Denna gången är det en fjortonårig tjej som tagit sitt liv efter mobbningen hon fått utstå på sidan ask.fm.

Det är inte första gången det händer utan detta är den fjärde personen som tar sitt liv på grund av att de blivit så mobbade på denna sidan. Det kan också finnas ett mörkertal av självmord som hänt på grund av mobbning på ask.fm

Sidan har blivit en grogrund för nätmobbning. Jag har fått höra av väldigt många ungdomar att de blir mobbade på Ask.fm

När ska vi ta tag i problemen kring nätmobbning? Hur många ska behöva dö för att det ska ske en förändring?

Varför är det så svårt att stoppa mobbning? Tittar man på en arbetsplats till exempel är det inte okej med mobbning och ingen vuxen skulle tycka att det var acceptabelt att gå till en arbetsplats där man är mobbad, tittar man sedan till skolan så säger folk, "det är så hemskt men det är en del av skolan". Det har arbetats mycket och mobbningen blir mindre i de skolor som arbetar aktivt mot mobbning... Sen kommer vi till nätmobbningen. Attityden där är ofta att den mobbade får skylla sig själv och att det är allas rätt att uttrycka sig som de vill. Vi har ju "yttrandefrihet" i Sverige" eller "vi lever i ett fritt land"

Men vad många glömmer är att den som sitter på andra sidan skärmen också har rättigheter. 

Hur fritt land lever man i när man dagligen blir attackerad, trakasserad och psykiskt misshandlad till den punkt då man måste ta sitt eget liv för att komma ifrån misshandeln. 

“We want internet service providers, websites, schools, government and the police to come together and produce a UK anti-bullying strategy, to prove this kind of behaviour will not be ­tolerated. It’s shocking that one in three young people are cyberbullied.”

Detta tycker jag är något som även Sverige borde jobba för! 

En dokumentär om hur psykiatriska mediciner marknadsförs för att öka i försäljning. Hur forskare fuskat med resultaten för att få sina mediciner utgivna och hur allt fler nya psykiska diagnoser växer fram. Det pratas om biverkningar och psykiatrins historia. Jag tycker att dokumentären var bra i stora delat, men det fans många detaljer jag irriterade mig på. Dokumentären kändes lit väl partisk och man fick bara en synvinkel. Även om jag håller med denna sidan och har gjort det i många år så tycker jag alltid att den dokumentär blir mer trovärdig om man får se en neutral film med åsikter och tankar från båda sidorna.  

Men detta är ett viktigt ämne och bör tas upp mer!

"Detta är berättelsen om det höginkomstbringande samarbete mellan psykiatrin och läkemedelsbolagen som skapat en industri med psykiatriska droger värd 80 miljarder dollar. Den avslöjar även psykiatrins bedrägliga diagnoser för att vidare kunna utvidga marknaden till "normala" människor. Hälften av jordens befolkning beräknas snart vara mentalt störd enligt psykiatrin."

Dokumentären är lång, men uppdelad i klipp som är mellan 6 och 15 minuter långa. Det går jättebra att titta på några klipp, göra nått annat och sedan titta lite till om man inte vill sträcktitta på en två och en halv timmar lång dokumentär.

Såg min gamla dagbok i en låda här om dagen och bestämde mig nu för att läsa lite i den. 

Det är en konstig känsla. Dagboken är fylld av så mycket dåligt mående, ångest och gränspsykoser.

Den är en föregångare till min blogg. Det var i min dagbok jag började skriva om mitt mående.

Den börjar strax innan jag fyller sexton år och jag skriver periodvis fram till dess att jag startar min första blogg. 

Jag gick över till bloggandet för att jag gillade att skriva ut mina tankar och känslor men hatade min handstil så otroligt mycket att jag ofta självskadade istället för att skriva, för att jag helt enkelt mådde så dåligt över att jag inte kunde skriva fint. 

Att läsa och titta på det som finns i min dagbok framkallar mycket känslor. 

