En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 9 augusti 2014

Medicinfri av egen vilja

Av Sara Modigh - 9 augusti 2014 13:15

Jag är inte emot medicinering på något sätt. och jag tycker inte att det är fel att äta mediciner om man blir hjälpt av det.

Jag har själv valt att sluta med alla mediciner för att jag inte upplevde att de hjälpte mig...alls


Men med det menar jag inte överhuvudtaget att alla ska kasta sina mediciner och sluta äta dem bara för att jag valde att sluta..

För mig har medicinen aldrig hjälpt, och jag har alltid fått mycket biverkningar. Tillslut gick det så långt att jag inte visste vad som var biverkningar av medicin och vad som var mitt dåliga mående. 


För mig var det det bästa valet jag gjort i mitt liv när jag bestämde mig för att sluta med alla mediciner. 

Men det är inget man ska ta lättvindigt på. 

Jag förespråkar inte alls att sluta med alla sina mediciner utan att noga överväga det och göra det med yttersta försiktighet om man väljer att sluta. 


Största anledningen till att jag slutade var för att jag aldrig kände annat än biverkningar. Jag började misstro medicinen så otroligt mycket och tillslut kände jag mig inte det minsta motiverad att äta dessa tabletter som fick mig att må dåligt på flertalet olika sätt. 


Jag har mina åsikter om medicinering och det är att det enbart borde användas som en sista utväg och ett stöd i de svåraste tiderna. 

Medicinerna har för mig förstört så mycket och jag är övertygad om att medicinerna gjorde mig sjukare. 

Men samtidigt har jag fullt förtroende för att det finns många som blir hjälpta av medicinerna också. 


Men jag tror att det krävs att man gör ordentliga utredningar, sätter rätt diagnos och har mer behandling än bara medicin för att man ska kunna bli frisk. 


Jag tror som så att efter som vi ännu inte riktigt vet vad psykisk ohälsa är eller vad det kommer ifrån så har vi inte heller någon bra bot. Man får prova sig fram och med medicin innebär det alltid en risk. En risk som jag inte längre är villig att ta om det inte är nödvändigt för min överlevnad. 

Jag har varit helt medicinfri i ett år nu. Det vill säga jag tar inte längre mina vid behovsmediciner alls.


Jag har haft Sobril, lergigan, primperan och Seroquel som vid behovsmediciner de senaste åren och jag kan inte ens minnas när jag tog en VB-medicin senast. Jag vet att jag började sluta strax efter min mammas död efter en kort period då jag tog så mycket primperan till den graden att det började ge väldigt mycket biverkningar. 

(Jag har använt primperan som är mot illamående mot min ångest då jag mår illa av ångesten och det värsta som kan hända i mina katastroftankar är att jag spyr, så den dämpade illamåendet och gjorde att jag kände mig tryggare i min ångest) 

 

Jag är väldigt glad att jag mår så pass bra som jag gör utan medicinerna och det är en frihet för mig att slippa alla biverkningar. 

 

Så ja, jag är helt medicin fri och jag mår bättre än någonsin. 

 

 
 
rebccala

rebccala

9 augusti 2014 21:31

Jag tycker att det är hur bra som helst att du skriver din åsikt om mediciner men ändå skriver så förstående till folk att du inte menar för hela allmänheten.
Folk får så mycket hjälp av sådana som dig och andra som skriver om alla olika saker som finns. Man finner stöd i det!
Det är jätte bra att du skriver och delar med dig av det!
Fortsätt med det för det finns så många som uppskattar det du skriver!

http://rebeccala.bloggplatsen.se

Sara Modigh

9 augusti 2014 22:07

Tack så jättemycket för din fina kommentar. Känns väldigt bra att få lite uppskattning för det man gör. Blir jätteglad när jag hör att någon känner sig hjälpt av det jag skriver för det betyder verkligen jättemycket för mig.

 
Anette

Anette

4 januari 2015 12:32

Håller delvis med. Har själv gått felmedicinerad i flera år då jag inte blivit rätt utredd. Fått olika mediciner som inte hjälper och drass ännu med permanenta biverkningar. Nu har jag fått rätt utredning och även hittat en medicin som faktiskt hjälper, underbart!

För lättare depressioner och ångest tror jag helt klart på samtalsterapi eller KBT i första hand och inte medicin som det tenderar att vara idag istället, bara för att det är billigare. Det är synd för det hjälper bara tillfälligt men löser inte roten till varför man mår som man gör.

http://www.netza.se/blog

Sara Modigh

4 januari 2015 14:42

Ja, jag tror att medicin kan vara en lösning för att till exempel göra en brytning för att bryta sig ur den värsta depressionen till exempel. Men jag tror inte att det är en långsiktig lösning.
Jag tittar till exempel på en närstående som miste sin parter för många år sedan och som fortfarande inte kan hantera det utan medicin. Jag tror att man bara skjuter undan problemen till en senare stund många gånger.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - 27 april 2021 20:34

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Av Sara Modigh - 21 april 2021 14:30



Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

Av Sara Modigh - 17 februari 2020 20:15

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Av Sara Modigh - 13 februari 2020 12:36

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Av Sara Modigh - 20 december 2019 04:47

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...

Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skapa flashcards