En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 29 juni 2015

Smärta och besvikelse

Av Sara Modigh - 29 juni 2015 11:45

Alltså vilken helvetesdag det var igår. Framför allt smärtmässigt men även psykiskt.
Vi spenderade hela dagen igår med att försöka gå igenom och sortera alla av mammas saker som står hos mormor och det är ju ett evighetsprojekt att bara få alla att komma dit och ta tag i det. Så när det nu bestämdes att det skulle påbörjas eftersom alla var lediga så fick jag ju släpa mig dit trots att jag redan på morgonen hade väldigt svåra smärtor.

Men det bara var jag, Jakob och ett av mina tre syskon som verkligen hjälpte till ordentligt så fick jag slita väldigt hårt och det tar ju psykiskt också att de andra två inte kunde offra sig lite de med.

För det var fasiken inte lätt för mig.

Jag tror inte att någon förstår hur det är att ha sådan smärta att man knappt vet vart man ska ta vägen. Igår brände det i hela kroppen som om jag fått kokhett vatten slängt över mig stup i kvarten, knäna värkte, höfterna smärtade och ryggen gjorde så ont så jag höll på att svimma och ingen ställning kunde lätta på smärtan. Det kändes som om det stod en elefant på mina kotor och det liksom strålade ut från ryggen ut i både armar och ben. Smärtan gör ju mig också väldigt irriterad för det är så jobbigt att ha så ont. 

Jag låg i en hög på marken framåt kvällen och kunde knappt röra mig av smärtan och jag mådde så illa att jag nästan spydde i mormors trädgård. Jag liksom hulkade så tårarna rann av ren smärta för hela kroppen började protestera. Det var både tunga lyft och värmen som tog hårt på mig på grund av min MS.

Men jag försökte hålla de inom mig och att inte visa något utåt för jag försökte vara stöttande för alla andra. Men smärtan tar hårt och jag blir väldigt irriterad när jag har ont.

Så igår kände jag bara att när folk som inte ens hjälpte till skulle komma och lägga sig i hela tiden eller det faktum att två syskon knappt hjälpte till alls att det blev extra jobbigt med smärtan. 


Just för att jag hade så ont och jag ändå var där och hjälpte till så kändes det jättetråkigt att inte alla kunde vara med och hjälpa till. Jag tycker ju att man faktiskt får offra sig lite när man bestämt en dag då man ska göra det och alla samlats för det. 


Jag vet hur det är att behöva göra svåra saker. Jag har mått dåligt hela livet och det kommer komma massor av saker som man inte vill göra för att det är jobbigt, svårt eller tråkigt. 
Men ibland måste man göra saker även om det är väldigt jobbigt. För det kommer ju inte bli lättare bara för att man skjuter upp det.

Det är svårt att gå igenom alla mammas saker och slänga och skänka bort allt som man inte får plats med. Speciellt eftersom jag och Jakob egentligen inte har plats för något. Det finns ju mycket som man tänker att "Det skulle vara kul att ha sen när vi flyttar till hus". Men vem vet om vi någonsin kommer kunna flytta till hus. Vi kan ju inte spara massa saker i all evighet bara för att.

Men lite småsaker fick vi med oss i alla fall men det mesta går till secondhand och sortergården. 


Vi hann bara med en bråkdel av alla saker igår och då var jag och Jakob där i nästan åtta timmar och jobbade.

Så nästa gång hoppas jag att alla andra är mer engagerade och slutar tänka så mycket på sig själva och istället hjälper till så att vi kan få det här gjort. Mormor har haft hela sitt "kontor" fyllt till bristningsgränsen i snart tre år och hon vill ha ut sakerna nu, och jag förstår henne. 


Så ja, gårdagen var fylld med sorg, besvikelse, smärta och irritation istället för att bli en dag som man egentligen hade kunnat göra fin genom att minnas och ta farväl av sakerna tillsammans. 

      

 
 
Lina Tsutsumi

Lina Tsutsumi

29 juni 2015 21:09

Tråkigt att det blev en jobbig dag när den kunde ha blivit något mer minnesvärt. Jag kommer aldrig kunna förstå smärtan, men jag vet hur det känns att ha värk i hela kroppen och försöka vara på bra humör. Det är svårt, men jätte starkt av dig att du tog dig igenom det!
http://www.jagarbipolar.spotlife.se

http://www.jagarbipolar.spotlife.se

Sara Modigh

30 juni 2015 00:59

Ja, det var en besvikelse. Jag kämpade iallafall på och det är det enda jag kan göra.

 
Mia

Mia

29 juni 2015 23:43

Jag är en kvinna, mamma, fru. Men egentligen är jag inte skapt till att vara ensamhet. Har mina hundar. Har min sysselsättning på kommuns psyktrin och är ofta ledig på helgerna och vissa vardagar. Mina intressen ligger mest i djur, natur, sjön, promenad, skärgård m.m Medmänsklighet och omtanke är det viktigaste i livet. Tänk om några av mina bästa framtida vänner finns här. /mia2@home.se
Jag har diagnoser: Asperger, Autism, Utvecklingstörning m.m
Snälla ni kom in och läs min blogg om mitt liv vetja!
Att vara annorlunda liv med diagnoser!
DELA OCH SPRID MIN BLOGG VIDARE!
DET SKULLE BETYDAR MYCKER FÖR MIG OM NI GJORDE DETTA FÖR MIN SKULL!
TACK I FÖR HAND!
miamiamia.bloggplatsen.se
mia2@home.se
Jag bloggar för att jag vill öka kunskapen och förståelsen om Psykisk Ohälsa i samhället. Om du bloggar helt eller delvis om Psykisk Ohälsa, följ mig så följer jag tillbaks! Jag har: Autismspektrumtillstånd, Autism, ADHD, kronisk depression. För samarbete kontakta mig på: / mia2@home.se
Jag och vill skriva lite om mina tankar i den stora världen och och leva ett annorlunda liv och vara annorlunda!
Hoppas på många läsare som vill följs och följa mig i både vått och torrt! Hoppas att ni dela och sprida min blogg vidare m.m
I både glädje och sorg, jag är en lipsill för det minsta lilla egentligen så får vi ser hur det går att blogga här. Har haft ett hård liv!
miamiamia.bloggplatsen.se

http://www.miamiamia.bloggplatsen.se

Sara Modigh

30 juni 2015 00:58

Bajsa ner dig Mia!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - 27 april 2021 20:34

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Av Sara Modigh - 21 april 2021 14:30



Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

Av Sara Modigh - 17 februari 2020 20:15

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Av Sara Modigh - 13 februari 2020 12:36

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Av Sara Modigh - 20 december 2019 04:47

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...

Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skapa flashcards