Förmågan att kunna ta sig för och göra saker tycks ha försvunnit från mig. 

Jag känner mig så otroligt trött och varje lite grej som ska göras känns helt övermäktigt. Även så små saker som att borsta tänderna ger mig den där känslan som om det vore ett berg jag skulle bestiga. 

Känslan av att det är omöjligt och att jag inte orkar med känns helt övermäktig. 

Men något jag försöker lära mig är att känsla inte alltid är verklighet. Att jag psykiskt upplever detta som en omöjlighet är min sjukdom som pratar. Rent logiskt så vet jag ju att jag klarar av att borsta tänderna. Jag vet att det brukar gå bra och att det aldrig varit så jobbigt att borsta tänderna som mitt psyke säger mig att det är, innan jag gör det. 

Men ändå så är det samma sak varje gång. Hela mitt sinne skriker "Jag orkar inte", det går inte ens förklara den där känslan som uppstår. Men varför kommer den? Varför är det så illa nu? 

Varför får jag en sådan känsla inför allt som måste göras? Är det för att det är måsten, eller är det för att jag är i en period nu där jag är så fasansfullt trött. 

Jag är så trött hela tiden, vill bara sova och sova. Orkar inte göra annat än att ligga och titta på tv känns det som. Till och med bloggen har blivit lidande av min trötthet.

Är det träningen som gör det? Det känns lite som om jag aldrig riktigt återhämtar mig efter träningspassen och det går ut över mitt vardagliga liv. 

Men även det är ju ett måste som jag måste kämpa med. Men jag saknar att kunna vakna en morgon och känna mig utvilad, jag saknar att känna energi och jag saknar att ha orken och kraften att göra allt det jag vill göra. 

Det känns som om det lättaste vore att bara skita i allt och lägga mig ner och sova i en evighet. 

Men det är ju inget alternativ. Jag måste borsta tänderna minst två gånger om dagen, jag måste träna minst en gång i veckan. Jag måste gå upp ur sängen, Jag måste skriva på min blogg, jag måste äta, jag måste duscha, jag måste, jag måste, jag måste om det så dödar mig på kuppen. 

Oavsett om detta är en fysisk eller psykisk känsla, så är det en känsla jag måste mota bort.

Jag får inte falla nu när jag kämpat så hårt för att ta mig dit där jag är idag. 

Men vissa dagar önskar man bara att man aldrig hade vaknat för att allt man gör bara blir fel. 

Det började väl egentligen redan inatt med hemska mardrömmar som kändes så verkliga och som speglade en verklig skräck som jag lever med. Vaknade flera gånger och det kändes fortfarande verkligt. 

Sen gick jag upp extra tidigt för att jag och Jakob hade lite ärenden vi var tvungna att uträtta på förmiddagen. Men jag hittade inget av det jag letade efter, som vanligt och det gör mig så frustrerad. Varför finns inte det jag vill ha? 

Sen åkte vi och handlade lite lunch och den smakade inte så värst bra så jag började må illa. Något som jag tyvärr ofta gör av mat. Sen eftersom jag har en sådan sjuk skräck för att må illa och vad det kan leda till så är det väl mer eller mindre så att all mat som jag mår illa av stryks från listan över saker jag kan äta. I perioder har det vart så illa att jag kanske haft två - tre maträtter som varit de ända jag har kunnat äta.  Det är ju inte direkt en plats jag vill hamna på igen, men jag märker att jag mår mer och mer illa av mer och mer saker och det skrämmer mig.

En stund efter att vi hade ätit så var det dags för Jakob att åka och Jobba, då tänkte jag att jag skulle försöka gå ut och gå en sväng. "För en promenad är ju så uppiggande", säger alla människor i världen. 

Mjo, väldigt...

Mitt i promenaden kom världens mest intensiva regnskur och jag blev inte särskilt uppiggad av det.

Visst det gav väl en aning mer spänning till mitt liv än att bara sitta hemma. Men mindre trött blev jag definitivt inte. Men det var nog mer promenaden än regnet som var jobbig egentligen. 

Mina skor blev så blöta att de inte ville sitta kvar på fötterna, jag hade bara en tunn klänning på mig och jag var dyngsur på bara några sekunder. 

Det som ändå förvånar mig mest var att alla människor utan jag verkade ha fattat att det skulle regna sådär mycket. För varenda person jag såg i regnet hade värsta regnkläderna med både regnbyxor och regnjacka, stora paraplyn och så. Medans jag gick där i min blöta klänning med skorna i handen och såg ut som en dränkt katt eller något i den stilen.

Som tur var så hade jag inte hunnit allt för långt hemifrån så jag kom hem på bara några minuter. 

Men när jag väl kom hem, helt iskall, kissnödig och dyngsur möts ja av fullt med blodfläckar i hallen och en katt som såg vettskrämd ut. 

Allt jag kunde tänka var att det var någon katt som hade skadat sig på något. Jag trodde först att det var Beauty för hon såg så rädd ut. Så jag lockade på henne och hon kom försiktigt fram och nosade på mig. Jag kunde inte hitta några skador p klor eller trampdynor så jag kollade lite snabbt i pälsen men hittade inget. Så jag gick fram till Ghost och såg direkt att han hade blod i nosen. 

Det gör så ont i mig att han är sjuk, men vi inte kan hitta vad det är som är fel. Nu är det inte bara snor längre utan han blöder till och med ur nosen. Antagligen för att han nyst så häftigt att ett blodkärl har brustit. Jag tycker så synd om honom, speciellt eftersom vi ingenting kan göra. 

Men han verkar ju helt obrydd, han äter, dricker, leker och kelar ju som han alltid har gjort.

Så det där hemska beslutet om avlivning är så otroligt svårt. Så nu sitter jag här i min ensamhet  och känner mig helt nedfälld av den här dagen. För idag känns verkligen allt jobbigt. 

 

Annica // Guld med ADHD

17 juli 2016 14:46

Jag känner igen mig i att inte orka, att ständigt vara trött. Just det här med att sköta min hygien har de senaste månaderna blivit ett problem för mig. Jag orkar inte. För mig är det tyvärr så att varken hjärnan eller kroppen orkar; jag blir andfådd av minsta lilla och behöver vila.

http://guldmedadhd.se

Sara Modigh

18 juli 2016 21:27

Ja, det är ju tyvärr ett vanligt problem vid psykisk ohälsa. Jag hoppas att det snart blir bättre för oss båda :)

 

Dorina

18 juli 2016 15:05

Hej
Jag har haft samma känsla av trötthet och tänkte tipsa dig att kolla upp B12 och folsyra världen då jag hade brist på det och när jag ätit de tabletterna ett tag så fick jag mer energi och ork. Om än inte till det jag hade förr men jag kände en förbättring.

Hoppas det kanske är till nån hjälp mitt lilla tips ^^
Kram

http://www.nouw.com/trixitfluff

Sara Modigh

18 juli 2016 21:27

Det var inte så länge sedan jag kollade upp alla sådana värden, så det ska nog inte vara några problem där. Men tack för tipset :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...