En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 28 september 2014

Antingen är man en våldsbrottsling eller så överdriver man

Av Sara Modigh - 28 september 2014 15:15

Antingen är man en våldsbrottsling eller så överdriver man. Ja, lite så är tänkandet kring psykisk ohälsa idag. Jag har själv stött på båda attityderna vid flertalet tillfällen. 

För mig är det oftast attityden att man överdriver eller gör sig till som jag råkat ut för. 


Jag har oräkneliga gånger fått höra att jag fabulerar en sjukdom för att få uppmärksamhet eller liknande. Jag har fått kommentarer om att det rör sig om lathet, att det är så att jag låssas vara sjuk för att få pengar samtidit som jag kan ligga hemma och "ha semester året runt". Har även stött på människor som sagt klumpiga saker som "Jag trodde inte att du var psykiskt sjuk, du som är så snäll och trevlig" eller kommentarer om att "alla sådana som du borde spärras in för andras säkerhet"

Då känner jag lite som så, är det någon som borde spärras in för någon annans säkerhetsskull så är det du, för din okunskap och ditt fördomsfulla synsätt dödar fler än vad jag gör. 


Varje år begår 1500 människor självmord i Sverige, en siffra som kanske inte blivit så stor om det inte vore för det stora tabut att prata om och vara psykiskt sjuk. Många drar sig för att söka hjälp och får därför ingen hjälp eller får hjälpen först när der redan är alldeles för sent. 

Kanske var det just din kommentar om att personen "mår dåligt för att få uppmärksamhet" eller kommentaren "att alla med psykiska problem ska spärras" in som gjorde att mannen som just tog sitt liv aldrig fick chansen att bli frisk.


Jag är så otroligt trött på att skämmas över min problematik, jag är trött på att samhället får mig att känna mig värdelös, jag är trött på fördomar som säger att jag hittar på och gör mig till för att få uppmärksamhet och för att slippa jobba. 

Jag överdriver aldrig min problematik, och har heller aldrig gjort. Snarare tvärt om. Jag har i hela mitt liv kämpat för att dölja hur svårt jag har det. Det är först här i min blogg som jag började prata om hur jag verkligen mår. 


När jag gick i högstadiet var det en skräck att någon skulle få veta att jag gick till psykiatrin. Fast jag inte visste mycket om psykisk ohälsa eller psykiatrin då så skämdes jag över det. Jag önskade då att jag skulle ha cancer istället. För det hade varit så mycket lättare för alla runt omkring att förstå. 

Hör ni hur hemskt det låter!

En 13-14 åring som önskar sig cancer för att det skulle vara lättare. Varför gör vi egentligen sådär mot folk med psykiska problem..Får dem att känna sig så förminskade och utan förståelse för vad de går igenom att de hellre skulle haft en livshotande fysisk sjukdom.

Det är alltid läskigt att berätta att man har psykiska diagnoser, för man vet aldrig vila fördomar som rör sig bakom en annan människa.  


Jag tror inte att någon som inte själv varit i situationen kan förstå hur det känns när folk hela tiden ser ner på mig, får mig att känna mig som en börda, en parasit och latmask. 

Även den där tryckande tystnaden som titt som tätt uppstår när människor ser mina ärr eller på annat sätt får reda på att jag har en psykisk problematik. Blicken som så tydligt säger "hjälp, hur ska jag ta mig här ifrån". 

Jag är en människa precis som alla andra och jag är inte mer lat än vad du är, och jag kommer inte få ett ryck och springa omkring och mörda dig och din familj. 


Jag är en snäll, trevlig, glad, blyg, försiktig, kunskapstörstig, social och rolig tjej som råkar ha ett par diagnoser som gör att jag har lite svårare för att hantera intryck och känslor. Man kan säga att jag har alla känslor som du, men jag känner dem mycket kraftfullare. Jag har svårt att hantera intryck och det blir trångt i hjärnan när jag är i situationer med mycket ljud, ljus och rörelser omkring mig. 

Jag blir snabbt uttröttad. Det som för dig är enkelt och som du inte ens behöver tänka på är för mig som att bestiga ett berg, min energi tar alltså slut fortare än din och jag måste därför göra prioriteringar. Vad är viktigast. Att plocka upp posten från golvet eller att borsta tänderna, ska jag äta eller betala räkningar, ska jag diska eller duscha? och så vidare för jag klarar inte allt!
Det handlar inte om att jag är lat, jag har bara en mindre påse energi än vad du har, och ja, visst kan jag bli arg och ledsen. Men det kan vi alla. Fördelen med mig är att känslorna försvinner ofta lika fort som de kommer. Blir jag arg eller ledsen så skrattar jag om fem minuter igen. För jag är i grund och botten väldigt glad av mig. 

Så nä, jag är varken en våldsbrotsling eller någon som överdriver min problematik. 

Jag är

 


 
 
Annie

Annie

28 september 2014 20:32

Riktigt bra skrivet Sara. Jag tycker du är en riktig kämpe bara så du vet <3

ps. så fin presentationsbild du har. Vilken pingla ;-) ds.

Kram!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Sara Modigh

28 september 2014 20:42

Tackar tackar :D

 
Malin Virvelvind

Malin Virvelvind

29 september 2014 14:11

Jag håller med dig om dina reflektioner! De fördomar jag upplever att man möter som person med psykisk ohälsa är just att man är farlig, lat eller uppmärksamhetssökande. Jag har själv haft ett flertal psykiatriska diagnoser, som jag nu är fri från. Dock bemöts jag fortfarande av fördomar. Jag är ju "en sån där" som har varit psykiskt sjuk... Vi måste våga prata om det här mer och försöka minska fördomarna. Tack för att du gör just det, genom din blogg! :-)

http://citronsocker.wordpress.com

Sara Modigh

29 september 2014 14:17

Tack själv :)
Jag är övertygad om att ju mer man pratar öppet om psykiska olikheter desto mer förståelse och kunskap kommer att finnas i samhället.

Jag är glad att psykisk ohälsa får mer och mer "positiv" media så att samhället idag faktiskt kan läsa mer än bara "psyksjuk man yxmördade småbarnsfamiljen" så tack även för din blogg :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - 27 april 2021 20:34

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Av Sara Modigh - 21 april 2021 14:30



Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

Av Sara Modigh - 17 februari 2020 20:15

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Av Sara Modigh - 13 februari 2020 12:36

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Av Sara Modigh - 20 december 2019 04:47

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...

Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skapa flashcards