En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 21 januari 2016

När man fallit offer för sjukdom gäller det att akta sig för att bli ett offer

Av Sara Modigh - 21 januari 2016 12:00

 

"Det beror väl på att många går in i offerrollen när de är sjuka".. Går in i offerrollen?! "Offerrollen"?! När de är sjuka?!


Alltså verkligen?


Är man inte per se ett offer för sjukdom när man har drabbas av, eller som man också brukar kalla det, har blivit offer för en sjukdom? 


Jag finner det oerhört irriterande när friska människor diskuterar en sjuk människas liv utan att ha en aning om vad personen som är sjuk faktiskt går igenom. 

Önskar man sig frisk, ja då är man tydligen i en offerroll, och beklagar man sig över sin situation ja då har man offerkoftan på. 


Hur svårt kan det egentligen vara att skaffa sig lite perspektiv? Det är ju inte som om att det rör sig om en ynklig liten förkylning (vilket oftast är helt socialt accepterat att gnälla över). Utan nu pratar vi om riktiga människor med svåra sjukdomar som påverkar hela livet. 

Jag inser att det är omöjligt att förstå hur någon annan har det och man kan inte begripa hur det är att vara allvarligt sjuk om man själv aldrig har varit det. 
Men man borde väl åtminstone inse att det inte är lätt och att det faktiskt är riktigt riktigt jobbigt ibland. 

 

Att få prata om situationen och de svårigheter man har är viktigt för att kunna må bättre. Det behövs för att kunna bearbeta det man upplever och man behöver mycket stöd och omsorg när man är svårt sjuk. Att då skamma dessa människor och antyda att de är dåliga för att de är i en "offerroll", tycker jag är fullkomligt idiotiskt. 


Vi måste sluta se på människor som blivit offer för sjukdom, olycka eller vad man nu blivit drabbad av, som svagare och dåliga människor. 

För sanningen är att vem som helst när som helst kan bli drabbad av sjukdom och andra olyckligheter.

Det är en del av livet, vissa blir svårt sjuka i unga år och andra lever friska tills de är 110 år gamla. 

Livet är orättvist, så snälla gör det inte mer orättvist för de som blivit drabbade av sjukdom genom at se ner på dem som om de är dåliga människor bara för att de blivit offret för en sjukdom. 


 
 
Annie

Annie

21 januari 2016 14:29

Bra skrivet Sara, håller verkligen helt med dig!
Låter som en ganska okunnig människa, som skriver så :/

kramar

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Sara Modigh

21 januari 2016 16:11

Tack så mycket :)

 
Klara L

Klara L

25 januari 2016 13:51

Först:
Tack för ditt svar hos mig. Jag har blivit förkyld och har därför inte varit in på bloggen på några dagar, men nu har jag svarat dig där. :)

Sedan:
Jag märker att du går igång på orden "offer" och "offerkofta", men jag tänker att det du menar och det orden betyder (för mig) är två olika saker. För visst har du helt rätt i att man måste få prata om sin sjukdom! Och inte bara det, utan även beklaga sig och ojja sig och så - men därifrån till att ha det som ett beteendemönster att alltid relatera allt till sin sjukdom, då börjar man gå in på offersidan.

Jag har själv ett par olika diagnoser och för mig är det jättestor skillnad på att svära över det ibland och ilsket konstatera att jag inte kan göra en del saker mot att beklaga mig över det i tid och otid. Det är fortfarande ok att göra det sistnämnda, men inte som ett mönster.

Det är svårt att förklara hur jag menar, men det är lite som med skvaller, skitsnack och normalt, vänligt intresse. Man kan egentligen säga nästan precis samma sak, men det är tonfallet, blickar osv som avgör om det är skvaller, skitsnack eller helt ok intresse om vad som händer i andras liv. Du vet... man träffar en gammal klasskompis och blir att prata om andra gamla klasskompisar; vad gör den och den, hur har det gått för honom och henne osv... "Anders har fått barn igen" kanske man säger. Tänk dig de orden - eller hela samtalet - i några olika tonfall. Man kan säga det som ren information eller som om det är något helt sensationellt att Anders fått barn igen. Skvaller? Skitsnack? Intresse?

På samma sätt tycker jag det är med offerkoftan. Man kan liksom säga saker på olika sätt. :)

http://detharmedlivet.bloggplatsen.se/2016/01/22/1

Sara Modigh

25 januari 2016 14:27

Det var snarare situationen där dessa ord användes som gjorde att "jag gick igång".
Då jag personligen anser att människor som lever med sjukdom har all rätt att må dåligt och gnälla av sig någon gång ibland. Ingen mår ju bra av att hålla allt inom sig.

Jag känner inte många människor med svåra sjukdomar, men de jag känner beklagar sig aldrig i tid och otid men vi kan alla vittna om att så fort man öppnar käften för att tala om sin sjukdom så får man höra att man har en offerkofta och att man bara ska rycka upp sig och sluta tycka synd om sig själv. "Tänk på alla som har det värre"
Det är alltid människor som man knappt känner, som är friska och aldrig tycks ha några problem själva och jag tycker det är viktigt att inte skamma någon för hur den mår och känner.
Så oavsett om någon har offerkofta eller inte så är det inget man ska använda som argument för att visa att detta är en svag och dålig människa

 
Ingen bild

Klara L

25 januari 2016 16:38

Vad tråkigt att mötas av den attityden! Det känner jag inte alls igen och då har både jag och min sambo diagnoser. Men vi är 15-20 år äldre än du och det kanske spelar roll, jag vet inte. Jag tänker att man kanske (troligen) bemöts annorlunda som 43-åring med sjukdom än som 20-åringnågonting.

För övrigt är jag allergisk mot "ryck upp dig". Det går jag igång på! Är ju oerhört vanligt för oss med psykisk ohälsa att få höra just det; "kom igen nu, ryck upp dig"... Gaaaahhh!!!

Sara Modigh

25 januari 2016 16:51

Jag tror absolut att det ligger en poäng i det du säger.
Det är mer "okej" att vara sjuk när man är äldre än det är när man är ung.
Jag som har haft problem hela livet märker ju att attityden förändras ju äldre jag blir.

Men kommentarer om att man ska "skärpa sig" eller "rycka upp sig" kommer fortfarande då och då från människor med bristande kunskap om psykisk ohälsa
och jag tror att jag är extra utsatt då jag öppet och ärligt bloggar om mina problem.

 
MyEijzio

MyEijzio

29 januari 2016 12:59

Sååå arg man blir på den gamla skiten! Man blir ett med sin sjukdom för att den hela tiden förändrar vem man är. Jag är så annorlunda från månad till månad så min pojkvän inte känner igen mig! Men min mamma är så bakåtsträvare ibland och tycker att jag "gnäller" hennes motto är "fake it til you make it"... :/ kramar

http://ienforvirradvarld.blogspot.se

Sara Modigh

29 januari 2016 15:45

Jaa, det är tråkigt att folk har så svårt att förstå och sätta sig in i hur det är för andra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - 27 april 2021 20:34

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Av Sara Modigh - 21 april 2021 14:30



Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

Av Sara Modigh - 17 februari 2020 20:15

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Av Sara Modigh - 13 februari 2020 12:36

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Av Sara Modigh - 20 december 2019 04:47

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...

Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skapa flashcards