En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 19 augusti 2015

kratrar och celluliter

Av Sara Modigh - 19 augusti 2015 10:30

Många gånger så dyker det upp "peppande" inlägg om hur vi ska älska våra normbrytande kroppar. Nu senast var det en artikel i en nyhetstidning om en tjugoårig tjej med bristningar och celluliter som hyllades för att hon vågat visa sina helt vanliga ben på instagram och hon är bara en i mängden som jag stött på de senaste månaderna.


Den här gången pratades det om att älska sig själv som man är och hur svårt det var att våga visa upp sina ben fulla med bristningar och celluliter.

Men det enda jag kunde tänka var att, om det är celluliter och bristningar hon har, och att det är så otroligt modigt att visa dessa hemska ben fulla av detta, vad har då jag? Kratrar stora som Vredefortkratern över hela mina ben och min rumpa? 

För att inte tala om alla bristningar som jag har. 


Så hur ska det få mig att känna? Om hennes ben är så hemska, hur hemska är då inte mina? 

För jag har på riktigt aldrig sett någon som har så mycket celluliter och bristningar som jag har i någon av alla dessa "peppande inlägg" i media som ska säga oss att vi ska älska oss själva trots våra celluliter eller vad det nu kan vara som är "fel". 


Det är alltid problematiskt när man börjar jämföra sig själv med andra. Den här gången var det en ung tjej med smala brunbrända ben och (enligt mig) lite knappt synliga bristningar och celluliter. 

Även om det är meningen att vara peppande så gör det bara mig mer självmedveten om mina egna "problem" som mina dallrande lår, min mage full med bristningar och min rumpa full av gropar. 

Som egentligen inte alls är så hemska problem egentligen och det finns många som har bra mycket mer celluliter och bristningar än vad jag har, som är hur fantastiska, fina och underbara människor som helst. Så varför är man så rädd för detta? 

     


Ett samhälle där alla såg exakt likadana ut tror ju inte jag skulle vara så jättekul att leva i. Men ändå så finns den där stereoskopiska bilden av skönhet som alla eftersträvar.    

Man ska vara smal, ha len och slät hy, man ska vara renrakad, solbrun, vacker, fixad och välklädd,

och så fortsätter det i evigheter. Massor med "regler" om vad man ska och inte ska göra och hur man ska eftersträfa att se ut.

Allt stress och press för att vi alla ska bli en enda sörja av samma sak.


Så vid närmare eftertanke så är jag rätt glad över mina "skrattgropar" på låren och rumpan. Det är en del av mig och min kropp som gör mig till mig.

Det ger mig karaktär, eller vad det nu är de brukar säga på antikrundan.   
       


Det är inte hela världen om man har en kropp som inte lever upp till massa ideal.
Huvudsaken är är inte att vara snygg, livet är så mycket mer än bara ytan.

Kroppen är bara ett skal för det som verkligen är det som är värt något. Det är ett verktyg för att kunna uppleva det fantastiska att vara vid liv. 

Utan kroppen kan vi inte leva så egentligen borde man ju uppskatta allt som kroppen kan istället för att se negativt på att ytan inte lever upp till en viss standard.


 
 
Ingen bild

muumipeikko

19 augusti 2015 12:50

Håller med dig om att det skrivs en hel del om hur man ska och inte ska se ut. Tycker det är modigt av folk att visa upp sina "brister". Känner också ibland att vad har jag i jämförelse med dessa människor. Har bristningar men även en del hängande skinn efter att ha tappat en del i vikt. Skulle aldrig i världen visa upp mig mer eller mindre naken för andra.
Håller innersinne med dig om att att huvudsaken är utsidan och det man gör med livet. Önskar bara att min hjärna tyckte det samma. För någonstans där i bakhuvudet skriker en röst om att jag inte dyger och tyvärr lyssnar jag allt för ofta på den rösten.
Vi måste fortsätta visa för andra vad som verkligen är viktigt, för förr eller senare måste vi ju förstå?!

Sara Modigh

19 augusti 2015 13:48

Ja, jag har också den där rösten som så ofta får övertaget. Men den får mindre och mindre grepp ju mer jag jobbar på att acceptera mig själv som jag är och det gör jag genom att tänka logiskt.
Lite gropar i låren som 90% av kvinnor har mer eller mindre av är egentligen inte så mycket att oroa sig över. Det finns bra mycket värre saker här i livet än lite apelsinhud.

 
Stajna Grrl

Stajna Grrl

20 augusti 2015 13:32

Sånt där stör jag mig också på. Som om det vore så himla stort att vara nöjd med sin kropp. Som om man inte borde vara det egentligen. det är vad de antyder, att "kolla Herregud, här är en vanlig människa som trivs med sig själv, shit asså!". Nä, orkar inte med sånt.

http://astrocyt.blogspot.com

Sara Modigh

20 augusti 2015 15:50

Ja det är väldigt typiskt media.
Känns inte direkt jättekul egentligen när man tänker efter. Först verkar allt jättebra "åh hon tycker om sig själv som hon är, så bra" men sen om man tänker steget längre så är det ju bara sjukt att det inte är något som alla gör naturligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - 27 april 2021 20:34

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Av Sara Modigh - 21 april 2021 14:30



Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

Av Sara Modigh - 17 februari 2020 20:15

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Av Sara Modigh - 13 februari 2020 12:36

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Av Sara Modigh - 20 december 2019 04:47

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...

Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skapa flashcards