En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Alla inlägg under augusti 2015

Av Sara Modigh - 9 augusti 2015 13:00

 


Eftersom jag var bortrest på min födelsedag så firade vi min födelsedag igår istället. 


Vi åkte till Jakobs föräldrar och åt mat med släkten, eller i alla fall de delar av släkten som kunde komma. 

Sen fikade vi lite och jag fick öppna mina presenter. 


Sen efter att vi hade fikat och haft det trevligt hela eftermiddagen så kom Jakob på att han hade glömt ett paket uppe på sin systers rum som han tyckte att jag skulle följa med upp och öppna... Hmmm

Jaja, jag följde med upp och öppnade. Det var en muffinsform i form av ugglor. När jag öppnat paketet fick jag inte följa med ner igen. 

Kan säga att jag var misstänksam om vad de höll på med. 


Men efter några minuter fick jag komma ner igen och då hade de startat musik, tagit fram massa spel och cips och så hade mina kompisar kommit dit som en överaskning. 

Så det var jättekul. Vi satt och spelade spel hela kvällen och hade det trevligt. Vi spelade Cards Against Humanity, Pinsamhetsfaktor, Tjejkväll och lekte lite charader. 


Jag hade det jättetrevligt och det var så kul att få en överaskningsfest även om jag kanske misstänkte det innan :P 



Av Sara Modigh - 8 augusti 2015 13:00

Grejen med det här spelet är att det låter rätt trist när man ska förklara det.

Men det är riktigt roligt.

Det är ett spel som går ut på att "plantera och skörda" bönor. 

Bohnanza är ett kortspel med kort som föreställer olika bönor. Det finns 11 sortsrs bönor och det finns olika många kort av de olika bönorna, till exempel så finns det 24 kort med Coffee bean på men bara 4 med cocoa bean.

Hela spelet går då ut på att man varje gång det är sin tur ska plantera ett kort i en av två högar man har framför sig. Men grejen är att du får inte välja vilket kort du ska läga ut, utan du måste ta det kortet som ligger längst fram (det du haft på handen längst), så det gäller att byta bort kort som ligger i vägen innan man måste plantera. Om man samlar på kaffe och kakao till exempel och man har en vaxböna man inte hunnit byta bort så tvingas man skörda ett av sina fält. 

För att få poäng så ska man samla så många kort som det står på kortet att man behöver för att få mynt. 

På kaffebönan som det finns så många av måste man skaffa 12 stycken för att få fyra mynt, 10 för 3 mynt, 7 för två eller 4 för ett, men en Red bean som det bara finns 8 av behöver man bara samla 2 för ett mynt, 3 för två mynt, 4 för tre och 5 för fyras mynt.  


Låter lite rörigt men allt står på korten, hur många som finns i leken och hur många kort man behäver för att få x-antal mynt. 
Vinner gör ju då den som har flest mynt på slutet så det gäller ju att vara smart. 

    

Här på den här handen så måste ju jag lägga en röd böna, men sen så är det tre kort som jag inte vill ha innan nästa böna som jag vill samla på kommer igen. Så innan det är min tur måste jag ge eller byta bort de tre korten till mina medspelare. 


Men det finns en twist till, innan min tur är slut efter att jag planterat mitt bönkort från handen så måste jag vända upp två kort från högen och dessa kort måste jag förhandla bort om det inte matchar det jag samlar på. Lyckas ja inte förhandla bort de två korten kan jag bli tvingad att skörda mina fält och plantera de korten. 

När min runda är slut så plockar man upp tre kort på handen och lägger längst bak.
När det är nästa spelares tur så kan jag bara förhandla byten med den personen, och sen nästa efter den kan jag bara förhandla med den personen och så vidare, så det gäller att inte sitta och drömma sig bort (händer rätt ofta) för då kanske man missar chansen att byta bort en böna man måste bli av med. 



Som sagt, det låter förvirrande och komplicerat, men man förstår rätt fort när man väl börjar spela. 

Jag tycker att ni ska prova om ni får chansen, för det är väldigt kul. 



