Jag har ingen kontroll över mitt liv, allt är så osäkert.känns som att gå på en fallfärdig bro och inte veta om nästa steg är de sista jag någonsin kommer ta.Jag står inte ut, jag kan inte ha de så här.måste få kontroll över nått. Den ända kontroll jag vet och känner till är mitt självdestruktiva beteende som jag nätt och jämnt klarat mej ur levande.Nu när jag kämpar för ett nytt liv utan självmisshandel känns de som om jag inte längre har någon kontroll.Ångesten är olidlig. Va ska jag göra, vart ska jag ta vägen.Jag är så frustrerad, jag vet inte vart jag ska göra av alla känslor.jag känner mej som en bomb redo att explodera.Va kommer då hända? Kommer jag falla tillbaka i gamla mönster, kommer jag förstöra allt de som jag kämpat med eller kommer jag rent av inte överleva explosionen?


Kan man förklara den sköna känslan som man får av att skära sej..Kan man få sådan frid på nått annat sätt..Nej.. Det är så skönt att dra ett rakblad mot armen känna smärtan dra en gång till känna hur blodet rinner längst med armen hur de kommer blod i vågor hur de rinner längs med armen ner mot handflatan för att sedan rinna längs med fingrarna å sen droppa från fingertopparna . Med varje droppe som faller från mina fingrar faller också en sten från mitt hjärta. Om man bara kunde för klara den lättnad man känner av de ..Det är som att en järnhand håller om ens hjärta men när man skadar sej så släpper den och hjärtat blir lätt för en stund ..Det är som en inre frid och jag får kontroll över mej själv.



Trassel, trassel allt är trassel. Det känns som om jag sitter fast i ett gigantiskt garnnystan, och varje steg jag tar gör så jag trasslar in mej ännu mer i detta garnet. Jag är så rädd för trasslet, de kväver mej!