Direktlänk till inlägg 13 oktober 2015
Japp, då var det den där tiden på året igen. Tiden för att göra en magnetkameraundersökning av hjärnan.
Detta var min femte gång i tuben på de senaste två åren och någon månad.
Jag tycker verkligen inte om det!
Men det brukar gå bra och det gjorde det den här gången också.
Jag tycker ju dock att det är jobbigt att ligga still och det är ju en väldigt klaustrofobisk känsla att ligga i ett långt smalt rör där endast fötterna sticker ut. Samtidigt som man också har låst fast hela huvudet i britsen med ett slags plastgaller framför ansiktet så att man inte ska kunna röra på huvudet.
Som tur var så behövde jag bara ligga fastspänd i röret i 25 minuter den här gången.
Men det är inte bara det att det är jobbigt att vara fast i ett trångt utrymme som är jobbigt. Utan jag tycker att det på något sett är en påminnelse om hur sjuk jag faktiskt är.
Kanske låter dumt men det rör alltid upp en massa känslor när man ska genomgå en MR. Man ser andra människor som är sjuka, man vet att detta är en sådan sak som görs för att kolla min sjukdom. Det är svart på vitt hur lilla det ligger till.
Att göra en MR är ju en sådan grej som många går hela livet utan att göra och därför går det inte att låtsas som att man är frisk de minuterna man är där i röret.
Idag frågade dessutom vårdpersonalen "Har du vart med om det här innan", ja jo, jag har ju det ett par gånger och fler kommer det bli.
Så länge allt funkar som det ska med mediciner och sjukdomen håller sig i schack så kommer jag göra en MR om året. Men det får man ju bara lära sig leva med.
Det kommer väl förr eller senare bli en vanegrej det med. I början tyckte jag ju att droppet var rätt jobbigt också. Men nu när jag fått det var fjärde vecka i över ett och ett halvt år så känns det inte så farligt längre. Det har blivit som en normal rutin i livet och det har blivit så normalt så det känns som om det alltid vart så.
Jaja, jag överlevde som sagt den här magnetkameraundersökningen också,
och det är skönt att det är över!
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se