Mest av allt är det ett par lappar jag sparat i dagboken som jag fått av mamma. Men som jag inte mindes att jag sparat som verkligen påverkar mig. Att hitta dessa är som en oersättlig skatt. Min mamma kommer aldrig skriva till mig igen, så att hitta lappar jag inte mins att jag fått var nästan som att få dem på nytt.

Sedan hittade jag många spår efter mina självskador. Jag skriver ofta om att jag självskadat och jag hittar även blod och rakblad i dagboken.  Detta var verkligen en mörk tid i mitt liv. Mediciner, viktuppgång, självmordstankar, självskador och den oändliga hopplöshetskänslan. Känslan om att jag inte duger, att inget kommer bli bättre och att jag inte kommer klara av mer.

Något jag inser när jag läser är hur självmordsbenägen jag är under denna tiden av mitt liv. Jag skriver om att jag stått vid tågrälsen för att ta mitt liv, men inser att jag inte vill utsätta oskyldiga människor för lidanden. Jag har varit nära att avsluta mitt liv, det vet jag , men jag minns inte perioderna så mycket för jag har mått så dåligt då att jag förträngt det. 

Även om jag fortfarande känner mycket av det som jag beskriver i dagboken så hanterar jag det bättre idag. Jag tror att det har mycket med att göra att jag fått tid för mig själv att hitta vägar att orka med. Sedan jag blev sjukskriven så har jag haft mer energi att använda till att må bättre. 

Min blogg är min hjärna, mina tankar, mina känslor och mina åsikter. Jag skriver för att reda ut den röra som finns i mitt huvud. Jag skriver för att försöka förstå mig på mina känslor och för att ge utlopp för dem. 

När jag är arg skriver jag något argt, när jag är ledsen sitter jag gråtande och skriver om det. Jag skriver om ångest och hur den känns och jag skriver om tankar jag har. Många av mina inlägg har mycket känslor i sig, de är ofta skrivna i stunden och förmedlar de känslor jag känner just då. 

Händer det något speciellt i mitt liv skriver jag om det och många inlägg i min blogg kommer från inspiration jag fått från händelser i mitt liv. 

Bloggen är ett verktyg som jag använder mig av för att hantera mitt egna mående. 

Jag är jätteglad för att det faktiskt finns folk som är intresserade av att läsa mitt förvirrade virrvarr av känslor och tankar. Jag blir så glad varje gång jag ser att besöksstatistiken går upp och varje gång jag får en kommentar blir jag jätteglad. För det gör att jag inte känner mig lika ensam. 

Jag är övertygad om att min blogg har varit en räddning för mig. För till skillnad från vad många kanske tror så är jag inte särskilt öppen med min psykiska ohälsa IRL. Jag pratar inte om mina känslor med människor i min omgivning och är inte bekväm med att prata om hur jag mår. Jag håller inne på mycket och vräker ur mig en del på bloggen bara för att få utlopp för mina känslor. 

Idag , tack vare mitt skrivande så har jag i alla fall kunskapen att kunna uttrycka hur jag känner mig. Jag kan svara om någon frågar nått specifikt. Men jag är inte i de stadiet att jag skulle ta upp och prata ärligt om hur jag mår själv och när någon frågar "hur mår du idag" känner jag alltid att det bara är en artighetsfras och ingen som verkligen vill veta hur jag mår. Så jag svarar "det är bra".

Men på bloggen kan jag oftast vara helt ärlig med vad jag känner.

Jag spyr ut mina känslor genom texter och bilder för att må bättre,

och det är en av anledningarna till att jag bloggar!

Nu har klockan ännu en gått över tolvslaget när jag ska skriva om dagen som varit, egentligen är det ju ny dag nu, men jag skriver idag ändå. 

Idag följde Matilda med mig och Jakob till Rosenlunds rosarium där vi brukar fotografera. Det var jättetrevligt att umgås lite med syster Tilda. 

