"Det lönar sig inte "göra det minst ansträngande" som att pimpla i sig mediciner. Löpning och styrketräning har hjälpt mig sjukt mycket från ångest och en psykos jag har haft så detta är något alla bör göra."

Ja, så lyder en kommentar som jag precis råkade hitta i en grupp om psykisk ohälsa på Facebook, och det är en kommentar som får mig att bli lite illa till mods. 

För det är en kommentar som på flera sätt speglar en bild som alldeles för många har av att äta mediciner mot psykisk ohälsa. 

Det är bilden av att det skulle vara att ta "den lätta vägen".

Det finns mycket okunskap när det kommer till hur folk ser på människor som äter psykofarmaka.

Precis som ovan så är det till exempel attityden att man gör det lätt för sig genom att äta mediciner, men det finns även många tror sig veta "den riktiga" boten och ger alltid förslag på vad man ska göra istället för att ta sina mediciner och så finns den där bilden av att man tar några tabletter och sen blir det bra.

Men psykofarmaka är varken en lätt väg utan någon ansträngning, eller en bot. Men medicinen är ändå för många människor livsviktig och för en del människor krävs livslång medicinering för att den personen överhuvudtaget ska kunna fungera. 

Att säga att man "tar den lätta vägen" om man äter medicin är att förminska den person som faktiskt behöver medicin för att klara av sitt liv. 

Man förminskar den personens problem och lidande och skuldbelägger denne för att den tar medicin.

Om man liknar psykisk ohälsa med influensan kanske ni som säger sådana saker kan få en klarare bild.

När du är drabbad av influensan ligger du där i sängen med din riktigt höga feber, värk i kroppen, extrema trötthet, dina stela värkande leder, huvudvärk, hosta och kanske till och med kräkningar.

Du är alltså riktigt riktigt sjuk. Att ta en Ipren eller Alvedon är inte att ta den lätta vägen, det kommer inte heller att göra dig frisk. Det dämpar bara några av symptomen så pass mycket att du kan ta dig upp ur sängen och äta och dricka lite så att du överlever dagen. 

Det är så det funkar med psykisk ohälsa också, medicinen kan behövas som en krycka för att överhuvudtaget kunna ta sig upp ur sängen och ha ett fungerande liv. 

Fast skillnaden mellan psykisk ohälsa och influensan är ju dock att influensan går över på en vecka, psykisk ohälsa är något som kan följa dig genom ett helt liv.

Jag tror att människor har svårt att förstå att även det som tycks vara det minsta lilla problem kan bli otroligt jobbigt i längden om det aldrig försvinner.

Att ha hosta i en dag eller två påverkar ju inte så mycket och det är inte många som skulle klaga på det. Men när du hostar och hostar varje dag år ut och år in så börjar det påverka precis allt i ditt liv. 

Finns det då hostmedicin som kan hjälpa dig att dämpa hostan och få dig att kunna fungera bättre i vardagen, varför inte ta den? 

Behöver man medicin så behöver man den. Det är inget som gör någon till en sämre människa.

Medicin kan vara precis det stödet man behöver och det handlar inte om att göra det enkelt för sig eller att man inte vill bli bättre. Det handlar om vad som krävs i stunden för just den människan.

Behöver du inte medicin så bra för dig, Grattis! Då har du det bra som slipper det eländet som det faktiskt är för många att äta psykofarmaka. 

Men om jag verkligen behöver medicinen och får hjälp av det så ska jag inte behöva lyssna på människor som nedvärderar mig baserat på att jag är så sjuk att jag måste äta mediciner. 

Med det sagt så menar jag inte att man enbart ska förlita sig på en medicin, jag tror att det är viktigt att ha en bra balans mellan medicin, rutiner i vardagen, motion, bra mat och terapi för att man ska kunna må bättre. 

Man tar inte mediciner för att det är kul, man gör det för att man måste. 

Jag är oerhört glad över att jag nu är en av dem som faktiskt klarar mig utan medicin mot min psykiska ohälsa. För medicineringen var för mig en kamp med många hemska biverkningar. 

Jag brukar inte vara en så stor förespråkare för att ta mediciner, men jag tycker inte att man ska se ner på de som gör det och kalla det för att "göra det minst ansträngande" som att det vore det enklaste i världen att vara så sjuk och behöva dessa mediciner för att orka fortsätta kämpa. 

