Igår hade jag en lång dag. 

Började med att jag och Jakob gick på tipspromenad med pappa, Ingela, Samuel, Elias och farfar. 

Jag tycker det är väldigt trevligt faktiskt. Speciellt efter som småpojkarna är med så man går långsamt så mina ms-vingliga ben orkar med. 

Det är skönt att komma ut lite så vi har börjat gå tipspromenad varje söndag som vädret tillåter. 

När vi gått vår promenad brukar vi avsluta med våffelfika.  

Men igår var vi inte färdiga där utan vi brummade iväg och plockade blommor att lägga på mammas grav eftersom det var morsdag i går.

  Jag saknar verkligen mamma och vissa dagar gör ondare än andra och just en dag som morsdag är alltid jobbig. 

Sen är det lite svårt för i bland bara drabbas man av en sådan otrolig smärta och saknad helt utan förvarning. Som för några dagar sedan då vi tittade på Prideparaden och Friskis och Svettis var med i tåget. Min mamma tränade ju alltid där och när jag såg alla rödklädda tränande/dansande människor så såg jag så tydligt min mamma framför mig. Hon hade kunnat vara där mitt i bland dem, och helt omedvetet började min blick söka av alla människor i jakten efter att se min mamma. Men hon var inte där och det gjorde så ont. 

Just där och då var ett sådant tillfälle där jag inte väntade mig att saknaden skulle slå så hårt.

Jag stod där och grät för mig själv utan att någon såg.
 

Tillbaks till gårdagen. Efter att vi lämnat blommorna hos mamma åkte vi hem, bytte kläder och for iväg på kalas hos farmor och farfar. Vi stannade där och fikade en stund men det var så varmt så kunde inte stanna jättelänge. Vi åkte vidare hem till Jakobs föräldrar och lämnade lite blommor till Jakobs mamma också. Så satt vi där och pratade ett tag innan vi var tvungna att åka och handla och sen hem för att laga mat.

Jag överdriver inte när jag säger att jag är mör i kroppen idag. 

Men jag hade väldigt kul igår. Jag är väldigt glad över att jag klarar så otroligt mycket saker nu, som jag inte klarat innan. Ångesten finns där. Men den är inte lika stark som förr och framför allt har den inte mig i ett lika fast grepp. 

Jag vågar trotsa ångesten mer och mer, och jag har mycket bättre självförtroende än jag någonsin haft tidigare när det kommer till att göra ångestladdade saker. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...