Vi skrattade och fotade med våra kameror. Dock tyckte jag att det var för varmt. 

Så vi åkte hem till oss och åt rabarberpaj som vi bakat på rabarber från pappas trädgård. 

Om två veckor flyttar min kära Syster till skåne så det var kul att vi kunde umgås lite nu innan hon åker.

Många många gånger hör jag argument som "min psykolog bryr sig inte om mig". 

Det känns som att många förväntar sig att psykologen ska vara någon mirakel figur som ska bry sig om allt och alla och hela tiden ha tid till sina patienter.

Men sanningen är att din psykolog är bara en människa, och deras yrke går ut på att lyssna på dina problem och försöka ge råd och stöd. Men det finns inget som säger att de måste bry sig om dig. 

Jag tror att i de allra flesta fall som vill psykologen bara att du ska må bra, de har valt yrket för att de vill hjälpa och stötta personer som mår dåligt. 

När psykologen går hem på kvällarna har hen rätt till att koppla bort arbetet precis som alla andra. 

Om du missar en tid och psykologen inte sedan kan stötta dig via mail, telefon eller sms på andra patienters tid eller under sin fritid betyder inte att hen inte bryr sig. Det betyder att hen har en hälsosam relation till sitt jobb. 

En psykolog kan inte finnas där för dig dygnet runt och för att lyda din minsta vink. De finns för att stötta dig när du har din tid. Men det måste sluta där. Det är så otroligt många som mår dålig och om psykologen skulle behöva passa upp på , stötta och ge råd till alla sina patienter dygnet runt skulle hen inte få någon tid till att vila, skaffa egen styrka och de skulle sluta med att psykologen går in i väggen.

Ta tillvara på er psykolog och de jobb hen gör för dig och många andra. 

Självklart finns det fall där man verkligen inte fungerar med sin psykolog. Alla människor kommer inte överens.

Då har man alltid rätt att byta psykolog.

Ligger i mitt mörka vardagsrummet och lyssnar på åskan. Jag verkligen avskyr åska. Varje åskknall får mitt hjärta att nästan hoppa ur min kropp. Vad gör man om blixten slår ner här? Usch usch usch!

Jag vet att detta inlägget kommer lite sent och att detta förmodligen redan är rätt uttjatat. Men jag skulle ändå vilja säga ett par ord angående protesterna kring byggandet av ett LSS-boende.

Vi lever väl ändå på 2000-talet? Varför denna bakåtsträvande kamp att hålla psykiskt och fysiskt handikappade utanför samhället?

Utdrag ur protestbreven:

"Dessa mentalt nedsatta personer är inte en trygg omgivning för varken oss eller våra barn och grannar. Det finns flera fall i vårt kära avlånga land där sådana individer har handlat efter sin mentala nedsättning vilket har lett till att oskyldiga människor har skadats eller mördats".

"Hur skulle dessa psykiskt nedsatta personer reagera om de träffade oss okända människor på gatan?"

"Vi ber er att med hjärtat tänka efter riktigt noga innan ni godkänner ett LSS-boende i ett så fint villaområde med dagis och äldreboende i närheten."

"Om detta går igenom och ni väljer att bygga detta LSS-boende precis intill vår tomt, så har vi absolut planer på att sälja och rör oss vidare mot ett riktigt villaområde."

"Vi har jobbat och slitit hårt i hela våra liv för att till slut kunna uppfylla våra drömmar om att kunna äga ett boende i ett fridfullt område...

...där våra barn kan gå på dagis och skola och växa upp i en fridfull och trygg miljö utan kontraster som förvirrar områdets och barnens framtid."

"Vi kommer inte att våga ha våra barn lekande utomhus om inte vi är med dem, för vi vågar inte att riskera att någon av dessa (stackars) mentalt störda ungdomar (som behöver all hjälp som dem kan få, detta kan dem få däremot någon annanstans) skulle göra något som dem inte kan styra över så som att gud förbjude kidnappa, våldföra sig på barn i området vilket har hänt och händer fortfarande olyckligtvis."

