Jag har en ful last, en last som jag dragits med i nästan halva mitt liv. Jag talar om rökning. Den smutsiga, fula och fruktansvärt ohälsosamma vanan. 

För mig var rökningen en flykt, ett sätt att hantera ångest och förmodligen även ett sätt för mig att agera ut. 

Jag gillade att tjuvröka och jag trodde jag var tuff när jag gömde mig i ett hörn på skolgården för att röka. Det fanns en sådan spänning i tanken på att man kunde bli upptäckt och både nikotinet och den där känslan när man precis klarat sig undan från att bli upptäckt av lärarna gav sådana kickar. 

Jag var bara 14 år när jag började röka. I högstadiet rökte jag väldigt mycket och det tog inte lång tid innan jag var beroende så väl fysiskt som psykiskt. 

Efter nästan tio år som rökare tog jag den där kampen att bli rök fri. Jag trodde aldrig att jag skulle klara det. Speciellt inte när jag fick min MS-diagnos bara en månad eller två in i mitt försök att sluta röka.

Men jag klarade det, och jag var rökfri i två års tid, kanske mer. Jag minns inte säkert. Allt gick bra, tills en dag då hela livet krasade. Jag befann mig i en av de största livskriserna i mitt liv och både självskadebeteende och rökning letade sig in i mitt liv igen. 

Det är nu många månader sedan, och jag är fast i rökningen igen och tanken på att behöva ta den kampen att sluta en gång till skrämmer mig.

Men trots att jag rökt i så många år har jag aldrig någonsin fått höra att jag glorifierar rökning.

Hur kommer det sig då att jag bara genom att existera, vid flertalet tillfällen fått höra att jag glorifierat fetma? Att jag är en risk för samhället eftersom unga tjejer som ser upp till mig kan få för sig att det är okej att vara överviktiga? 

Jag har fått höra att jag som en förebild borde föregå med gott exempel och inte uppmuntra fetma.

Det jag inte förstår är hur det kan vara "okej" med rökning, droger, alkohol, extremsporter och allt annat som kan försätta någon i en risk att bli sjuk eller skadad. Men att vara tjock är totalt förbjudet. 

Är du tjock ska du inte ens få finnas eller existera bland andra människor? 

Och vadå uppmuntrar fetma? Bara för att jag publicerar en bild på mig själv på internet så är det väl inte som att jag säger "Kolla här vad tjock jag är, bli det du med". Det jag kanske på sin höjd kan lyckas med är väl att få någon annan tjockis att känna sig lite tryggare i sin kropp och låta den personen känna att hen också duger som hen är. 

Och sen det där med att jag som en förebild "borde föregå med gott exempel" vill jag bara säga att;  

För det första så jag jag aldrig bett om att bli en "förebild".

Det är ingenting jag själv har valt.

Det enda jag gjort är att ventilera mina tankar och känslor i en blogg. Jag har bara existerat precis så som jag är.

För det andra så vill jag ännu en gång påpeka det där med rökningen, drogerna och alkoholen.

Hur många kändisar finns det inte som röker, knarkar och super sig redlösa? Dessa människor har ju ett större inflytande på barn och ungdomar än vad jag någonsin kommer kunna ha och majoriteten av alla barn har ändå kunnat växa upp till hälsosamma individer utan drogproblem. 

Det beror på att  varje individ kan faktiskt tänka för sig själv och göra sina egna beslut. Att se någon röka gör dig inte till rökare lika lite som att se någon vara tjock gör att du vill bli tjock.

För jag tror faktiskt inte att det finns många i dagens samhälle som skulle se en bild på en tjock tjej och tänka,

"Åh, jag vill också bli tjock".  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...