Jag ger Bohnanza 4 av 5 Fluffisar

 


Det får en fyra för att det är ett väldigt kul spel, man förstår ganska fort hur det funkar när man spelar det och när man väl lärt sig så är det enkelt, det är ett spel som man kan skratta mycket när man spelar och det händer rätt mycket hela tiden. Men det kan också bli en del bråk och irritation ibland

(fast det kanske har mer med spelarna att göra än själva spelet) så därför får den inte en femma.



   

Av Sara Modigh - 7 augusti 2015 11:00

    


Haha, ja nu när ni sett den där bilden kan ni nog aldrig gissa vad jag hade för mig i går kväll.


Nej, nej, nej, jag mördade ingen! Det lovar jag.



Men jag var ute i skogen och plockade blåbär. Några var ruttna och sprack i mina händer så blev en aning "blåbärig" om fingrarna. 


Det var faktiskt rätt mycket blåbär ute i skogen, fast på många ställen kändes det rätt utplockat. Men när man gick iväg en bit till lite svåråtkomligare ställen så fanns det mer blåbär. 


Vi plockade strax över en liter blåbär så nu är jag glad. För jag tycker om blåbär, speciellt färska svenska blåbär.

Så nu har jag så jag kan äta på min kvarg, baka lite paj och kanske några muffins eller något åt det hållet :) 


Här ser det ut som jag sitter och bajsar mitt ute i skogen.

 


Men det gör jag inte. Jag ser bara ut sådär när jag plockar mina blåbär eftersom jag har så svårt att böja mig ner. 

Kan dock säga att jag fick rätt ont i knäna efteråt.

Jag blev dessutom uppäten av något snuskdjur och vi hittade var sin fästing på oss så jag tror att jag håller mig borta från skogen ett tag fram över. 


Jag har aldrig riktigt varit en skogsmänniska, jag har många gånger önskat att jag skulle vara det för i teorin låter det så härligt att strosa runt i skogen och känna den friska luften. Men i praktiken innebär det alltid för mig att snubbla omkring i en evighet och samtidigt bli uppäten av mygg, knott, fästingar, dumma myror och alla andra löst drivande uslingar som inte har något bättre för sig än att attackera mig. Efteråt har jag massor med kliande utslag och ont i hela kroppen, så nej. Det blir nog ingen skogsmänniska av mig detta året heller. 


Men jag fick mina blåbär i alla fall!

    


och just ja, det har jag ju inte berättat.

Häromdagen såg jag en livs levande fladdermus för första gången i mitt liv.

Det var väldigt häftigt tycker jag.

Det var jättesöt!


Den hade bosatt sig i mina svärföräldrars parasoll, så när vi fällde upp parasollet för att sätta oss och fika så hängde det en fladdermus där. 

Så det var lite synd om den. 

Jag hoppas att den hittat någon annanstans att bo nu där den inte blir störd i sin sömn. 

Men jag hann ta en liten bild innan den gömde sig i ett veck i parasollet.


Titta bara så söt den är <3

    


Jag döpte honom till Vlad Stoker, men jag kallar honom för Frans 


Av Sara Modigh - 6 augusti 2015 13:30

Vad är det första du tänker på när du hör ordet psykopat?

Jag gissar att många av er tänker på en man till att börja med, en rätt läskig och elak sådan.
Antagligen våldsam och kriminell.


En annan tanke man kan ha är att det är en jobbig och irriterande människa som är helt dum i huvudet och har helt sjuka värderingar. Någon som man tycker är en psykopat.


För just "psykopat" är en sådan där grej som har blivit ett skällsord.  

Ungefär såhär:

    


Den här kommentaren där psykopat används flitigt såg jag härom dagen i ett kommentarsfält.

Den kom som ett svar på en kommentar som löd så här:

"Måste vara jobbigt att vara så jävla bitter som du är. Puss och kram på dig!"

Att kvinnan som i princip skrev "vad bitter du är" skulle vara psykopat på grund utav den där kommentaren är ju bara helt befängt. 

