Tid är en så konstig sak ändå. Den kan båda kännas så lång men ändå så otroligt kort även om man pratar om samma tidsperiod.

Det känns som om det var en evighet sedan mamma gick bort, varje stund utan henne känns så lång.

Men samtidigt känns det som om det var så kort stund sedan man var barn och lekte massa roliga lekar med mamma. 

Tre år, hur lång tid är egentligen tre år? För idag är det tre år sedan mammas begravning var. 

Det känns verkligen inte som om det har gått tre år redan. Det är så svårt att greppa det. 

Fast å andra sidan är så mycket som har hänt under de åren som har gått så vore rätt konstigt om det inte hade gått så lång tid.

När jag tänker tillbaka på året 2012 så minns jag egentligen inte så mycket mer än att det var året då mamma gick bort. 

Men när jag tittar på bilder från dess så känner jag mig verkligen inte som samma person längre.

Visst, jag hade påbörjat min resa för att må bättre och hade redan då kommit rätt långt. 

Men när jag tittar på bilderna kan jag verkligen se tomheten i blicken på många bilder, jag kan se hur trött och sliten jag var, jag ser hur otroligt lågt självförtroende och självkänsla jag hade. 

Jag var verkligen inte bekväm i mig själv och mådde väldigt dåligt.

Men det känns inte alls som om detta var särskilt länge sedan. Det känns som om det var igår de där känslorna övertog allt och påverkade hela min vardag. 

Men så är det ju inte längre. 

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, och visst kan det säkert vara så. 

Den här bilden visar i alla fall för mig att jag faktiskt under de här tre åren har gått igenom en otrolig förvandling i hur jag ser på mig själv.

Då: Osäker, blyg, tycker jag är fulast i värden, helt värdelös och jag är verkligen ingenting värt

Nu: Självsäker, skiter i andra, är mig själv, och litar på att jag duger.

Det är otroligt vad som kan hända på tre års tid. Hade någon sagt till mig då att jag om tre år skulle kunna vara bekväm med att stå framför kameran, eller berättat för mig att jag faktiskt skulle stå som nakenmodell framför en främling och bli fotograferad inför ett skolprojekt så hade jag trott att det var ett skämt. 

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag någonsin skulle kunna ha så bra självkänsla eller att jag skulle kunna utveckla ett självförtroende överhuvudtaget. 

Så i det perspektivet är tre år en väldigt kort tid. Det finns många som aldrig klarar av att ta sig ur så låg självkänsla. 

Så hur långt är tre år?  Ja det är svårt att svara på för det beror helt på i vilket sammanhang. Om man väntar på något som man ser fram emot så kan tre år kännas hur långt som helst. Men räknar man ner mot något man inte vill ska ske, ja då kan det kännas som om tiden är alldeles för kort.

Det har i alla fall gått 1 095 dagar sedan min mamma hade sin begravningsceremoni och dagarna kommer bara fortsätta att bli fler och fler. För en sak som är säker är att tiden alltid kommer att fortsätta gå oavsett vad vi gör med den. 

Det bästa vi kan göra är att försöka spendera den så bra vi kan, för man vet aldrig när vår egna tid är slut.

 

Emma

23 augusti 2015 13:09

Håller med. Att dagarna under veckan kan gå lååååångsamt men helt plötsligt är det fredag. Räknade, för att jag läste ditt inlägg, det är 8 år sedan min mormor dog. På ett sätt känns det som igår på ett annat sätt 20 år sedan. Svårt att förklara. Dock vet jag en sak, är fortfarande lika tomt och svårt utan henne.

Sara Modigh

23 augusti 2015 23:35

Ja tomheten försvinner ju aldrig. Men man lär ju sig att leva med det.
Ju längre tiden går desto mer van blir man vid tomheten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...