Enligt "O, The Oprah Magazine" så ska du bara använda en Crop Top om (och endast om!) du har en platt mage.

Ärligt talat så tycker jag faktiskt att det är jävligt tröttsamt med all denna body-shaming som existerar.

Kan inte alla bara få klä sig så som de vill i de kläder de vill ha och som de trivs med att ha på sig. 

Vill jag visa min tjocka mage så är det fan min rätt. Ingen ska komma här och säga åt mig vad jag får och inte får ha på mig. 

Det förvånar mig också att ett sådant här "råd" kommer i just Oprah Winfreys tidning, jag menar hon har väl utstått hån och kritik för sin vikt från och till i många år och borde väl veta hur skadande det är. 

Jag har ingen platt mage och kommer aldrig någonsin att ha en platt mage. Men det ska inte hindra mig från att få vara den jag är eller från att klä mig så som jag vill vara klädd, och det ska verkligen inte få hindra mig från att må bra i mig själv och trivas med att vara den jag är. 

Bara för att man inte ser ut precis som den rådande skönhetsnormen så betyder det inte att man inte kan vara vacker, eller att man inte kan ha vissa kläder.

Enligt mig är det både trångsynt och lite medeltidsvarning på att skamma kvinnor till att bära kläder som någon annan bestämmer är "okej". 

Har vi inte kommit längre liksom? 

Jag är trött på alla regler man som tjock måste följa. Du får inte visa upp dina kurvor, dölj dina armar, ha bara svarta kläder, ha aldrig tvärrandigt, undvik starka färger och mönster och ha absolut inga crop tops på dig...

Att klä sig i de kläder man vill ha på sig är en rättighet som alla borde få ha. Ingen ska behöva känna att de måste ändra på sig själva bara för att behaga någon annan.

Så till alla dessa regler och framför allt människorna som försöker tvinga på dessa regler på andra säger jag bara

Oavsett vad du har för kroppsform så får du faktiskt klä dig precis hur du vill oavsett vad andra säger.

Livet är för kort för att slösa tid på att oroa sig över vad alla andra tycker och tänker. Sanningen är att vad du än gör så kommer någon alltid ogilla det och det spelar ingen roll alls. Det enda som betyder något är vad du själv vill!

Och till alla haters där ute så vill jag bara skicka all min kärlek och lite bilder som jag hoppas bränner ut ögonen på er!

Alltid retar det någon och det är inte mitt problem utan ditt, så deal with it! 

#rockthecrop

Jaha, då har hysterin börjat. Man ska gå på ena dieten efter den andra och det ska tränas, tränas och tränas. Allt för att nå den där strandkroppen.

För ve och fasa om man inte har den snyggaste kroppen någonsin när man ska bada?

Jag har inte någon platt mage, inte smala lår, ingen fast rumpa och inga magrutor överhuvudtaget. 

Jag är så trött på den där hysterin med att man ska ändra sin kropp bara för att kunna åka och bada på sommaren. Jag menar varför åker man och badar? Är det bara jag som åker dit för att BADA och inte visa upp min snygga kropp och titta på och bedöma andras kroppar? 

Men ja, det är kanske så att jag är annorlunda. För kroppar bedöms hela tiden. Runt om kring oss så värderas man efter sin kropp och man ska ständigt graderas utifrån skalor efter hur snygg man är, vad som är snyggt och vad som är fel. Man ska hela tiden värderas efter hur "knullbar" man är. 

Det spelar ingen roll om man är ett dugg intresserad, man ska ändå vara snygg nog att  knullas för annars är man en dålig människa. 

Ett inte helt ovanligt scenario. En man som ska försöka få mig att ändra mig till det HAN tycker är snyggt för att jag ska bli "snygg nog" att knullas. Jag menar VARFÖR i hela friden skulle jag bry mig?

Jag har väl inte hår under armarna för någon annans skull och jag skulle aldrig hela mitt liv raka mig bara för att behaga någon annan!   Allra minst någon random människa på nätet.    

