Nej men tack så mycket för att du berättar att det jag och andra känner och upplever är fel. Att du så vänligt talar om för oss att vi bara ska skärpa oss och ta tag i våra liv. Tack så mycket för att du påpekar att jag och alla andra som mår dåligt har en offerkofta bara för att vi säger ifrån och försöker öppna upp ögonen inför den attityd som finns mot vissa bidragstagare. Mycket vänligt utav dig.

Men jag vill inte bara sitta och svälja allt detta och låssas som ingenting. Inget kommer att förändras om ingen säger ifrån.  Är det att ha en offerkofta att vilja göra sin röst hörd för att man vill kräva en förändring så att sjuka människor ska få det bättre så bär jag den gärna. 

Sen så vill jag bara säga GRATTIS! Så otroligt skönt för dig att du inte känner dig värdelös. Att du lyckats undkomma. Tyvärr gäller inte det oss alla. Vare sig vi är feminister eller ej. 

Jag ser inte mig själv som bitter men min upplevelse är helt skild från din och det måste jag få prata om. 

Jag är uppvuxen med att höra att jag är lat, ska ta mig i kragen och så som du skriver att jag ska ta tag i mitt liv. Det är en attityd som genomsyrar samhället och är det då så konstigt att man känner sig dålig när man inte uppfyller de krav som finns. Kraven på att man ska klara av att jobba, kraven på att man ska kunna sköta sitt hem och att man ska bidra med sitt till samhället. Det är ju bara att "ta tag i sitt liv" för att uppnå det enligt de flesta. När man ständigt får höra att man bara ska skärpa sig så påverkas man negativt. Bilden som samhället förmedlar av att man är lat, slapp, dålig när man inte fixar sitt liv tränger djupare och djupare in varje gång man får höra det och det blir tillslut en del av den egna självbilden. 

Jag har fått höra detta sen jag var 12 år gammal. Att jag ska ta ta mig i kragen, att jag ska skärpa mig och att det bara är att fixa sitt liv. 

Det handlar inte om att skylla ifrån sig. Det handlar om synsättet som finns mot bidragstagare. 

Ett synsätt som drabbar vissa grupper värre än andra. 

Som sjukskriven för psykisk ohälsa blir man väldigt ofta ifrågasatt och attityden att man bara är en lat människa som vill snylta på andra är något man möts av väldigt ofta. 

Det spelar ingen roll hur sjuk man är i sin psykiska ohälsa man får ändå höra om att man är en parasit som lever på andra eller så ifrågasätts allt man gör. "Ja, jag hörde minsann att du var ute med Eva-Lotta häromdagen, hur kommer det sig att du orkar med det när du inte orkar jobba?"

När man är uppväxt med den attityden så är det ju klart att det formar de tankar och känslor man har. Man känner sig dålig för att man inte kan "Skärpa till sig och ta tag i sitt liv"

När ni säger sådär och får det att låta som att det är det lättaste som finns att bli av med sin sjukdom hur tror du då att det påverkar självförtroendet?

När man gång på gång under hela sin uppväxt fått  höra "ta dig i kragen, ryck upp dig, sluta vara så svag" så känner man sig dålig när man inte klarar det.

Du själv sprider ju samma förtryck. Du säger åt oss att bara skärpa oss, det är vi som är att skylla och inte hur samhället har behandlat oss. Det är den enskilda individens fel och inte samhällets attityd gentemot sjukskrivna. 

Jag är sjuk och har all rätt till att få samhällsstöd, men samhället håller inte med. Samhället säger åt mig att rycka upp mig, ta mig i kragen och fixa mitt liv. Samhället begär att jag aldrig ska göra något för min egenskull och att jag enbart ska kämpa efter att bli arbetsduglig. Min hälsa spelar ingen roll, huvudsaken är att jag kan slussas ut i arbete så att jag bidrar till samhället. 

Samhället har sett till att jag ska känna dåligt samvete över att jag lever på bidrag. 

Men som sagt, Grattis till dig att du sluppit undan detta. 

 

Ida

1 mars 2015 11:14

Känner igen mig så väl i din text. Får höra av personal där jag bor att jag ska rycka upp mig att jag kan göra det för det inte är så svårt. Men det känns som att om jag hade brytit benet eller något som syns så är det inte samma attityd mot en. Men när det är osynligt utanpå så får man höra samma ord hela tiden. Du skriver vädigt bra! =)

http://imaturtle.bloggplatsen.se

Sara Modigh

1 mars 2015 13:45

Tack så mycket. Ja attityden är väldigt olika beroende på vad man har för sjukdom. Ibland känns det som om människor har mer empati för en förkylning än en psykisk sjukdom.
Jag som har både en fysisk och en psykisk sjukdom märker tydlig skillnad på hur man blir behandlad om man säger att man har MS respektive om man säger att man har en depression.

 

Matilda

2 mars 2015 01:10

<3<3<3<3<3<33333

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...