Många gånger så hör man den är meningen "Kan jag så kan du", och många gånger kan det vara jättepeppande att se människor klara utmaningar.

Men just den där kommentaren "Kan jag så kan du" känns lite, ja vad ska man säga...

Enligt den erfarenhet jag har i att få höra det där så kommer ofta den meningen när man mår dåligt och håller på att ge upp eller misslyckas med något.

Jag tycker inte att det känns särskilt bra att få det slängt i ansiktet i en sådan situation.

Jag vet att du kanske har klarat av detta, men det betyder ju inte att det är en självklarhet att alla andra kommer klara det också. Det känns lite nedtryckande faktiskt att få höra alla säga att det där har minsann de klarat och nästan som att de tar för givet att då borde jag med klara det där.

Man får aldrig glömma att bara för att just du klarat något så betyder det  inte att alla andra ska klara av det också. 

Det är inte alltid så lätt eftersom alla har inte samma förutsättningar och jag har ibland upplevt att människor glömmer bort det.

Den här bilden är en väldigt bra visuell jämförelse, två personer har en väg att gå som är precis lika lång. Men för den ena personen finns knappt några hinder alls för att nå sitt mål, medan den andra personen stöter på hinder efter hinder, det ena svårare än det andra. 

Det som ter sig lika är kanske inte alls detsamma. Så trots att man har samma startpunkt och samma mål kanske vägen dit är mycket svårare för andra än det var för dig. Så därför bör man tänka efter innan man dömer någon utifrån sig själv och sin upplevelse. 

Om man ska göra ännu en jämförelse, så kan vi ta vikt till exempel. Två personer som är lika långa och väger lika mycket bestämmer sig för att gå ner i vikt. Den ena klarar det jättebra för den har ett bra stöd hemifrån, en trygg och stabil tillvaro både hemma och på jobbet, har massor med energi, stort intresse, mycket kunskap och en mycket stark vilja att nå sitt mål. Men den andra personen mår dåligt, är ofta sjuk, har fullt upp med både hem och jobb, är väldigt stressad och motivationen tryter samtidigt som livet håller på att falla samman av allt som händer runtomkring. Det går inte alls så bra för den där andra personen att nå sitt mål med vikten. Att då höra "Kan jag, så kan du" från den första personen känns inte alls så peppande i den situationen då man redan kämpar allt man har utan att nå fram. 

Det känns snarare som en spark på någon som redan ligger.

Men det är väldigt lätt att tänka så när man själv har klarat en svår och utmanande uppgift. Man blir glad och känner sig duktig som kämpat igenom det, och så ser man någon annan som kämpar med samma uppgift och tänker att "jag klarade det så det borde du med klara". 

Man tänker oftast så för att man kan aldrig se vilka förutsättningar någon annan har, bara hur man själv har klarat det och därför utgår man från sin egen upplevelse och erfarenhet. 

Man tänker att det här tog jag mig igenom! Det går att ta sig igenom, jag har lyckats. 

Men problemet är ju att när man tänker på det viset kan man bara tänka utifrån sina förutsättningar och det tar inte hänsyn till andra personers förutsättningar.

Tänker man att personer är olika djur och får en uppgift att klättra upp i ett träd så är det klart att det är lättare för apan än för elefanten. Just för att apan har förutsättningarna som krävs för att klara uppgiften.

Som apa så klarar man det lätt och känner att det var ju inga konstigheter, det var ju bara att klättra. 

Men att apan sen ska sitta och säga "kan jag så kan du" till elefanten känns ju inte helt rätt eller hur? 

Det säger ju sig själv att det inte kommer gå lika bra för en elefant.

Problemet hos människor är att vi inte lika tydligt kan se förutsättningar och begränsningar hos varandra. Vi kan inte se utanpå om någon är en apa eller en elefant i trädklättringstävlingen.

Därför är det så lätt hänt att just den där kommentaren slinker ut. 

Jag vet att jag själv sagt så rätt många gånger och tänkt att "om jag som trots flera psykiska diagnoser, min MS-diagnos, mammas död, missbruken i mitt förflutna och allt annat jag drabbats av fortfarande står på benen och har lyckats kämpa mig igenom min svåra sociala fobi, så att jag idag faktiskt inte har så stora problem av den, har klarat av det så borde du också klara av att fortsätta kämpa" Men vem är jag att säga så? Jag vet ingenting om deras förutsättningar i livet. 

Jag har haft tur som fått bli sjukskriven, fått tid på mig att läka, haft min make vid min sida som stöttat mig och hjälpt mig med allt annat när jag fokuserat på att ta mig ut självskador och träna bort min sociala fobi. 

Alla har inte de förutsättningarna som jag har haft och alla kanske inte klarar av att hantera det som drabbar dem. 

Vi är så olika som människor hur vi hantera stress och kris så något som för dig kanske är en småsak man bara viftar bort kan för någon annan vara en stor kris som ödelägger hela deras liv. 

Känslan av att misslyckas är jobbig, och att då i den stunden då man känner att man inte klarar av det man vill klara av får höra från trettioelva personer att "kan jag så kan du" gör bara att man känner sig ännu sämre än man redan gör och man känner sig så fruktansvärt misslyckad. Alla andra kan ju detta så varför kan inte jag? tänker man ofta och det känns frustrerande att höra att man förväntas klara något för att den personen har karat det.

Så istället för att lite tanklöst slänga ur sig "Kan jag så kan du", kanske man istället ska försöka att säga att "det här är något jag har tagit mig igenom, finns det något du undrar över eller behöver hjälp med så finns jag här för dig" eller så säger man ingen ting alls. 

 

Annie

26 februari 2016 20:02

Helt rätt :)
Bra inlägg och bra skrivet.

Kramar

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Sara Modigh

27 februari 2016 00:35

Tack Annie :)
Kram!

 

Petra

27 februari 2016 19:58

Helt rätt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...