Det ligger en tung sötaktig doft i den ljumma nattluften. Stjärnor flimrar på den allt mörkare himmeln. Jag tittar ut över balkongen, allt är tyst, förutom en och annan bil i fjärran. Det är mörkt och vindarna är redan kalla.
Rönnbären har kommit fram och ett och annat löv har bytt till sin höst skrud.

Jag gillar sensommaren när man känner att hösten är på väg, när luften är friskare och man kan andas igen.

Att förstå ångestkurvan är viktigt. Jag har gjort ett simpelt diagram för att visa hur kurvan ofta ser ut.

Det börjar med linjen över hur du tror att ångesten kommer utvecklas. Du tror att det bara kommer bli värre och värre och kan inte se något slut. Det är då flykten kommer in. Det innebär att man gör en kortsiktig lösning på sin ångest. Som att till exempel , man har en rädsla för att stå i kö, så man lämnar kön, eller så flyr man sin ångest genom någon form av självdestruktivtbeteende.

Problemet med det är att då lär man sig aldrig att stanna kvar och vänta ut ångesten, för som den tredje linjen visar, så avtar ångesten efter ett tag. 

Genom att inte fly från sin ångest lär vi oss att inget farligt kan hända. Det är obehagligt , men det går över.

Vi lär oss att hantera de situationer där ångesten finns med oss och vi är inte lika rädda för ångesten.

Vilket i sin tur gör att ångesten blir mindre. 

Gå in på besökstoppen och rösta på min blogg så att jag kan få chansen att bli veckans blogg.

Det är jätte enkelt, man kan rösta både från mobil och dator och tar bara två sekunder. Man kan rösta en gång om dagen.

Det skulle göra mig väldigt glad om ni röstade på mig :)

Något man ofta märker av bland ungdomar som mår dåligt är en slags tävling om vem som tar flest

eller starkast mediciner.

Ofta ser eller hör man kommentarer som "Det där är ju bara sockerpiller" , "det där är ju inte ens en riktig psykmedicin" eller "det där är bara en allergimedicin" när någon berättar om en medicin de precis har fått.

Ofta handlar det om exempelvis mediciner som Atarax eller Theralen.

Men jag skulle vilja gå så långt som att säga att inga mediciner som påverkar hjärnan är milda. 

Det finns inga vetenskapliga bevis på att psykofarmaka fungerar, man vet faktiskt inte ens varför de "fungerar". Undersökningar som gjorts har visat att placebo medicin hjälpt patienter lika mycket som de verkliga medicinerna.

I många år har man skyllt exempelvis depression på "kemisk obalans i hjärnan" men faktum är att det finns inga bevis alls för att detta påstående är sant. Det finns inga sätt att testa en människas kemiska balans i hjärnan, det finns inga mått som säger du ska ha si och så mycket av detta ämnet i din hjärna. 

Vi tar dessa mediciner som stör den existerande balansen så att den verkligen blir rubbad utan bevis på att det var det som var felet från första början. Jag vet själv att jag fått otroligt många mediciner utskrivna. Alla har gjort att jag mått sämre genom att ge mig ännu mer problem i mitt liv. 

Så jag frågade:

Vilken är den värsta medicinen du fått utskriven för din psykiska ohälsa?
Vilka biverkningar fick du? 
Hur påverkade de dig? 
Hjälpte medicinen dig eller gjorde den saker värre?

                               Detta var de svar som jag fick. 

Detta är vad psykofarmaka gör med våra hjärnor och kroppar, ändå skrivs dessa mediciner ut allt oftare och till allt yngre barn. 

Vad vet vi egentligen om långtidseffekten av att använda sig av dessa mediciner?  

Enligt undersökningar har man kunnat koppla användandet av vissa av dessa preparat med ökad risk för självmord, aggressivt beteende och mord. 

Allvarliga biverkningar kommer med alla dessa "mediciner".

Ska man då verkligen "tävla" om att ha den starkaste och farligaste medicinen när detta är priset man betalar?