Direktlänk till inlägg 26 februari 2014
14-15 år och självhatande till tusen. Det ända jag dög till var att vara den personliga sexdockan. Jag lät mig utnyttjas för det bekräftade det jag redan visste. Jag duger inte för annat. Jag använde sex som ett sätt att självskada mig själv. För en så smutsig hora som jag förtjänade det!
I min journal står det skolfobi. Men det är inte ens en riktig diagnos, och någon hjälp utöver medicinering erbjöds jag aldrig!
Jag vantrivs i skolan något så fruktansvärt. Jag klarade inte av miljön.
Varje dag möttes jag av hårda ord, mobbning, oförståelse och förtryck.
Jag kraschar totalt och skolan blir lidande. Jag slutar gå dit och kan inte få några betyg i de flesta ämnen.
Jag slutar att äta för jag anser mig vara den tjockaste och äckligaste människan i världen. Självhatet är ännu större än det någonsin varit och självskador upptar allt mer av min tid.
Vid detta laget har jag en tjock journal från psykiatrin, men ännu inga svar! Jag medicineras allt mer och går regelbundet till psykiatrin. Jag blir även inlagd ett antal gånger som är det värsta jag någonsin vart med om. Jag är än idag livrädd för de männen som jobbade på den avdelningen och terroriserade barnen.
Jag tar modet till mig att anmäla gubben som utsatte mig för sexuellt ofredande under en lång tid.
Jag självskadar mer och mer. Jag kan inte leva utan mina rakblad.
Cigaretterna är också en tröst och ett sätt för mig att hantera min ångest.
Jag överöstes med mediciner av olika slag under hela min tonårstid. Flera år av mitt liv förstördes av hemska biverkningar.
Jag gick upp kraftigt i vikt. Levde på mina mediciner, cigaretter och coca cola.
Drabbades av svår näringsbrist och fick läggas in på sjukhus med dropp och blodtransfusion.
Blev diagnostiserad med perniciös anemi. Mitt blodvärde hade legat på 77 och många sa att de var förvånade att jag hade orkat stå på benen när jag kom in.
Strax efter det fick jag även genomgå utredning och blev diagnostiserad med Asperger, ADD, generaliserat ångestsyndrom och atypisk depression.
Mitt liv känns så fruktansvärt tufft och jag sjunker väldigt lågt vid detta laget. Det är svårt att se något ljus när allt i livet känns så svårt.
Jag utsätts dagligen för internetmobbning från hundratals olika människor.
Min ångest styr min vardag och jag är livrädd och ångestfylld dygnet runt.
Min mamma dör hastigt och oväntat och hela familjen försätts i chock.
Sorgen är obeskrivlig!
Mitt självskadebeteende som jag haft i många år uppkommer igen. Jag får ett återfall efter mammas död då jag inte längre kan hantera ångesten tillsammans med sorgen.
Jag hatar min kropp, och jag känner krav att bli smalare från både mig själv och omgivningen. Jag måste bli bättre!
Jag drabbas av Multipel skleros och måste injicera mig själv med en bromsmedicin varannan dag. Diagnosen slår mig hårt. Jag vet inget mer om MS än att min barndomsidol förlorade sin mamma i den sjukdomen.
Första linjens behandling fungerar inte och måste avbrytas för att sätta in en kraftfullare behandling. Jag kommer bromsmedicinen via dropp en gång i månaden.
Min älskade och finaste katt måste avlivas. Han som var min tröst och trygghet om dagarna.
Detta är bara bilder av några få ögonblick i mitt liv som påverkat mig så otroligt mycket. Det sägs att bilder säger mer än tusen ord. Men inte ens tusen ord skulle beskriva vilken smärta som finns under dessa bilder. Detta är mitt liv, mina svårigheter och min sorg.
Det finns så mycket mer, men som jag inte ens kan eller vill prata om. Inga ord eller bilder i världen skulle kunna förmedla den smärta jag upplevt i mitt liv.
Ibland känns det som jag har så oerhört många hinder att komma över och att de staplas på varandra och blir flera mil höga. Jag börjar bli höjdrädd och undrar när det någonsin ska ta slut!
Dessa bilder är så smärtsama för mig att titta på för det ligger så otroligt mycket känslor bakom dem.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se