobbning) när du inte kan förstå hur hemskt det är att bli kränkt dag in och dag ut. Det är psykisk misshandel och förr eller senare bryter man ihop.

 

"Och hur definerar du en "mobbare"? Det är en del av barndomen, vissa barn är mobbade, vissa är inte, så är det bara, vad ska du göra åt saken? Sätta upp skyltar eller stå inför en klass och snacka? Kommer inte hjälpa, mobbare har alltid funnits och kommer alltid att göra och hur mycket folk än försöker kan dom inte få det att försvinna, lika omöjligt som att försöka att få bort skatten i Sverige eller få bort immunförsvaret i kroppen, så bara lev med det eller mobba tillbaka? Omg, så trött på folk som sitter och bölar över mobbare, herregud, ska du skriva en text om mördare också? Vad hjälper det? Inte ett skit."

 

Enligt hans logik kanske vi skall lägga ner alla fängelser och sluta ha poliser också?  Mördarna kommer ju aldrig försvinna och då är det väl lika bra att ge upp, sluta kämpa och låta dem springa runt och mörda bäst dem vill.


Det finns ingen anledning till att inte kämpa mot mobbning bara för att den alltid har funnits och till viss grad alltid kommer att finnas. Mobbning borde ses som ett brott och bekämpas som ett! Brott kommer alltid att existera, men det betyder inte att vi ska lägga oss platt och låta brott ta över världen. Man måste kämpa!

 

Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skapa flashcards