Direktlänk till inlägg 22 maj 2014
De senaste dagarna har jag inte mått särskilt bra. Jag har ingen ork, ingen vilja och ingen lust till någon ting. Känner hur jag allt oftare bara sitter och stirrar in i en väg för att jag inte orkar ta tag i något, jag orkar inte göra något.
Bara tanken på att resa mig upp och göra någonting känns jobbig.
Jag vaknar men tvingar mig själv att sova längre för tanken på att gå upp är alldeles för jobbig.
Vet inte riktigt varför, men jag känner mig nedstämd.
Det som är otäckast är att tankar på att skada mig och till och med ta mitt liv har börjat komma fram igen. Ibland känns det som om det bara vore bättre att avsluta allt. Men samtidigt är det ju inget som jag egentligen vill.
Jag känner mig ensam och ledsen.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se