Direktlänk till inlägg 29 januari 2016
Så ofta står jag där framför spegeln och granskar mitt utseende, precis som många andra gör.
För jag, liksom många andra har fått lära mig att utsidan är det enda som räknas.
Varje dag står vi där framför spegeln och granskar våra kroppar.
Med kritiska ögon studerar vi varje del och funderar på hur det skulle kunna förbättras. Vi drar lite här och lyfter lite där.
Just nu är jag i en sådan fas som jag ofta hamnar i, där jag ena dagen känner mig fri från kroppsångest och känner mig fin precis som jag är, för att i nästa stund stå gråtfärdig framför spegeln och hata allt som jag ser.
Jag har alltid känt mig som den tjocka och fula tjejen i alla sammanhang och jag vet att andra sett mig som precis det, tjock och ful.
Jag är överviktig det är inget att skjuta under bordet med, vikten är och har alltid varit ett stort problem för mig. Inför mitt bröllop bantade jag med hjälp av svält ner mig till normal vikt, men jag har gått upp mycket det senaste året då jag insåg hur farligt det började bli då jag grät av att äta en enda kalori "för mycket".
Och för vem är det egentligen som jag ska lida så?
Inte är det ju för min skull. Jag kände ju direkt när jag började äta igen hur mycket mer energi och kraft jag fick och hur mycket bättre jag orkade hantera mitt mående.
Jag svalt mig för att bli smal bara för att kunna känna mig vacker. Men vacker kände jag mig inte.
Allt jag kunde se var all lös hud som hängde kring kroppen och jag hatade det.
Varje dag står vi där framför spegeln, vi med den där kroppsångesten.
Vi står där och granskar våra kroppar med kritisk och oförlåtelig blick.
Om jag drar lite här, lyfter lite där och stramar åt lite såhär så skulle jag se så mycket bättre ut.
Tänk om man kunde flytta lite av allt det här fettet hit istället?
Varför är jag så tjock? Måste mina bröst vara så små och hängiga?
Vi granskar varenda millimeter av våra kroppar med en dömande blick.
Varje natt drömmer jag om att vara vacker, att få se ut så som jag vill, så att jag kan få vara nöjd och må bra i min egen kropp.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se