Dessutom så är jag redan gift så om du vill knulla mig eller inte spelar absolut inte någon som helst roll :) 

Ja, jag har gått upp i vikt, jag är hårig och mina badkläder är något försmå. Men vet ni vad?

DET SKITER JAG I!

Det är dags att ta tillbaka rätten till sin egen kropp. Min kropp är bara min och det är jag som bestämmer över den!

Dina kroppsfixerade åsikter betyder ingenting för mig. Jag går på stranden för att bada, ha roligt, att svalka mig och umgås med familj och vänner. 

Jag blir så förvånad när jag ser vuxna människor sitta och skamma andras kroppar. Jag kan verkligen inte förstå varför man gör sådant. 

När jag tänker på personer som sitter och tisslar och tasslar om andras kroppar så går mina tankar alltid till tonåringar så när vuxna människor beter sig på det viset så tycker jag det är så konstigt. 

Det är ett så omoget beteende. 

Stör min kropp dig så finns det en väldigt enkel lösning. Vänd bort ansiktet eller slut det som kallas för ögonlocken. Att blunda är faktiskt väldigt underskattat kan jag tycka. 

Så om ni inte tål att se en människa i badkläder så blunda nu!

Det här är jag, precis så som jag ser ut just nu. 

Jag är inte smal och vältränad, Jag har ingen fint brunbränd hy och jag har inte rakat bort ett enda hårstrå från min kropp. 

Det är så här jag ser ut. Jag är en blek, tjock liten tjej med tydliga spår av ett dåligt mående. 

Jag skämdes länge så mycket att jag aldrig vågade åka och bada både på grund av min vikt och på grund av mina ärr. 

Jag lade alldeles för mycket vikt på vad andra tyckte och tänkte om mig eller ja, snarare om min kropp. 

Men jag har insett att vad någon annan tycker om mig grundat på vad de tycker om min kropp inte har någon betydelse så länge jag själv trivs och mår bra. 

Det finns så mycket viktigare saker i livet än att ha en snygg modellkropp. 

Alla människor är så mycket mer än bara det yttre och jag tycker synd om människor som är så snabba med att döma någon annan bara för att de inte är snygga nog. 

Vad spelar det för roll om mina lår går ihop, om jag är blek eller har håriga ben och armhålor så länge jag trivs och mår bra?

Kasta bort alla ideal och mål och gå och bada!

Låt inte drömmar om en annan kropp få dig att skjuta upp ditt liv. Lev nu med den kropp du har!

Man vet aldrig när din tid tar slut så uppskatta att du faktiskt kan åka och bada på sommaren. 

Sen jag fick Multipel skleros så har jag fått en helt annan syn på livet. Vi måste verkligen leva varje dag för man vet inte hur morgondagen kommer att se ut. 

Så dra på dig dina badkläder och åk iväg och bada med just din beachkropp så mycket som du bara vill och kan. Jag hoppas att jag kommer få en lika bra sommar som förra året med massor av bad och skoj.

Försöker trivas med min kropp och ibland är det svårt. 

Just nu är jag i en period då jag tittar mig i spegeln och bara ser allt fett som jag önskar inte fanns där.

Viket är så lustigt för jag tittar på andra tjejer av större modell och tycker att de är så vackra. Men jag själv ser bara att jag är ett enda stort fult daller. 

Självkänslan är inte den bästa med andra ord. 

Jag har gått upp en del i vikt igen och det gör mig ledsen.

Jag har kämpat med vikten i hela mitt liv och det fungerar inte. Jag försöker att äta bra och jag tycker att jag äter inte så tokigt men ändå går jag upp i vikt. Jag äter en halv fralla tillsammans med lite kvarg och frukt till Lunch och så ett mål mat enligt måltidsmåttet till middag och så lite kvarg, frukt och kex till kvällsmat. Jag tycker inte att det låter som att det är så extremt? Jag menar jag ser folk som käkar fyra ostmackor till frukost, äter gårdagens rester till lunch, kommer hem käkar ännu mera middagsmat och sedan äter kvällsmat och dessutom har mellanmål på allt detta. 

