Jag tycker inte att psykiatrin ska vara en utomstående del i vården. Jag tycker att det ska vara som vilken annan avdelning som helst på sjukhuset.  Jag tycker inte att man ska skilja så mycket på det fysiska och det psykiska för oftast går de ju hand i hand. 

Idag hindras man från att få hjälp för somatiska sjukdomar bara för att man har en psykisk diagnos. 
Har man psykiska problem är det väldigt svårt att bli tagen på allvar. Det är väldigt många människor som inte kan förstå att man kan vara sjuk psykisk. Det finns så otroligt mycket människor som sitter och säger att det inte finns några psykiska sjukdomar utan att man bara gör sig till eller inbillar sig. Man ska bara ta sig i kragen och skärpa till sig. 

Jag är så vansinnigt trött på den attityden, som jag mycket tror beror på att psykiatrin är sin egna lilla gren som aldrig riktigt släppts in i vården som andra vårdenheter. 

Psykiatrin där jag växte upp låg i en byggnad en bit ifrån sjukhuset, det var lite skämmigt att behöva gå till den byggnaden. Byggnaden som såg sådär lagom utstött ut. Liksom för att visa att du passar inte in. Du får inte vara med i den stora fina byggnaden med alla andra som är sjuka.

Lite så upplever jag hela livet som psykiskt sjuk.

Man är sjuk, mår dåligt, har jättemycket problem men man klassas inte som sjuk. Det finns ingen respekt och förståelse och man blir ofta utstött och får stå ensam vid sidan av och titta på när alla andra lever sina liv. 

Det är jobbigt att vara sjuk och ständigt få kommentarer om att man bara ska skärpa till sig, få höra att man inte alls är sjuk och att den problematiken man kämpar med dygnet runt inte existerar. 

Man blir så förminskad som människa.

Tror in verkligen att människor skulle må psykiskt dåligt om det bara handlade om att "skärpa till sig" för att må bra?

Tänk om man skulle säga så till alla med fysiska åkommor.

"Du det finns inte någon diabetes, det är bara något du inbillar dig/ något som läkemedelsindustrin lurat i dig". "Men bara skärp till dig så kommer febern gå över". "Ta dig i kragen nu, om du reser dig upp från rullstolen så kommer du må så mycket bättre"...

I de flesta människors öron låter det ju helt galet att säga så, men ändå är det en vanlig jargong av kommentarer man ger till människor med psykiska åkommor. 

Den enda skillnaden mellan psykiska och somatiska sjukdomar är att vi ännu inte kan bevisa eller fysiskt visa vad det är som är fel när någon är psykiskt sjuk. Det finns inga blodprov eller andra fysiska saker man kan undersöka för att se och kunna bevisa sjukdomen. Men det innebär ju inte att det inte finns något.

För sanningen är ju att vi vet mer om rymden än om människans hjärna.  

Så om hundra år kanske man har upptäckt nån liten del i hjärnan där någon koppling hamlat snett och därför bidragit till att personen får psykiska problem. 

Det kommer ju fler och fler teorier om vad psykisk ohälsa beror på. Det finns studier som visar på att det kan handla om ett stört immunsystem. Hos ungefär var femte vuxen person med tvångssyndrom har man kunnat identifiera antikroppar mot hjärnvävnad, vilket tyder på att tvångssyndrom kan vara förknippat med en autoimmun process. (http://www.svd.se/kultur/understrecket/psykisk-sjukdom-under-lupp_8824574.svd)

Jag blir bara mer och mer övertygad om att det är något i hjärnan som inte fungerar riktigt korrekt och att man förr eller senare kommer hitta det. 

Visst har man alltid vetat att hjärnan styr allt. Men det har blivit extra tydligt nu sedan min MS-diagnos, hur otroligt stor påverkan hjärnan har på allt i kroppen och psyket. Ett litet ärr på en nerv i centrala nervsystemet och hela kroppen kan bli förändrad. Till och med hela personligheten kan förändras i samband med ett skov, även depressioner är vanliga i samband med MS. 

En annan psykisk störning vid MS är affektlabilitet, plötsliga svängningar i det känslomässiga uttrycket med gråt eller skratt som inte kan styras viljemässigt. (http://www.mssallskapet.se/5psyk.pdf)

Detta är för mig ett stort bevis för att psykisk ohälsa inte är inbillning eller inte existerar, utan att det är en verklig sjukdom i hjärnan.

 

N

31 maj 2014 19:26

Bra inlägg! Kom att tänka på denna bilden: https://assets1.archetypes.com/sites/default/files/field/image/ba5b96313521514abe27b7f2dd1e6988.png

Det är så himla konstigt att skilja på psykiska och somatiska sjukdomar, när hjärnan faktiskt är ett fysiskt organ, och alla våra tankar och känslor (dvs psyket och personligheten) är resultat av kemisk och elektrisk aktivitet i hjärnan. Hur resonerar folk?

Sara Modigh

31 maj 2014 23:05

Mycket bra bild. Jag tycker definitivt att man ska sluta skilja så mycket på psykiskt och fysiskt. För precis som du säger så är ju hjärnan fysisk och allting vi är, känner och upplever kommer ju ifrån hjärnan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...