Direktlänk till inlägg 30 augusti 2017
"Ja men ta inte åt dig av vad andra säger, du ska inte lyssna på all skit människor häver ut sig.
Det är bara att låta kommentarerna rinna av som vattnet på en gås."
Jaa, om det ändå vore så enkelt. Då hade ju mobbing aldrig kunnat existera. Men sanningen är att ord gör ont, och har en tendens att kunna etsa sig in och ligga och bränna i en evighet.
Ett ord kan vara allt som behövs för att förstöra et helt liv.
"Sticks and stones may break my bones, but words could never hurt me", sägs det ju. Men det är inte sant. På många sätt kan ord vara mycket allvarligare än ett brutet ben.
För kropsliga skador läker av sig självt. Men de psykiska skador man får av att ständigt höra att man inte duger, att man är ful, äcklig och värdelös. Att man är en patetisk människa som inte förtjänar att leva. Ja det sätter sina spår.
När det är själen som skadas förändras hela vårt sätt att se på oss själva. De där orden från mobarna blir tillslut din egen sanning. Orden som upprepas om och om igen blir mer och mer sanna för varje gång du hör dem.
Du börjar se dig själv som den där fula, äckliga och värdelösa människan.
Sen finns ju den klassiska "men hen är bara avudsjuk", men den vederbörande är högst troligt inte avudndsjuk. Bara en stor skithög som saknar empati och folkvett.
Varför säger vi sådana här menigar som mer eller mindre försvarar personerna som utsätter andra för kränkningar? Det är bara en massa bortförklaringar, att de är osäkra på sig själva, de är avudnsjuka eller mår dåligt på ett eller annat sätt.
Varför fortsätter vi att läga ansvaret hos dem som drabbas. "Sluta lyssna och ta inte åt sig"
Vad säg som att sluta upp att vara taskiga mot varandra och framförallt sluta upp att lägga ansvaret på offret för verbal kränkning istället?
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se