En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 28 januari 2015

Provocerande hår

Av Sara Modigh - 28 januari 2015 12:45

Jag förstår inte varför man hela tiden ska vaxa, plocka, raka, klämma, pilla, färga, bleka, och förändra hela tiden. Förstår ni hur otroligt mycket tid vi lägger på att försöka förändra oss själva, inte allt för oftast helt naturliga delar av oss själva.

Alltså vi har en begränsad tid här i livet, vill vi då spendera flera månader av vårt liv på att raka olika delar av vår kropp?
Är det verkligen värt det? Varför gör vi det egentligen? 


Vi lever i ett samhälle där utseende bara blir viktigare och viktigare.

Är man inte rakad, putsad och fixad så är man äcklig, ful och konstig. Men jag är hellre äcklig, ful och konstig än att slösa oräkneliga månader på att fixa mig för främlingar och andra människors ideal. Jag lägger hellre den tid jag har på att göra saker för mig själv och min familj. Men ibland är det svårt. För alltid är det någon som ska lägga sig i hur man ser ut:


"2015-01-05 14:59:58
Ny bildkommentar från, 'Herr Jag tror jag bestämmer över alla kvinnor':
Raka dig under armarna..Inte fint"

Du är en 42 år gammal gubbe. Borde du inte levt länge nog för att veta att vi är alla människor som gillar olika. Jag är inte här för att pressas in i din mall över vad DU tycker är fint och inte. 

Lärde inte din mamma dig något hyfs?

"Har du inget snällt att säga så behöver du inte säga något alls!"

Ringer inga klockor alls när du hör det där? 

Troligen inte.. Du är väl så gammal att du inte hängt med i utvecklingen. Vi kvinnor får faktiskt bestämma över våra egna kroppar nu. 


"2015-01-05 14:59:30
Ny bildkommentar från, 'Snuskig Gammal Gubbe':
Vad har du gjort på dina armar?Har du skurit dig massor av gånger!!"
 
Grattis, du har just vunnit ett pris i smarthet dumhuvud!
Vad vill du att jag ska säga? 
Ja jag är och har varit väldigt svårt sjuk, och ja jag har skurit mig i armarna "Massor av gånger". 
Gissa vad! Det är inte det enda jag gjort heller. 

"2014-12-24 11:40:59

Ny bildkommentar från, 'Jag tror att jag är alla kvinnors gud' :
inte snyggt med dina skär R på armen =/ "
 
Intresseklubben antecknar Herr "jag är för lat för att skriva ett ord på tre bokstäver och för feg för att låta bli att blockera mig efter den där kommentaren". 
 
 
 
Jaa, vad ska man säga? 
Alltid är det någon som ska lägga sig i hur man ser ut och eller kommentera vad som är "fel".
Varför ska jag bry mig om vad du tycker? 
Varför ska mitt utseende vara det enda som betyder något?
Om du nu är så utseendefixerad och jag inte uppnår dina krav? Gå vidare då! Jag är inte intresserad av dig ändå!
 
 
Jag blir så stressad av att tänka på all tid som spills bort på så fruktansvärt onödiga saker som att raka sina armhålor. 
Jag menar det är fullständigt naturligt att ha år, varför är vi så jävla rädda för det?? 
 
Ja, alla företag som säljer rakningsartiklar har då lyckats bra i sin kampanj att få folk att börja raka sig. 
Det är knappt ett enda hår som får vara kvar på kroppen längre, och finns det hår kvar så anses det som provocerande nog att man måste försöka förändra det omedelbart. "Raka dig kvinna"
 
NEJ! Det tänker jag inte göra. 
Min kropp mina val, och när ni försöker tvinga mig att gör något jag inte är så sugen på så kan jag ju tala om att den lilla "sugenheten" som fanns försvinner väldigt fort. 
 
Jag har sen jag var 12 år gammal haft ångest över håret på min kropp. 
Sen jag var tolv så rakade och rakade jag mig hela tiden. 
Jag var så rädd för de där stråna som började komma upp. 
Rakbladen som rakade av mitt hår var också samma rakblad som skadade min hud och rakning var en laddad stund. Att hålla i den där rakhyveln och försöka stå emot impulserna av att skada sig själv var sjukt jobbigt men skräcken för att bli dömd som äcklig och konstig var större. 
 