Men jag vet inte. Jag går ju upp i vikt av det jag äter. 

För att gå ner i vikt eller stå still måste jag ligga på så låga kalorier och det är svårt att få energi när kroppen ligger på svältnivå.

Jag mår mycket bättre sedan jag började äta mer igen. Men kilona rullar på allt mer och mer. Men jag kan inte leva på tusen kalorier om dagen, det går inte. Man är trött och ledsen hela dagarna när man inte får i sig någon mat. 

Jag mår bättre fysiskt och egentligen psykiskt också när varje dag inte längre består av ångest och kaloriräknande. Men ändå. Det finns något inom mig som hatar min tjocka kropp så innerligt att jag inte vet vad jag ska ta mig till. 

Men sen i nästa sekund känner jag, varför ska jag må dåligt över något så onödigt som hur jag ser ut? 
Det är ju inte som att jag är värdens fulaste egentligen och vad spelar lite fett och hud för roll på det stora hela? 

Nä, jag måste ta itu med de där tankarna innan det går för långt. Jag har varit i ätstörningsträsket flera gånger i mitt liv och jag vill verkligen inte fastna där. Jag är faktiskt hellre tjock än ätstörd. 

Jag förstår inte varför man hela tiden ska vaxa, plocka, raka, klämma, pilla, färga, bleka, och förändra hela tiden. Förstår ni hur otroligt mycket tid vi lägger på att försöka förändra oss själva, inte allt för oftast helt naturliga delar av oss själva.

Alltså vi har en begränsad tid här i livet, vill vi då spendera flera månader av vårt liv på att raka olika delar av vår kropp?
Är det verkligen värt det? Varför gör vi det egentligen? 

Vi lever i ett samhälle där utseende bara blir viktigare och viktigare.

Är man inte rakad, putsad och fixad så är man äcklig, ful och konstig. Men jag är hellre äcklig, ful och konstig än att slösa oräkneliga månader på att fixa mig för främlingar och andra människors ideal. Jag lägger hellre den tid jag har på att göra saker för mig själv och min familj. Men ibland är det svårt. För alltid är det någon som ska lägga sig i hur man ser ut:

Du är en 42 år gammal gubbe. Borde du inte levt länge nog för att veta att vi är alla människor som gillar olika. Jag är inte här för att pressas in i din mall över vad DU tycker är fint och inte. 

Lärde inte din mamma dig något hyfs?

"Har du inget snällt att säga så behöver du inte säga något alls!"

Ringer inga klockor alls när du hör det där? 

Troligen inte.. Du är väl så gammal att du inte hängt med i utvecklingen. Vi kvinnor får faktiskt bestämma över våra egna kroppar nu. 

"2014-12-24 11:40:59

   

Jaha, och så dök detta upp i mitt nyhetsflöde. En väldigt smal och söt tjej hyllas för sina extrakilon och äter en bulle till frukost med orden "Lite celluliter har alla - no biggie"

Vad är det för bild som vi egentligen sänder ut till unga tjejer med det här?

Det är okej att ha extra kilon om vi fortfarande är väldigt smala? 

Att överhuvudtaget kalla det "extra kilon" som om hon hade några över tycker jag känns väldigt väldigt konstigt, och att skriva att hon trotsar alla idealen för att hon käkar en bulle till frukost? Alltså nej!

Hon är en smal tjej som uttalar sig att hon alltid varit smal och i texten skrivs det också att hon ska sluta äta socker för att bli mer hälsosam. Så att ingen får för sig att det är okej att äta bullar till frukost. 

För den bilden kan man ju inte sända ut till folk. 