Bara för att någon gör något du finner olämpligt, elakt eller dumt så gör det inte personen till psykopat.

 


För hur ser egentligen verkligheten ut?

 


En stor del av de som är drabbade av psykopati är män, och många av dessa män blir våldsamma, kriminella och kanske använder sig av droger. Men det är också många som med sin charm och målmedvetenhet manipulerar sig till höga chefspositioner. 

En psykopat vet vad han vill och gör allt för att nå dit. Så den där jättetrevliga mannen som är så charmig kan lika mycket vara psykopat som den där galna yx-mördaren som tidningarna skriver om. 


Att vara psykopat är ju inget som man kan rå för, inget man själv kan kontrollera och det är ju egentligen väldigt liten en grupp människor som faktiskt är drabbade av psykopati på riktigt.


Vad är egentligen psykopati?


När man är drabbad av psykopati har man en oförmåga att förstå och särskilja känslor. 

Det innebär att den drabbade har svårt att identifiera och beskriva egna och andras känslor, vilket leder till en nedsatt empati.

Psykopati är ofta förknippat med oförmåga att behålla en anställning och inblandning i konflikter på arbetsplatsen. Missbruk och kriminalitet är vanligt, detta delvis beroende på att en av de dominerande särdragen för en psykopat är brist på impulskontroll.

Psykopati finns egentligen inte som en enskild diagnos utan det är en psykisk störning som kan ingå i ett flertal olika diagnoser, bland annat Antisocial personlighetsstörning, Narcissistisk personlighetsstörning, Borderline personlighetsstörning, Histrionisk personlighetsstörning och så vidare. 

Alla dessa personlighetsstörningar ger ju personen som är drabbad massor av olika problem och ibland är psykopati ett av problemen. 



Så bara för att du stöter på någon som du tycker uppför sig dumt, säger något elakt eller är otrevlig så gör det inte personen till psykopat!



 

Och när man säger DAMP, ja vad tänker ni på då? 

Ett barn som har svårt med motoriken och har lättare koncentrationssvårigheter?

Ni kanske tänker på barn som bråkar eller kanske på någon som ni tycker är jätteknäpp, utåtagerande och jobbig?


Eller så kanske ni tänker på frustration och ilska som ibland uppstår "Jag får DAMP på det här"

    

Eller när något inte fungerar som det ska:

    


DAMP har så länge varit ett slit och släng-ord så dess riktiga betydelse sedan länge suddats ut i vårt språk.


För vad är egentligen DAMP och vad innebär det?


DAMP är för det första en neuropsykiatrisk diagnos som står för "Deficits in Attention, Motor control and Perception",  vilket sammanfattar diagnosen rätt bra. Nedsättning i koncentrationsförmågan tillsammans med nedsatt motorik och nedsatt förmåga att tolka sinnesintryck.

Man kan säga att DAMP är som ADHD med motoriska och perceptuella svårigheter.


Det handlar alltså inte alls om att saker inte fungerar och/eller att man blir irriterad på något. 



Och på tal om att bli irriterad, så såg jag även den här kommentaren:

    



"Du har någon slags Borderline eller?"

Det baserar du på att hon säger ifrån när du beter dig som ett svin?

Det är stor skillnad på att ha borderline och att ha skilda åsikter. 


Borderline är en personlighetsstörning som kännetecknas med att den drabbade har väldigt intensiva känslor och ofta svänger i sitt humör. Detta leder till många impulsiva beslut.

En person med Borderline kan också se sig själva som helt igenom värdelösa eller onda. De kan känna sig illa behandlade eller missförstådda. Känslor av att vara uttråkad och tom inombords är också vanliga och självdestruktivitet finns hos många som är drabbade. 


Det handlar alltså inte om att någon är lite arg eller irriterad på dig när du säger dumma saker.


Bara för att ni har en hätsk diskussion med olika åsikter innebär det inte att den andra har en psykisk diagnos för oftast är faktiskt ilskan eller irritationen människor känner befogad.

Har du någonsin tänkt på det?



