Det korta svaret är ja, Ja, det är tabu att prata om psykisk ohälsa.

Visst har det gått framåt och det är mycket vanligare att man pratar om psykisk ohälsa i dag än vad det var för 20 år sedan till exempel. Men det är fortfarande inte lika självklart att prata om en depression eller om sin ångest som det är att berätta om sin förkylning eller prata om sitt brutna ben, och det är fortfarande många som inte kan hantera en situation där någon pratar om sin psykisk ohälsa.

Jag som är öppen med min sjukdom har flertalet gånger fått uppleva den obekväma tystnaden och sett hur människor skruvar på sig i önskan om att försvinna från platsen när jag berättar om att jag är sjukskriven på grund av psykisk ohälsa.

Människor vet inte hur det ska reagera på den informationen eller hur de ska hantera den.

Sedan jag fick min MS diagnos har skillnaden visats extremt tydlig. För säger jag att jag är sjukskriven för min Multipel Skleros  blir bemötandet helt annorlunda.

Det handlar kanske egentligen inte så mycket om att det är "förbjudet" att prata om psykisk ohälsa. Men bemötandet man får när man gör det hindrar många från att våga prata eller ibland ens söka hjälp för sin problematik.  

Jag har så otroligt många gånger attackerats av människor som anser att psykisk ohälsa bara är ett påhitt av lata personer, jag har fått höra att jag bara är svag och att jag ska tänka på "barnen i Afrika" istället för att ligga hemma och tycka synd om mig själv. Jag får höra att jag ska ta mig i kragen eller att jag ska ta mitt liv så att jag slutar vara en börda för samhället. 

Jag har hittills aldrig någonsin fått en sådan kommentar angående min fysiska ohälsa. 

Och det är just det jag menar gör att det fortfarande finns en tabu att prata om psykisk ohälsa. 

Jag har heller aldrig fått höra den där kommentarer som du själv skriver "jag tror att det är en kraftig överdiagnosticering av", om någon fysisk sjukdom. Det är aldrig någon som ifrågasatt min min MS-diagnos. Eller hintat om att det skulle vara så att det är alldeles för många som får diagnosen och att man får diagnosen alldeles för lätt. 

Eller hela grejen med att det skulle vara "jättemodernt" att ha en diagnos. Vadå modernt liksom? Det är ju inte som att man vill må dåligt! Men vi har en ökad kunskap om psykisk ohälsa, fler människor vågar söka hjälp och vi lever i ett samhälle som bidrar till den ökade psykiska ohälsa, så då är det ju inte konstigt att fler människor får diagnoser. 

Kommentarer som dem säger ju att den problematik jag har inte tas på allvar och den förminskas genom att ifrågasätta om min diagnos verkligen kan stämma. 

Det är också en sådan grej som bidrar till att det bli tabu att prata om psykisk ohälsa.

Och för att ännu en gång gå tillbaka till det du skriver "ALLA pratar om det, hela tiden",

Nej det gör de verkligen inte. Att prata om Psykisk ohälsa är väldigt svårt och det är många som aldrig vågar prata om det med någon. Även jag som bloggar öppet om min psykiska ohälsa vågar inte alltid prata om min psykiska ohälsa. Så bara där är ju redan det argumentet krossat. 

Du säger också "vart tionde inlägg i min feed handlar om personer som skriver om sina problem/diagnoser", Ja det är väl fantastiskt bara att dessa människor vågar öppna upp sig? Är det något att klaga på tycker du? Jag uppfattar i alla fall dig som negativ till det, och den attityden skapar ju också tabu till att prata om psykisk ohälsa. 

Sen tänker jag också som så att med tanke på att det är uppskattningsvis 25% av svenskarna som lider av psykisk ohälsa, så är 1 av 10 en ganska liten del som då pratar öppet om sin ohälsa (baserat på din egen statistik över hur många som skriver om psykisk ohälsa) 

Så vad du än väljer att tro själv eller vad du nu än tycker om psykisk ohälsa, så tror jag att det skulle vara nyttigt för dig att försöka lära dig vad psykisk ohälsa faktiskt är. 

För i ärlighetens namn verkar du inte har så stor koll med take på den okunskap och de fördomar som du spyr ur dig. 

 

Annie

25 oktober 2016 17:19

Bra inlägg Sara!

Det är bla såna där kommentarer som gör att människor inte vill/vågar prata om sin psykiska ohälsa, tyvärr.

Precis .. Nej alla pratar verkligen inte om det, vilken okunskap att bara skriva en sån kommentar.

Kram

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Sara Modigh

25 oktober 2016 18:34

Tack så mycket Annie, jag kände att jag ville bemöta den där kommentaren då jag tyckte att personen ifråga både bidrog till mer tabu samtidigt som hen ifrågasatte att ett tabu existerar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...