Direktlänk till inlägg 18 december 2014
Ja, nu blev det då så att jag gjort ett avbrott i studierna. Det fungerade inte nu. Det kändes alldeles för otryggt i en skola som håller på att lägga ner, där lärare efter lärare slutar och nu när jag var tvungen till att läsa på distans och inte hade någon som kunde hjälpa mig när det blev för svårt så funkade det helt enkelt inte.
Skolan är för svår för mig och skolan sa rakt ut att ett avbrott vore det bästa för jag måste ta min hälsa i första hand. De sa också att jag skulle vara jättestolt över att jag fick C i Medicin 1 krusen för att många får gå om den kursen flera gånger innan de kommer upp i godkänt betyg.
Men sen är ju sådant individuellt, jag tyckte psykologin var mycket svårare. Men det kanske berodde på att jag inte kunde vara med på lektioner och bara satt hemma helt själv och skulle lära mig något jag inte förstod.
Nä jag gillade medicinen för där fanns det ett svar och det var rätt och det var så det var, men i psykologin fanns det ju hundra olika teorier och hypoteser om allt. Inga raka svar om att "såhär är det" och det gillar inte jag.
Jaja. Som det ser ut nu så kommer jag aldrig komma tillbaka till MOA igen, utan när och om jag känner för att starta undersköterskeutbildningen igen så kommer det vara på Medlearn.
Jag funderar dock på att läsa Allmän linje på folkhögskola istället. Men har inte bestämt mig.
Men i första hand måste jag fokusera på att må bättre igen.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se