 


Oavsett om personen som du tycker är dum, konstig, elak(eller vad det nu är) har diagnos eller ej så är det inte relevant. Människor kan bli arga, upprörda, frustrerade och säga konstiga eller elaka saker med eller utan diagnos och diagnosen är väldigt sällan anledningen som ligger i grund till det som sagts. 


Att skylla på att en person man gjort arg eller ledsen har en psykisk diagnos är bara ett sätt att frånta sig själv sitt eget ansvar för hur man behandlar sina medmänniskor.

Och att uttala sig på det där sättet, att "diagnostisera" människor som man tycker är dumma leder enbart till fördomar och förtryck mot en redan utsatt grupp i samhället. 


För människor med psykisk ohälsa ÄR en stigmatiserad grupp. De uppfattas av många som aggressiva, farliga, elaka, galna, konstiga och behandlas också där efter. 

Det är ju inte så konstigt när jargongen är som den är. När människor använder diagnoser som ett sätt att kränka människor eller diagnostisera deras oönskade beteenden. 



Jag vet att jag förmodligen pratat om det tidigare i bloggen. Men just det där med att människor "diagnostiserar" andra med psykiska diagnoser och problem när de anser att en person gjort något fel är något som jag tycker är för jävligt.

Det enda som händer är att diagnoser får dåligt rykte. Precis som psykopati, DAMP, ADHD, Asperger, Borderline och så vidare har fått och det leder enbart till att människor som är drabbade av dessa problem på riktigt utsätts för fördomar och förtryck. Det gör också att diagnoserna och problemen man kan få av dessa diagnoser trivialiseras och okunskapen inför dessa diagnoser är skrämmande låg.  


Att använda psykiska problem som punchline eller ord som man slänger sig med lite hur som helst på skoj är att sparka nedåt. För många som är drabbade av dessa problem har det väldigt svårt i livet.

Dessa diagnoser är inga skämt, det är inga ord till för att få dig att framföra en poäng, det är är inga skällsord och det är definitivt inte din rättighet att slänga om kring dessa diagnoser hur som helst utan att tänka på de som faktiskt är drabbade av psykisk ohälsa och hur dina ordval påverkar dessa individer. 

 

Vi glömmer att det faktiskt finns personer som lever med dessa problem och kämpar med det dagligen.

Människor som utöver de psykiska problem de drabbats av även måste kämpa sig igenom fördomar och okunskap.

När man är drabbad av psykisk ohälsa så döms man på förhand och det man döms efter är diagnosen man har, och det som människor associerar till det ordet som de hört och de sammanhang de hört det i. 

 

För även om du kanske inte tänker på det så har vi alla människor en väldigt stark associationsförmåga.

Hör vi ett ord i ett specifikt sammanhang tillräckligt många gånger börjar vi associera den situationen med det ordet. 

DAMP till irriterade och frustrerade människor, ADHD till bråkiga killar, Psykopati till alla som begår hemska brott eller är elaka, Borderline till tjejer som blir arga eller Asperger till kufiska personer, 

och så glömmer vi människorna bakom dem riktiga diagnoserna. 


Jag är bara en av många som är drabbad av psykisk ohälsa och jag vet av egen erfarenhet hur det känns att bli dömd efter ord som folk inte förstår och bara förknippar med dåliga saker för att det bara är i samband med dåliga saker som de hört ordet. 


Jag är inte det du associerar med ett ord eller dina fördomar, så döm mig inte efter din okunskap!

 

Av Sara Modigh - 4 augusti 2015 18:45

Firar hemkomsten från Uppsala med att åka till sjukhuset två gånger på två dagar. 

Igår hade jag läkartid för lite genomgång och halvårskontroll. 

Allt ser fortfarande bra ut. Proverna som togs förra månaden var negativa så har fortfarande inget JC-virus så det känns ju väldigt bra.

Det betyder ju att jag förmodligen kommer kunna ha Tysabri riskfritt i åtminstone två år till.


För så länge man inte har JC-viruset i kroppen så är medicinen i princip nästan riskfri. Sen efter att man fått JC-viruset kan man ha Tysabri i två år verkar det som på min läkare.