Sen någonstans på vägen insåg jag. Jag rakar mig enbart för samhället säger det. Jag lägger all denna tid och ork på något som jag själv inte bryr mig om. 
Det slog mig som allra mest för ett år sedan. När jag med ett fullt ms-skov med noll kontroll och styrka i vänster arm ändå skulle försöka raka min armhåla. Jag lade så mycket energi på att få det gjort att jag knappt tog mig upp ur badkaret igen och då kände jag bara att "fan ta detta" varför ska jag göra detta?
Varför ska jag raka bort mitt hår? Vem är det som bestämmer att det är så det måste vara. 
Så den dagen bestämde jag mig att nu slutar jag raka mig. Det är bara en massa tid, pengar, ork och massa ångest.  Vi skulle säkert kunna bota världssvälten om alla istället tog alla pengar vi lägger på hårborttagning och skänkte det till svältande människor. 
Men det lär ju aldrig hända. För det är svårt att gå emot ett så stort rådande ideal.
 
Det har varit riktigt, riktigt jobbigt att låta håret växa och det var bara ett par månader sedan som jag klarade av att låta det sista håret växa ut. 
Jag har fortfarande svårt för alla dömande ord och blickar. Än så länge när det är vinter och man kan dölja hårväxten så går det ju bra. Fattar inte att man ska bli så dömd att man skäms över sin kropp så mycket att man inte ska våga visa sig bland folk, bara för att man har sin naturliga kropp!
Alla har hår! 
Håret växer där av en anledning!
 
 
 
Jag tycker att det är konstigt att killar kan skrika ut hur otroligt vidrigt det är med hår under armarna. Men själva rakar de inte bort ett enda hårstrå under sin egna arm. 
Mycket knäppt om man nu tycker det är så "ohygieniskt"
Vilket det knappast är. 
Jag kan bara säga att sen jag slutade raka mig så har lukten förändrats till det bättre. 
 
Jag känner mig faktiskt väldigt vuxen och kvinnlig på ett helt annat sätt en jag någonsin gjort tidigare. 
Jag känner mig stark och jag trivs i min kropp. 
Det är en befrielse att bryta sig ur en så stor norm som man känt sig tvingad att följa. 
Det är förmodligen inte så många som ens reflekterar över det eller stör sig på det. Men för mig som aldrig trivts som rakad, gillat att raka mig och som bara känt mig tvingad till det så är det en befrielse. 
Men vi får väl se hur jag klarar sommaren sen när den kommer. För hur fri jag än känner mig i min ensamhet. När andras åsikter ska börja räknas, har jag då styrkan att stå emot? 
Eller kommer jag falla in i ledet och foga mig efter de rådande idealen för att det är lättare att raka armhålorna trots att man inte orkar, vill eller har tid än att hantera alla dömande och äcklade blickar.
 
 
Jag har ju lärt mig att leva med blickarna på mina ärr, så detta kanske funkar också.  
Eller så blir det "to much" och alla exploderar om de ser en tjock, orakad tjej med ärr på armarna.
 
Vi får se helt enkelt.
 
Vi kanske ska ta och spränga lite trångsynta människor redan nu? 
   
 
 
 
Ingen bild

Abbe

31 januari 2015 14:26

I just love it ;)

 
Peter

Peter

20 juni 2015 22:55

Det var det sexigaste jag sett på länge. Det är såna bilder som lockar mig att tömma bollarna och ganska så på en gång.
Länge leve den kvinnliga busken!

http://peterlund.bloggplatsen.se

Sara Modigh

20 juni 2015 23:39

Hmm :|

 
Per

Per

17 mars 2016 02:47

Mycket mycket tilltalande! Den bilden skriker sundhet. Härligt med kvinnor som vågar visa sitt kroppshår och stå för det.

Avundas för övrigt din pojkvän/man.

http://www.orakad.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - 27 april 2021 20:34

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Av Sara Modigh - 21 april 2021 14:30



Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

Av Sara Modigh - 17 februari 2020 20:15

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Av Sara Modigh - 13 februari 2020 12:36

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Av Sara Modigh - 20 december 2019 04:47

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...

Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Ovido - Quiz & Flashcards