Direktlänk till inlägg 17 mars 2015
Jag är så fruktansvärt trött på att komma i andra hand efter en mobiltelefon.
Att alltid ha den där telefonen som en jäkla mur mellan oss. Jag minns inte ens när vi senast hade ett samtal och du inte tittade på mobilen under samtalet.
Vad jag än gör lyfter du knappt ens blicken och jag är så fucking jävla trött på det.
Jag är en levande människa och jag går här bredvid dig och du väljer ändå telefonen.
Med argumenten "Jaha, ska vi bara gå här helt tysta", eller "Det spelar ingen roll om jag svarar på det du säger för mitt svar kommer inte ändra någonting" JO, det kommer ändra det faktum att jag känner mig helt osynlig och värdelös.
Det är alltså min plikt att underhålla dig hela tiden annars är jag inte värd din uppmärksamhet?
Har inte du ansvar för att underhålla mig också i så fall?
Om du inte vill ge mig uppmärksamhet så kanske jag söker den någon annanstans för jag står inte ut med att se ditt fula tryne upplyst av en mobilskärm när jag försöker prata med dig eller få dig att på något sett inse att jag faktiskt behöver din uppmärksamhet.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se