Att lägga sig i någon ananas medicinering och säga att de borde motionera istället för att göra det minst ansträngande och pimpla mediciner är enligt mig fruktansvärt oansvarigt. 

Medicinering är en fråga enbart mellan en patient och dess läkare. Ingen annan ska tala om för mig eller någon annan huruvida de ska ta sin medicin eller inte. Det är ingen som ska döma någon annan för att de är så sjuka att de behöver en medicin och ingen har rätt att se ner på någon annan människa bara för att de äter medicin. 

 

Mogge

4 december 2015 16:31

Bra skrivet.
Själv är jag såå rädd för bieffekterna så jag ska kämpa in i det sista. Men säger dom att det är den sista vägen vi inte har provat, då får jag göra det.
Har bokstavsdiagnoser som gör mig mer orolig än vad jag egentligen borde vara. Äter mediciner för det, sedan i juni i år. Blev ett jättelyft av den, men är nu tillbaka på väg neråt. För min del handlar det nog också om allt som händer omkring en, eller INTE händer.
Brutna löften från AF, FK, läkare mm...

Ännu en bra text som du har skrivet, man tar givetvis inte medicin för skojs skull... Utan att man kan bli hjälpt av den...

http://morgan-bockman.bloggplatsen.se

Sara Modigh

4 december 2015 18:22

Ja, jag känner precis likadant. Bieffekterna är inte roliga och det är den främsta anledningen till att jag inte vill ta sådana mediciner förrän det är absolut nödvändigt.

Så jag förstår inte hur man kan säga att det är att göra det minst ansträngande att ta medicin för det är ingen mirakelkur direkt. Förstår inte heller varför man väljer att skriva så när det faktiskt är många som blir hjälpta av dessa mediciner. Är det så fel att vilja må bättre?

 

Ann Pettersson

5 december 2015 00:36

Jag la precis upp ett liknande inlägg, tyckte dock inte jag fick till det riktigt så jag länkar hit också.

http://nouw.com/Annorlunda

Sara Modigh

5 december 2015 00:39

Läste ditt inlägg, mycket bra skrivet det med! :)

 

Gabriella

7 december 2015 17:54

Hej - bra skrivet om något så känsligt...

Sitter här och googlar runt ang en medicin jag tycker jag borde testa pga min migrän - Saroten - som jag ringde min läkare och hon skrev ut den. Denna ska visst funka i förebyggande syfte, är livrädd/trött på alla biverkningar som man (oftast) får med på köpet....

Min egen historia är "bara" depression och svinjobbig migrän och jag känner igen mig i ditt pillerfoto då min apotekskasse brukar se likadan ut. Jag tog ett liknande kort en gång och tänkte lägga ut på min insta & face - men eftersom jag kom på alla kommentarer som ev skulle komma efter det valde jag att inte lägga ut det - alls. Är inte alls road av alla icke-insattas kommentarer a lá den du började detta inlägg med!

Därför sitter jag här och vill påminna dig om det viktiga du gör med din blogg - att du vill och vågar skriva om det som händer i ditt liv! Det finns troligtvis massor med hen´s därute som inte har en aning om hur de ska förhåla sig till sina mediciner osv så en röst i cybern är jättebra! Önskar att jag haft lite bloggar när jag började - nej redan innan jag började med mina mediciner för då hade jag kanske vågat gå till läkaren tidigare!

Hur som helst - jag hoppas du mår bättre i din MS och att du fortsätter skriva. Så får jag fundera nån dag till på om jag vågar börja med Saroten eller inte...
Kram!

Sara Modigh

8 december 2015 18:49

Tack för din fina kommentar :)

Jag har också problem med migrän och det är verkligen inget kul. Provade en hel del mediciner innan jag hittade den som funkar för mig. Relpax heter den och jag får inga m´biverkningar mer än att jag blir kissnödig när anfallet ger med sig. Men det är ju inget större problem jämfört med de biverkningar jag fått av andra migränmediciner.

Saroten har jag också provat mot smärta och fick biverkningar ganska snabbt av den. Men de gick också över väldigt snabbt efter att jag slutade.
Jag tror att det bästa är att ge det ett försök och se vad som händer.
Biverkningar är ju något som finns på alla mediciner. Hur man reagerar är ju väldigt olika.

Jag håller tummarna för att det kommer att hjälpa dig så du slipper den där migränen.

Kram :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...