Direktlänk till inlägg 24 augusti 2015
Jag hade verkligen en jättebra dag igår. Jag hade super roligt!
Började med att åka till mormor och äta lunch och fika lite eftersom hon fyller år i morgon.
Så vi satt och pratade och åt god mat en stund. Sen åkte jag och Jakob vid tre för att vi var bjudna hem till min kompis.
Så vi åkte dit och var där strax innan fyra. Sen satt vi verkligen och pratade och pratade, tittade lite på hennes hus och pratade lite till, åt lite blåbärspaj och sen pratade massor igen.
Det var som om käken skulle gå ur led så mycket prat blev det.
Vi var där i nästan fem timmar och babblade och babblade.
Vi träffades första gången 1996 och var bästa vänner under 10 års tid. Men sen kom annat emellan och vi slutade umgås.
Sen så stötte vi på varandra på Coop för ett tag sedan och sen var hon här på fika förra helgen och nu igår då så va jag hos henne.
Så vi har ju en hel del att prata om.Allt som har hänt under de typ 9 åren som gått sedan vi var vänner och massor med gamla minnen från när vi var barn.
Men det känns så häftigt att det fortfarande efter alla dessa år går så lätt att prata med henne.
Till och med Jakob tyckte att det var roligt och spännande att höra om allt som har hänt under åren.
Det känns nästan som om ingen tid har gått, men samtidigt så är det massor som har hänt. Precis som jag skrev i mitt förra inlägg så är tiden verkligen mystisk.
Vilken slump egentligen att vi skulle springa på varandra på Coop så här långt senare i livet.
Nästan som om det var menat att vi skulle träffas och ta upp kontakten igen.
Nu känns det som om jag har saknat den vänskapen vi hade mer än jag trott. För även om jag haft vänner så har det aldrig varit riktigt samma sak. För jag har aldrig riktigt haft den där "Jag kan prata om vad som helst med dig-känslan" hos någon annan vän och trots att vi inte umgåtts på så många år, så känns det ändå som om den känslan finns kvar. Som att jag kan prata om nästan vad som helst med henne och att hon delar saker med mig.
När klockan var kvart i nio eller något så var vi tvungna att bege oss hemåt så vi skulle hinna äta lite kvällsmat innan Jakob skulle lägga sig, så att han orkar gå upp och jobba.
På vägen hem kände jag mig helt uppspelt och hypad, jättetrött och torr i munnen och ont i halsen av allt pratande och skrattande.
Precis som det ska vara efter en bra dag.
Men på kvällen vände det.
Jag förstår inte varför det är så? Varför det alltid ska bli på det viset.
När jag skulle sova så mådde jag så dåligt. Jag hade sådan fruktansvärd ångest, helt utan anledning.
Hjärtklappning, hemska tankar och minnen, ångest på topp, gråt i halsen, rastlöshet i hela kroppen, yrsel, kallsvettning, illamående och såklart helt omöjligt att somna.
Det är som om min sjukdom ropar på mig och säger "kom tillbaka hit ner, du ska inte tro att du ska kunna ha det roligt och må bra en hel dag" eller så kanske det är kontrasten mellan att må bra och sen att må dåligt.
Jag har ju ofta ångest på kvällarna. Kanske är det samma ångest men att det känns värre när man för en liten stund kunnat glömma hur den känns?
Man kan ju bli trött på mindre.
Men jag är ändå otroligt tacksam över att jag kan vara så glad och må så bra som jag kan göra nu. Det är inte bara ångest och elände längre!
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se