Så istället för att bli ett hyllande inlägg för kvinnor som vågar bryta normen och idealen så blev det ju precis tvärt om. En smal tjej som går upp några kilon, får lite större rumpa men klassas ändå som smal och som tjatar om att ändra sin kost för att uppnå det där "hälsosamma" idealet som ligger över oss alla. 

Fitness är det nya idealet som alla förväntas leva upp till. Men ska vara hälsosam, sluta äta socker och gärna träna flera gånger om dagen. Räkna kalorier, bara äta bra saker och vad som är bra är otroligt svårt att reda ut för det beror helt på vem man frågar. 

Jag tycker inte det finns något att hylla i det där blogginlägget som Zara skrev, visst kul för henne att hon har gått upp i vikt på de rätta ställena och känner sig sexig. 

Men jag tycker inte på något sätt att det är så revolutionerande att det ska skrivas i media om hur hon "bryter idealen". För det gör hon inte. 

Hon känner sig sexig för att samhället bestämt att det är snyggt med smala tjejer med stora rumpor. 

Hade hon istället bara lagt på sig fett på magen och det sett ut som hon hade fått en ölmage och hon skrev så där då hade det vart en annan femma. För det är INTE ett ideal idag.

Förstår inte folk det problematiska med att normalviktiga hyllas för att de trivs i sin egen kropp med alla sina "extrakilon" som inte ens existerar.

Varför inte låta tjocka tjejer få lite plats i media när man talar om att bryta smalhetsidealen som finns för tjejer?

Eller tjejer eller killar som på riktigt inte passar in i det ideal som vi förväntas leva upp till och som ändå är självsäkra och älskar sig själva som de är?  Riktiga förebilder och inte alla dessa "Jag är normalviktig, vit och söt och jag älskar mig själv som jag är"

Det är inte så svårt att uppnå det när man ser ut så som man förväntas se ut och har miljoner starka förebilder att identifiera sig med. 

Vart vi än vänder oss ser man smala vita kvinnor i all media. Det är det som är idealet och har varit under lång tid. 

Så nej Zara Larsson trotsar inga ideal genom att vara vit, smal och älska sig själv!

Kom tillbaks igen när du har tjugo kilos övervikt och säg det där så får vi väl se hur hyllad du blir!

Tillslut vill jag bara säga, Älska dig själv som du är oavsett om du passar in i ideal eller inte. 

Alla är vi värdefulla och värda att älskas. 

Always be yourself!

 Unless you can be Batman, then always be Batman ;) 

Jag är inte snyggast i stan, jag är inte smal och vältränad och jag ser definitivt inte ut som tjejerna på alla reklampelare. Men vet ni vad?

JAG ÄLSKAR MIN KROPP!

Jag har ben som jag kan gå på och som tar mig dit jag vill, Jag har ögon att se med så jag kan se på alla bra filmer och tv serier som jag gillar, jag har öron att höra all bra musik jag vill lyssna på, Jag har en röst som jag kan prata med och jag har en snygg röv ;)

Nej men skämt åsido. Jag gillar faktiskt min kropp som den är. Det har tagit tid att lära mig acceptera mig själv som jag är. Det går fortfarande upp och ner och självkänslan finns där inte alltid. Men just nu, just idag älskar jag min kropp. 

Jag önskar jag kunde känna såhär jämt.. 

Det är svårt att gilla sig själv när man ständigt uppmuntras till att ogilla sin kropp och att man hela tiden ska förändra sin kropp för att bli bättre. 

Min syster skrev ett bra inlägg om just det på sin blogg härrom dagen..

Livet är för kort för att ödsla tid på att avsky sin kropp och den man är. 

Det finns så mycket här i livet som betyder mer än utseende. 

Jag kan bara prata för mig själv. Men det finns ingen kropp i världen som jag hatat så mycket som min egen och jag tror att de flesta håller med om att man inte spenderar mycket tid på att stirra sig blind på andras fel och brister. Så varför ska jag fokusera så mycket på mina fel som det ändå bara är jag som bryr mig om i mer än fem minuter. 