Jag är i alla fall glad så länge jag kan ha medicinen. 


Vill ju inte byta när det funkar så bra.


Jag är väldigt nöjd med behandlingen med Tysabri. Känns som om jag lovordar den jämt, men jag är verkligen jätteglad över hur bra den fungerar på mig. 

Har ju haft rätt dåliga upplevelser med mediciner i mitt liv så det känns nästan otroligt att en medicin kan fungera så bra.... Peppar peppar ta i trä. 


Jag hoppas verkligen på att kunna få ha Tysabri så länge som möjligt. 


Idag hade jag påfyllning på Tysabri igen, den artonde gången faktiskt.

     


Tiden går så fort.  

Nästan svårt att inse att jag faktiskt haft den här medicineringen i ett och ett halvt år redan. 

Men samtidigt så har det blivit sådan vardag att det känns som om det alltid har varit en del av mitt liv. 

Lite lustigt det där egentligen. 


Det är ganska läskigt att tänka framåt ibland. Att tänka på att jag är så sjuk att jag kommer behöva medicinera livet ut. 

Jag var ju bara 23 år gammal när jag började medicinera mot min MS så det är ju mer än halva livet kvar som jag kommer behöva leva med den här sjukdomen och allt vad det innebär. 

Det känns som om jag förr eller senare inte kommer minnas ett liv utan sjukdomen. 

För lever jag tills jag blir 84 ,medellivslängden för en kvinna i Sverige, så är det strax över 60 år med sjukdomen.  

Det är nästan lite svårt att greppa faktiskt, att jag kommer vara sjuk så länge jag lever. 


Men man kan aldrig veta vad livet har att erbjuda i framtiden, kanske blir jag överkörd av en buss i morgon så att all oro är onödig eller så hittar de en bot som tar bort alla skador i från hjärnan och kan återställa mig helt så jag blir frisk igen.  Det föregående känns ju dock mer troligt just nu. 


Men den som lever får se. 


Droppet funkar ju bra än så länge så jag känner inte att jag behöver oroa mig för något annat just nu. 

Inte vad det gäller min MS och bromsmediciner. 


Däremot är jag lite orolig över Beauty, hon har fått så otroligt mycket tovor på senaste tiden. 


Det började med när vi var på Öland i våras, då lämnade vi henne hos Jakobs föräldrar och hon var helt skräckslagen den stackars katten. 

När vi fick hem henne var hon jättetovig men vi lyckades reda ut det. 

Men nu när vi kom hem efter att ha vart borta på bröllopet hade hon mer tovor än jag någonsin sett på henne tidigare. Jag förstår verkligen inte varför hon blir så tovig helt plötsligt. Vi har ju aldrig haft problem med det tidigare. 

Är det att hon blivit så stressad av att vi varit borta så mycket? 

Det verkar som om det bara är det mjuka "underhåret" som tovat sig,

för hon såg inte så tovig ut, men när man klappade henne så hade hon jättemycket tovor "under ytan".


Så idag fick vi ta det jobbiga beslutet att raka av halva hennes päls :(

För tovorna gick inte att reda ut ordentligt och var så många och satt så tätt intill huden att det inte gick att klippa bort dem. 



 

Titta bara så bedrövligt det ser ut, det är ju kat(t)astrof. Man brukar ju säga att en skönhet klär i allt. Men det vet i tusan alltså.

Tycker så synd om henne att behöva se så där tokig ut. Men det känns ändå skönt att alla tovorna är borta. Beauty verkar piggare nu sen alla tovorna försvann också så det känns bra.

Hon springer omkring och skuttar vid mina ben för att få uppmärksamhet nu så ska ta och gosa lite extra med henne nu när vi vart så "dumma" mot henne.  

Men ibland har man inget val. 

Det är ju tur att håret växer ut igen!




Av Sara Modigh - 2 augusti 2015 13:15

Jaa, nu är vi äntligen hemma igen. 

I tisdags åkte vi ju upp till Uppsala för att hjälpa till inför Simon och Jennys bröllop. 

