Ju sämmre jag mår, desto tjockare blir jag. Vikten ökar mer och mer och snabbare och snabbare. 

Sen jag började med Gilenyan har min ångest och nerstämdhet ökat markant och med det lusten och orken att göra något över huvudtaget. 

Jag ligger eller sitter framför en skärm hela dagarna, för det är det enda jag klarar av. 

Mina rutiner är helt åt helvete, sover bort hela dagarna och är vaken hela nätterna, äter bara dålig mat på dåliga tider.

Jag chattar mycket och det har jag pratat om tidigare här i bloggen. Jag chattar för att jag är väldigt ensam om dagarna. Som sjukskriven får jag inte särskilt mycket social kontakt med människor. Att kunna socialisera med människor känns viktigt för mig, men oftast mår jag ju för dåligt för att orka lämna min lägenhet så internet är den plats där jag lever.

Det är här jag spenderar den mesta delen av min tid. Jag bloggar, kollar Youtube, hänger på Facebook, följer tv-serier, Kollar på Twitch sändningar, spelar CS:GO och jag chattar med folk.

Men när man som tjej finns med på diverse chattsajter händer det att man får en del otäcka meddelanden. Vissa värre än andra.
Men det är sällan dessa meddelanden ger mig ett så stort obehag, som det som denna mannen skrivit gav mig.

"Jag vet var du bor"

Det är så fantastiskt obehagligt att en gammal gubbe i princip hotar med att dyka upp på min tröskel. Att han tjatar trots flera nej, "Snälla rara", "En natt snälla", "en gång är väl inte så farligt?".
Alltså snälla lilla gubbe, vem i hela friden uppfostrade dig?

Lär dig vad ett nej betyder och framför allt, lär dig att respektera och acceptera det nejet!
Jag brukar verkligen inte hänga ut folk på min blogg, men jag är på riktigt rädd att denna vidriga individ kommer att sitta utanför min ytterdörr en vacker dag.
Det hjälper ju inte heller att det åter igen är totala främlingar som letar upp mitt telefonnummer och ringer och skickar SMS till mig, det gör ju liksom att jag känner att från det kanske steget inte är så långt till att faktisk åka hem till någon.

Jag är alltså rädd att Bo eller någon annan galen snubbe faktiskt kommer dyka upp.
Hur tänker man när man letar upp en total främlings telefonnummer, har jag inte personligen gett dig mitt nummer så ska du inte ha mitt nummer. Hur tänker ni som precis som Bo här, skriver till tjejer att "ni vet vart dem bor"? Det är så fruktansvärt obehagligt och läskigt rent utsagt att ni gör på det viset. Ska inte jag kunna få känna mig trygg med att ingen galning dyker upp hemma hos mig bara för att jag är med på en chattsida? Vad rättfärdigar er att säga så till mig?
Det är samma sak som med telefonnumret, har jag inte personligen berättat min adress så är du fan inte välkommen hit!

Då var det nya året äntligen här, men dess start har inte varit den bästa för mig. Jag har inlett det nya året med att gå och bli förkyld. Vad är det med mig och att alltid lyckas bli förkyld till nyår?

Jag vet inte hur många nyårsaftnar jag legat till sängs med super-dunderförkylningar. Jag blir i princip aldrig förkyld, men när jag väl blir det så är det nästan alltid kring nyår.

Men jag har i alla fall börjat återhämta mig en aning nu. Känner mig inte riktigt lika påverkad av förkylningen längre. 

Det är ingen hit att blanda förkylning med MS faktiskt. Förr kunde jag utan problem göra saker trots min förkylning. Men sen jag fick min MS har förkylningarna slagit mycket hårdare. Det triggar igång en massa restsymptom från gamla skov, jag blir trött, vinglig, får så ont i kroppen, myrkrypningar i benen och den där värmekänsligheten som jag alltid har tycker att ALLT är för varmt. Så jag har till största delen sen jag blev sjuk, legat i sängen under min takfläkt med en kall blöt handduk över pannan. 

Men jag lyckades ta mig ut en liten sväng runt tolvslagen på nyårsafton och fira lite, det kändes ju skönt det i alla fall. 

I övrigt så har jag väl haft ett bra slut på året. Firade jul med familjen och det gick så bra så, allt löste ju sig tillslut. Har lite dåligt samvete över presenterna, men som jag sa så får de vara nöjda med vad de får när det inte finns någon framförhållning. Det är ju liksom inte presenterna som är det viktigaste.

Jag hade klarat mig bra utan paket och all den stress det medför. 

Sen har jag faktiskt haft fullt upp enda sen julafton. Vi började ju med att fira jul hos min moster, och sen på kvällen firade jag och syskonen hemma hos mig. På juldagen var jag hos svärföräldrarna och firade med den sidan av familjen och på kvällen gick vi ut på krogen. Var inte lika mycket drag som det brukar vara, kanske för att det var en söndag? Men jag hade i alla fall roligt, nästan för roligt. 

Nästa dag jobbade Jakob och det var tur det, för jag lyckades bli bakis för första gången i mitt liv. 

När Jakob sen kom hem på eftermiddagen kom hans syskon och vi spelade spel en stund, det var väldigt trevligt. Sen den 27, 28, 29 var jag på Eventlan :D

Där jag spelade massor av spel, bland annat GTA 5, det tyckte jag var kul. 

Men det var nog också där jag lyckades dra på mig min förkylning, både jag och min ena bror var förkylda den 30 när vi skulle fira jul med pappa, farmor och farfar. Men vi hade trevligt där ändå.

Alltid kul att träffa släkten lite, och kunna umgås. 

Men när jag kom hem på eftermiddagen var jag så slut att jag sov i nästan ett dygn, vaknade bara några gånger av förkylningen. Men det var en välbehövlig sömn. Jag sov från åtta på kvällen till tre-halv fyra nästa eftermiddag. Tog lite Ipren och nässpray och när Jakob kom hem från jobbet vid halv tio gjorde vi oss i ordning och åkte ut och firade nyår i ett par timmar. 

Sen har jag bara legat hemma och varit sjuk sen dess.