Det är du själv som sätter värdet på din kropp så värdera den högt :)

Låt aldrig någon annan mobba dig till att tro att du inte duger, och framför allt låt aldrig den som mobbar dig vara du själv!

Jag tycker mig se mer och mer "kurvor är okej propaganda" cirkulera i runt. Vilket är jättebra. Många är oroliga över sin vikt och mår bra av att få ett bryt från alla supersmala ideal. Men vad jag inte förstår är varför man måste sänka någon annan för att bygga upp något.

Varför i hela friden måste man trycka ner smala när man försöker säga att kurviga tjejer också är snygga?
Det är klart och tydligt att vi behöver fler kroppar i media. Inte bara en typ. Vi behöver långa, korta, färgade, tjocka, smala, handikappade och så vidare.. Vi behöver se verkligheten för många har en orealistisk bild över hur vi människor ser ut och det leder till dålig självkänsla och att man inte känner något självvärde bara för att man inte har den där reklam-kroppen. 

Men för att lyfta upp en grupp måste man inte trycka ner en annan. 

Jag tycker det är otroligt viktigt att tänka på att vi alla är människor som har känslor och blir påverkade av allt sådant här. 
Som smal får man också skit och det finns många som mår dåligt över sin vikt som är smala också och då är det svårare att få hjälp och förståelse från omgivningen. 
Att ständigt känna att man måste äta mer än man vill för  att bevisa att man äter, att hela tiden se sig själv i spegeln och önska att man hade "kvinnliga former med mer att ta i", få upprepade frågor om man svälter sig själv, frågor om sjukdomar och sedan få bilder av att man bara duger om man har kurvor är inte lätt.  Något som vi med kurvor egentligen borde förstå då bilden av att bara duga om man är smal fått många av oss att må så dåligt. Varför väljer vi då att göra så mot andra människor?

Varför ska vi sitta och diktera över vilka kroppar som duger och vilka som inte gör det?

Kan vi inte bara acceptera att vi alla ser olika ut och att alla gillar olika? Bygg upp utan att riva så når vi högre!

Ofta ser man den där ständiga jakten efter att vara ett ideal. Det är otroligt många tjejer som svälter sig eller tränar ohälsosamt för att få någon form av drömkropp som ses som ett ideal...men ett ideal för vem?

Vem bestämmer vad som är snyggast och måste alla tycka att just det är snyggt?

Visst påverkas vi av media och den bild som media sänder ut. När man bara ser en sorts kropp om och om igen så känns det som om det är den enda kroppen som duger. 

Men sanningen är att vi alla gillar olika saker och vi ar alla både bra och dåliga delar vilket jag tycker är väldigt bra. 

Det är ju dessa saker som gör oss till egna individer, det som gör oss speciella. 

Om man riktar fokus bort ifrån just kroppar och tänker på natur istället så kan man ju tänka som såhär, Jag tycker att solnedgångar är otroligt vackra. Men det finns många som tycker att soluppgången är vackrare. Det är lättare att se och acceptera att människor tycker olika saker är fina när man släpper just tanken på kroppar och då också de ideal vi fått inlärda. 

Det är helt accepterat att säga att man tycker att mossiga kullar är vackra, men inte lika accepterat att säga att man tycker att *inte ideal* är det vackraste som finns. 

Gillar man det som inte är idealet så kallas det ofta för fetisch. Jag är en fetisch, för jag tillhör inte idealet vältränad, smal, lång, blond och reklamsnygg tjej. 

Men vet ni vad?! Det spelar ingen roll om man är ett ideal eller en fetisch! För alla är vackra på sitt sätt. Det finns alltid någon som tycker att du är den vackraste de sett! Så släpp alla negativa tankar på din kropp och börja acceptera dig själv som du är. Lär dig själv att känna dig vacker som du är istället för att pressa sig själv in i ett dåligt mående i jakten efter den perfekta kroppen.