"Jag vill inte ha detta i vårt område pga att det skapar osäkerhet för mina barn när mentalt störda ungdomar/vuxna lever sida vid sida med barnen. Det finns flera fall runtom i Sverige där dessa mentalt nedsatta personerna som har lyckats ta sig ut från boendet utan någon tillsyn och träffat på någon människa ute som sedan har lett till överfall/dödsfall!"

"Ett LSS boende är nästintill en anstalt/rehabilteringshem för mentalt nedsatta som behöver vård och tillsyn dygnet runt som bör placeras med ett säkert avstånd från villaområde."

"Jag och min fru har satsat våran livsinvestering för ett tryggt och säkert område att uppfostra våra barn i.

Det här har kommit som en riktig kalldusch för oss.

Det känns lite som att Ni inte vill ha kvar barnfamiljer i glasberga, för att om detta går igenom kommer vi utan tvekan att flytta från området."

Man blir verkligen rädd och ledsen när man inser att det 2013 fortfarande finns människor som ser så här på personer som behöver LSS-hjälp. 

Jag tycker att det är den som inte kan leva i samförstånd med friska, sjuka, gammal, unga, mörka eller ljusa som borde föras ut från samhället och isoleras i en skog. Det är ju den som inte vill leva med människor. Varför ska vissa folkgrupper straffas för dina åsikter? Klarar du inte av att leva i ett normalt samhälle där det finns plats för alla föreslår jag att du tar ditt pick och pack och flyttar ut på någon obebodd ö. 

Det de inte verkar förstå är ju dessutom att en dag sitter de kanske där efter en fruktansvärd olycka  och behöver den hjälpen själva, eller så kanske deras barn behöver den?

Alla dessa protester kommer från människor fördärvade av okunskap och fördomar. Vi som har hjälp av LSS är inte kriminella huliganer som kommer att skada dig eller dina barn om vi bor bredvid dig.

"– De har velat veta exakt vilka som ska bo där och exakt vilka problem och diagnoser dessa människor har. Det är omöjligt för oss att svara på och dessutom integritetskränkande, säger Lena Andersson, ordförande i socialnämnden i Varbergs kommun."

Sanningen att säga. Hur vet ni att ni inte redan bor bredvid någon med diagnos? Hur gör dessutom det någon skillnad om ni vet diagnoserna på personerna som ska bo på hemmet? Det är inte diagnoser som dödar det är människor som gör det.

Man hör ofta i media, "En psykiskt sjuk man dödade" men man hör aldrig saker som "en cancersjuk man dödade" eller "kvinna med silikonbröst dödade" även om det ofta har samma relevans. Men man gillar att ha en diagnos att skylla på när detta hemska och ofattbara sker. Man vill ha en diagnos som förklarar "hen var galen".

Jag skulle också gå så långt som att säga att om någon dödar på grund av en diagnos är de oftast för att de inte fått hjälp, ungefär det ni försöker hindra dem från att få just nu.

Så till alla er som säger att barnen kommer bli överfallna, och blir osäkra om de bor bredvid ett LSS-boende.

Var har ni bevisen för att barn som bor brevid ett sådant boeende blir överfallna, kidnapade och våldförna på i en högre grad än barn som bor i "ett riktigt villaområde" (fruktansvärt att ni anser att det inte kan vara ett riktigt villaområde bara för att några autistiska eller några med downs syndrom flyttar in i området).  

Skulle gärna se den statistiken som visar att personer med downs överfaller och mördar små barn alla chanser de får eller att autistiska tar varje chans i friheten att kidnappa de små barnen för att våldföra sig på dem. 

Jag tycker att vi kan protestera mot alla fördomsfulla människor som förvägrar handikappade personer en plats i samhället. 

Protester mot LSS-boenden vanliga

Planer på LSS-boende får grannar att rasa