Alla inlägg under mars 2014
Det börjar märkas att Fluffis är borta. Inte för att det är tomt på katter, utan för hur mycket de andra har "tagit över", speciellt Ghost. Fluffis var ju min lilla bäbis och han betraktade mig ganska mycket som sin ägodel som han absolut inte ville dela med någon annan. Därför har det alltid varit Fluffis som suttit bredvid mig i soffan. Det är Fluffis som legat i min säng och det är alltid Fluffis som hållit sig i min närhet. Men nu när han är borta har Ghost inte lämnat min sida knappt. Ghost har aldrig vart såhär mot mig innan. Kanske för att Fluffis inte accepterade det?
Ghost har sovit i min säng varje natt och suttit bredvid mig i soffan hela dagarna. Det har han inte gjort tidigare. Kanske han känner av min sorg? Jag tror att Ghost känner av saknaden också då han börjat med vissa stressbeteenden som han inte haft tidigare. Vi försöker att leka med honom så mycket vi kan men det har inte hjälpt.
Jag hoppas att vi alla kommer må lite bättre snart.
Katterna klarar sig nog.. En tråkig grej är dock att Beauty inte vill äta. Tyvärr är det för att hon vägrar äta något annat än Royal canin skit foder.. Hon har bara ätit några få gram om dagen av den andra maten. Så verkar som att vi kommer behöva ge Royal Canin till henne i fortsättningen så att hon äter.
Men Ghost får fortsätta med Orijen då det passar honom bäst. Så blir att köpa olika foder till dem för annars lär väl Beauty svälta ihjäl den envisa skitan :P
Jag saknar Fluffis väldigt mycket och kommer hela tiden på mig själv att titta efter honom. Men samtidigt känner jag att det var det enda rätta valet.
Han hade lungorna fyllda med vatten pga hjärtsvikten. Tror inte han hade överlevt natten om vi inte hade åkt in och avlivat honom.
Försämringen kom så plötsligt så det kändes som man inte riktigt han tänka igenom hur man skulle göra. Men på djursjukhuset trodde de inte att han skulle ha mer än ett par månader kvar även med operation. Vi valde att avliva så han inte skulle behöva lida. Det kändes bra att han inte behövde kvävas långsamt till döds.
Vi har ju hela tiden vetat att han har ett hjärtfel så att han skulle dö av hjärtsvikt har vi ju vetat länge. Men även om ha dog ung, inte ens sex år gammal så var han den bästa katten i världen och jag ångrar inte en sekund att vi köpte honom. Han var min bästis under många år :)
Tror inte att jag någonsin kommer få träffa en lika underbar katt som lilla Nuffe. Men jag är så glad att vi fick ha den tid vi hade.
Som ni kanske märker så mår jag verkligen inte bra. Det känns som om jag håller på att krossas av tyngden av alla problem och svårigheter i mitt liv. Det är som jag sagt tidigare bara ena smällen efter den andra.
Det var inte ens en månad sedan jag skrev om min rädsla för att ännu en gång drabbas av ett slag. Elva dagar senare var jag tvungen att avliva min älskade katt. Min fina underbara trygghetspunkt i livet. Min katt som så många gånger räddat mitt liv.
Det är ju verkligen så att det bara är ena smällen efter den andra!
Ska jag aldrig kunna få det lite lätt? Inte ens en liten paus så jag kan återhämta mig och hitta mer styrka? Måste det hela tiden komma mer och mer skit!
Hur mycket ska man behöva bära? Jag har ingen kraft kvar för att kunna bearbeta mer. Det känns som om jag har nått min gräns för vad jag klarar av. Jag kommer inte klara fler slag!
Jag är så rädd för jag vet inte hur jag ska ta mig till för att klara allt.
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se