Det har varit rätt intensiva veckor nu innan bröllopet. 

Jag och Jakob fick i uppgift att göra alla festhäften till bröllopet så det har vi suttit och kämpat mycket med i flera veckor för att få ihop. 


Jag har varit rätt stressad över det där häftet och varit rädd att det skulle bli dåligt eller att det skulle strula med datorn så att allt skulle försvinna. Så först när alla häftena var utskrivna och färdigvikta så kunde jag känna ångesten och stressen lägga sig lite. 


Lyckades få migrän två gånger under dagarna i Uppsala, men som tur var så blev den inte så illa. 

Det känns som om jag börjar få migrän oftare igen. Det känns inte så kul. 


Det har däremot varit väldigt kul att jag har kunnat vara med och hjälpa till inför bröllopet och det är jättekul att de har gift sig. 

De hade gjort allt så jättefint. 


Simon och Jenny hade en borgerlig vigsel, så de gifte sig utanför festlokalen på en gräsmatta under några äppelträd.

 


De hade verkligen tur med vädret. 

Det har ju vart en väldigt kall, regnig och blåsig sommar. Men det var faktiskt perfekt väder under vigseln. Lite molnigt men ändå sol och värme utan att vara för varmt. 


Efter själva vigseln fick vi gå upp till festlokalen och kasta ris på brudparet, äta lite snittar och dricka våran välkomstdrink innan det blev dags för mat och festligheter.

 





Under kvällen så bjöds det på massor av mat och det var det mycket som hände på scenen. Det var tal från många, bland annat så höll Jakob, Paulina och deras pappa ett tal tillsammans som var väldigt roligt. Jakobs pappa började berätta hur snäll och duktig Simon alltid var som barn och då hoppade Jakob och Paulina in mitt i talet och ropade. "Nej, stå inte här och ljug nu" och så gick de upp scenen och höll tal om hur "hemsk" och "elak" Simon var som barn. Det var väldigt roligt, för Simon var väl i princip den snällaste ungen någonsin. I alla fall om man lyssnar på alla andras berättelser. Men några historier lyckades de skrapa fram till sitt "Simon var så elak-tal". Sen så avslutade Simons pappa talet. 

Det tyckte jag var väldigt kul, för många blev väldigt förvånade när Jakob och Paulina kom upp och avbröt och det blev många skratt när de berättade om de "dumma" sakerna Simon hade gjort. 

Sen så hade vi även ett bröllopsquiz.

Simon och Jenny tycker nämligen om radioprogrammet "Quizza med P3", så Jakob gjorde en egen version, "Quizza med Simon och Jenny" där han ställde frågor på samma sätt som i radioprogrammet fast om Bröllop och om Simon och Jenny. 

Sen blev det även lite låtar som några av kusinerna framförde och lite fler tal,

så det blev en väldigt lyckad kväll. 

Framåt kvällen/natten blev det dans och några av kusinerna samlades på dansgolvet och dansade "fuldans" tillsammans till sent på natten. Det var mycket roligt.

Borde verkligen lära mig de där danserna för det är ju faktiskt kul att kunna. 


När alla gästerna åkt så städade vi festlokalen och vi kom nog inte hem till rummet vi sov i förrän halv tre på natten. 

Så då var jag rätt slut. 


Dagen efter åt vi brunch tillsammans och tittade på när Simon och Jenny öppnade lite presenter som de hade fått. 


Sen bestämde jag och Jakob oss för att packa ihop oss och åka hem. För imorgon ska jag upp tidigt och åka till sjukhuset. 

Så vid tre - halv fyra igår lämnade vi Uppsala och strax efter sju kom vi hem. Vi packade upp oss och lämnade tillbaka Matilda som har vart så snäll och vaktat våra katter när vi har vart borta. 

Vi handlade lite bröd och kvarg som vi åt till kvällsmat och sen somnade vi och sov i vad som kändes som en evighet. 

Så otroligt skönt det är att sova i sin egen säng. Den har jag saknat nu när jag vart borta.




Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skapa flashcards